Tysta Röster | | Kategori | Medeltida fantasy, Levande Rollspel | | Datum: | 25 September - 27 September, 2009 |
| Ort: | Falun |
| Hemsida: | http://www.nebulosus.tk |
| Kontakt: | Alysia Sedvall |
| Sista anmälning: | 6 September, 100 kr |
| Föranmälningar: | 5 anmälda, 0 betalda. | | Uppdaterat: | 2009-07-22, 15:14 | | | Uppföljaren till succén Stormöga.
Regnet piskade kring hans vagn. Han tittade upp. Ännu inga tecken på att regnet skulle avta.
Han tittade på nytt ner igen, ner mot den gyttjiga marken.
”Tur att man i alla fall har en huva som skyddar mot regnet”, tänkte handelsmannen och
fortsatte att mana sin häst framåt.
Vägen framför honom blev allt krokigare och snart var han tvungen att kliva ner på marken
och leda sin häst framåt.
Allteftersom kvällen sakta övergick till natt började handelsmannen fundera över vad han
varit med om de senaste veckorna, och nog var det tillräckligt mycket för att det skulle kunna
bli ett flertal goda historier utav dem.
Förutom att han hade blivit överfallen och rånad åtskilliga gånger av grupper av spejare från
Általs arméer hade han även sett ett och annat som var betydligt svårare att förklara. Då han
en natt för endast ett par veckor sedan korsade ett fält hände något lika oerhört skrämmande
som oerhört svårt att förklara. Himlen lystes plötsligt upp och han såg till sin fasa siluetterna
av tusentals soldater inte många hundra meter bort. Skenet som hade lyst upp himlen kom
från något eller någon som befann sig på andra sidan om soldaterna. Då han tänkte tillbaka
på det slog det honom att han aldrig hade varit så nära döden som vid detta tillfälle och han
var glad över att han istället för att se efter vad som orsakat skenet hade vänt sin häst och
manat den framåt så snabbt han förmådde.
Ja, han hade haft tur. Det skulle han minsann inte förneka för sig själv. Ja, för om inte Általs
officerare hade varit så upptagna med att ropa ut upphetsade order på ett språk han inte
förstod och om inte deras underlydande hade varit så upptagna med att fullfölja dessa order,
ja, då hade han knappast klarat det.
Men nog skulle det minsann bli en god historia av händelsen. Det var han säker på.
Problemet var nu snarare av rent praktisk natur. Ty trots att Silverskimmer hade räddat
honom då han flydde in i skogen från armén var han nu, efter att ha färdats i veckor längst
vägar som tycktes rasa ihop under en, ganska trött på sin tillvaro, och hans proviant räckte
säkert bara för en till vecka.
Dock skulle denne arme man plötsligt bli på betydligt bättre humör. För just då, samtidigt
som han hörde porlande vatten, såg han ett svagt ljussken mellan träden.
Han tog sig närmare skenet och såg att det inte kom från något annat än fönstergluggar i ett
flertal husväggar. Han hade äntligen funnit en by! En by som han sedan fick berättat för sig
hette Invoch.
Med endast ett fåtal fåtal galéer lyckades handelsmannen få husrum hos en bonde i byn. Han
stannade sedan ytterligare några dagar i byn och fick under denna tid höra om mycket. Bland
annat fick han höra att byn under loppet av några dagar hade bytit ägare ett flertal gånger.
Tydligen hade sändebud från både Jellamis och Által försökt att få till stånd en fred mellan
3
länderna. Det hade misslyckats fatalt och istället hade en koalition av vättar, mörkeralver,
krigare från norr och till och med människor inifrån byn krossat byhövding Erik Stålhammars
styre. Detta hade givetvis krävt hans huvud, men konstigt nog hade revolten kunna ske utan
att ytterligare någon person kom till skada.
Det nya styret i byn varade dock endast under en natt ty en person som sade sig vara en
general skickad av Rådet i Jellamis anlände till Invoch dagen därpå. Än en gång föll byns
styre då den nyanlände generalen hävdade att då man gjorde revolt mot Erik Stålhammars
styre bröt man även avtalet om fred mellan Jellamis och Által. Strider rasade på nytt och
generalen tillsammans med de trupper som tidigare hade tillhört bygardet segrade.
Silverskimmer liksom Invoch inuti denna skog utropades nu till en provins under Jellamis
fana. Detta accepterade givetvis inte Által och kriget blossade upp på nytt.
”Kunde allt detta stämma?” frågade handelsmannen sig. ”Berodde verkligen det stora kriget
på vad som hade utspelat sig i denna lilla by som han bara råkat stöta på av en slump?”
Dagen därpå väcktes han av hur generalen som han tidigare hade hört så mycket om högt
deklarerade: ”Gleodry har svikit Jellamis genom att iscensätta ett uppror mot den legitima
regenten Erik Stålhammar i Invoch och även brutit de överrenskomna fredsvillkoren med
denna handling. Han skall därför straffas med det enda rättfärdiga straffet, döden.”
Senare under dagen stod alla byns invånare samlade i mitten av byn. Generalen tog sitt svärd
och stegade fram mot den försvarslösa Gleodry, som låg bunden till både händer och fötter
på marken. Plötsligt hörde handelsmannen ett vinande ljud och strax därefter ytterligare flera
vinanden. Han såg ut mot skogen och samtidigt som pilar tycktes regna från himlen närmade
sig svarta skepnader i mycket snabbt takt. Han kastade sig ner mot marken. Han hörde både
skrik, vapenskrammel och lågor. Men trots detta vågade han inte titta upp.
Först efter att åtskilliga glas hade passerat och nattens tystnad hade trätt in vågade sig
handelsmannen upp.
Det han såg var ingen vacker syn. Överallt låg döda kroppar, nästan
alla hus hade brunnit ner och då han såg ner hade en pil trängt djupt in i hans ena ben. Detta
var det sista han såg denna kväll.
Handelsmannen slog upp sina ögon. Det första han kände var att pilens smärta fortfarande
satt i även om själv pilen hade avlägsnats. Istället låg där ett förband. Han såg nu att han låg
i ett rum, troligtvis värdshuset, och även att det låg fler skadade på utspridda bäddar. Ett
vänligt – om än kyligt ansikte – böjde sig över honom. Han kände igen henne svagt. Just det,
Acha – en kvinna i byn. Acha ställde undan ett lerkrus hon burit och böjde sig ner över honom
och sade med låg röst: ”Általs soldater har dragit vidare men tyvärr kommer vi nog inte
kunna rädda dig. Generalen är även död.” Han skulle alltså aldrig få återse sin familj. Han
drog en djup suck och i samma ögonblick föll Acha ihop över honom med ögon som tycktes ha
stelnat. Detta var det sista han såg i livet.
Då drar vi alltså igång del 2 i Historien om Invoch.
Här bjuder vi på underliga twistar och möjligheter.
Osäker på vad för intrig du är sugen på?
Inga problem! Det finns flera öppna intriger för vem som helst att hoppa på.
Mordgåtor, rävspel och skattjakter.
Lite som livet, fast på riktigt!
|
|
|
Logga in på Spelkult eller Registrera dig
