Bokrecension: Avgrund – en nervkittlande färd i det okända

Avgrund är den svenska översättningen av Jeff Vandermeers bok Annihilation och ges ut av Fria Ligans förslag. Boken har översatts av Jan Risheden och släpps idag den 19 februari 2018.

Ett stort avgränsat ekosystem med okänt ursprung har vuxit fram i skuggan av vår civilisation; tallar, sumpmark, kuster och regnskog befolkat av ett myller av mikroorganismer men också varelser av helt okänd karaktär. Tolfte expeditionen bestående av en psykolog, en antropolog, en lantmätare och en biolog sänds ut för att ta reda på mer om detta okända “Område X.

Ingen medlem av de tidigare expeditionerna har kommit tillbaka, i alla fall inte i igenkännligt skick. För att komma gåtan närmare sänds ytterligare en expedition ut. Medlemmarna är inget mer än sina yrkestitlar när de kliver in i den okända zonen av vildmark och för länge sedan övergivna byggnader. Deras uppdrag är att ta reda på så mycket fakta de kan, observera och kartlägga omgivningarna innan de själva blir offer för områdets påverkan.

Boken illustrerar ett förlopp, mer än bygger upp en historia av början och slut. Läsaren får följa en av karaktärerna i jag-form, vars bakomliggande drivkrafter tydliggörs allt längre in i kapitlen man kommer. Boken innehåller endast 156 sidor och går snabbt att läsa. Också för att berättelsen blir allt mer fängslande och smygande obehaglig för varje kapitel. På samma sätt som huvudpersonen dras mot det oundvikliga, på samma sätt är det svårt att lägga ifrån sig boken innan sista sidan är läst.

Vandermeer har ett tempo i sitt författande som, trots en del stundvis högtravande skrivningar, suger läsaren allt längre in i avgrunden. Man kan jämföra boken som starten i ett rollspelsscenario som startar i det ögonblick spelarna kliver in i den ”förbjudna zonen” och – även om man vagt anar ett efter, så rullas berättelsen upp i ett händelseförlopp som är här och nu, som är befriat bortkopplat från ett yttre sammanhang. Hur ser egentligen den verkliga världen ut, utanför?  Det går bara att ana att den fortgår precis som den gör. Men för bokens huvudkaraktär är den inte viktig förrän precis på slutet, vilket också sätter berättelsen i ett vidgat sammanhang.

Även om det inte är helt uppenbart har jag svårt att inte koppla denna eko-thriller till andra litterära verk där människan ingriper och påverkar naturens ekosystem, som exempelvis Margaret Atwoods Oryx och Crake. I takt med att klimatförändringarna och människans förstörelse av ekosystem blir allt mer uppenbara för oss så växer fascinationen för vad som händer när naturen slår tillbaka och hämnas på den mångåriga oförrätt vi människor har begått. Denna aktuella bok kommer också strax upp på bio, även om vi svenskar får se den i tv-format. Annhilation med Natalie Portman och Oscar Isaacs i huvudrollerna har svensk premiär på Netflix i mitten av mars.

Det är en gastkramande och intressant berättelse som lämnar en hel del frågeställningar öppna för läsaren. Boken väcker frågor bortom det fattbara och det är svårt att lägga den ifrån sig när man har börjat läsa. För dig som inte söker det enkla och förutsägbara ger den dig ett flöde av berättelser och tankar om okända livsformer, mikrokosmos, hypnotiska tillstånd och vad som egentligen är gränsen mellan människa och natur. Boken är första delen i Jeff Vandermeers Southern Reach-triologi och jag kan bara hoppas på att de återstående böckerna också kommer ut i svensk översättning så småningom.

Prenumerera
Meddelande om
guest

0 Kommentarer
Citerad feedback
Visa alla kommentarer
0
Vi vill gärna höra dina åsikter. Kommentera nedanför!x
()
x