En evig fråga för en tematisk brädspelare som mig själv är hur stor del av sin spelsamling man lyckas hålla målad. AMS eller Andelen Målade Spel är en variabel som gnager på många samlare av spel med miniatyrer. Kommer man någon gång hinna ikapp med målandet innan spelsamlingen utökas?
Vissa mer kallhamrade spelare skulle här argumentera för att de minsann inte ser ett behov av måleri och att de hellre spelar omålat. Det är en åsikt så god som någon, men det beror nog helt på vilken typ av spelare man är. Själv skulle jag ha svårigheter att leva mig in i ett helt omålat Mansions of Madness. Det förtar immersion och stämning. Och i flera spel blir det dessutom enklare att urskilja vilka miniatyrer som är vad, först när de är målade.
Att måla eller inte målas
Samtidigt uppstår frågan om vilka spel som ges frikort. Inte alla brädspel med miniatyrer är lämpade för att målas. Det kan till och med en tok som jag erkänna. Det ska mycket till för att jag sätter penseln på Mission: Red Planets miljoner identiska miniastronauter. Även om jag tänker tankar på hur deras visir och kugghjulsförsedda flaggor kunde må bra av lite färg, så viftar jag ofta bort tanken lika snabbt som den uppstår. Allt är ett avvägande över hur mycket tid man har och hur skrikande färgbehovet är för spelet.
I bland hinner man dock inte vifta bort idén innan man skrider till verket. Så blev det med Risk: Star Wars edition. Ett spel jag inte spelar särskilt ofta och som egentligen inte alls är ämnat att målas, men vars gälla färger skrek efter lite dovare nyanser och highlight.
Tie Fighters sprayas svart, allt övrigt i grått.
Vit dry brush för att framhäva detaljer. Målade även baserna svarta för att separera dem tydligare från skeppen och miniatyrerna.
Lite färg för att markera de olika skvadronerna. Rött på X-Wings, Gult på Y-Wings och Blått på B-Wings. Kompletteras med svart på cockpits.
Ett klart trevligare intryck, men frågan är om det var värt det?
