Något konstigt höll på att hända i världen. Mystiska medlande. Utdrag ur dagböcker skrivna i en tid som ännu inte varit. Bilder med koder. En samling människor hade av olika anledningar snubblat över ett internetforum där de kunde bråka om vad allt egentligen betydde. Om det var verkligt eller ett stort skämt.

I mars började det bli allt mer tydligt att något var på väg att hända. Världen blev kaos, internet och elen försvann. Stora svarta lådor dök plötsligt upp. Nära och kära började prata med forummedlemmarna om De andra och De från ovan. Så kom ett meddelande från personen som startat forumet. Det fanns en möjlighet, att ta sig till Tykarpsgrottan i Skåne, en säker plats.
En liten skara kom dit. De tog sig ner i gruvan tillsammans och slogs plötsligt av något som kändes som en stark blixt och allt blev kallt och konstigt.

Lajvet 2208 skedde den 14 mars och arrangerades av föreningen Darkmines. Det hölls i den gamla kalkgruvan Tykarpsgrottan utanför Hässleholm i Skåne. En utmärkt plats för ett lajv, speciellt när det blev nedsläckt. Trotts att gruvan hade avstängda delar på grund av fladdermusforskning så var de mörka gångarna och salarna lätt att känna sig vilsen i.  På vissa ställen gick det inte ens att gå rakt. Det var lätt för någon att försvinna, att röra sig i mörkret utan att någon såg. Det ökade stämningen av att något var väldigt fel. Akustiken gjorde även sitt. Arrangören kunde stå helt dold och ändå tala på ett sätt som gjorde att hon hördes tydligt. Som om det verkligen fanns något övernaturligt, som om rösten kom ur kalkväggarna.

Här under följer en filmad intervju som jag gjorde precis efter lajvet.

 

Det visade sig att i fiktionen hade vi varit frusna och sovit i flera hundra år. Utanför var det bara en öken, världen som vi kände den var borta.  Men världen var inte helt död. Det kom vandrare som fått i uppdrag att möta oss. Långsamt började allt att komma fram i ljuset.  Sanningarna kom dels från vandrarna, men även från sådant vi hittade. En mapp med födelsebevis från USA i stället för Sverige och med okända föräldrar.  Pusselbitar som las i hop av sådant som vi upplevt tillsammans med profetissor som kom till några av oss under spel.

Vandrarna

Vandrarna

Det var ett intensivt litet lajv. Intimt med få lajvare och möjlighet att skapa band och intriger ganska så direkt. Jag tror att lajvet mått bra av en något större grupp, vilket det skulle ha varit. Men hellre få och intimt än många i just det här fallet.
Själva lajvet var bara under en dag, men det började redan i oktober med forumspel. På forumet las märkliga bilder upp som debatterades, tolkades och bråkades om. Jag skrev till och med en blogg som min karaktär Morrigan, en student och häxa som snarare trodde på feer än stora konspirationer. Att ha lyckats knyta banden till viss del och spela människor som inte kände varandra helt, men hade en bild av de andra från internet var intressant. Jag kom som exempel inte alls överens med de unga filmarna och konspirationsteoretikerna som ville göra en dokumentär och ständigt pratade högt om teorier. Att jag redan innan hade en bild av dem gjorde det bara bättre.

Idén med forumspel redan innan, med gåtlösande och möjligheten att knyta kontakter är bra. Det började dock för tidigt. Det märktes tydligt att många var engagerade i oktober när det startade, men sen över jul och nyår låg det mesta nere. Kanske hade det varit bättre att öppna forumet någon gång i januari i stället, för att göra aktiviteten mer kontinuerlig.

Ett problem var att det skulle vara ont om mat. Det hade pratats om mat som skulle räcka länge, men nu fanns det bara några enstaka konserver och lite torkade saker. Dessutom behövde maten räcka till att eventuellt gå en lång sträcka. Alltså var det tvunget med ransonering. Tyvärr så rann det över off. Att skämmas över att sätta i sig den där maten är sällan skoj. Jag hade egen mat, men känslan fanns där ändå. Att jag gjorde fel när jag ville undvika att bli grinig och en sämre lajvare genom att äta.  När det gäller brist på mat under lajv så måste det göras snyggt. Ingen ska behöva vara hungrig på riktigt eller känna skuld off. Samtidigt så ger det ett bra spel när vissa gömmer undan ransoner, eller försöker samla vatten som rinner ner genom kalkgruvans tak. Så det är en fin balansgång som jag tror hade kunnat hanteras bättre.

De som begett sig till gruvan

De som begett sig till gruvan

Jag hade önskat lite mer skräck. Kanske hade det kunnat gå att sätta små högtalare som vid olika tillfällen spelade läskiga ljud. Eller att fler än just arrangören sprang runt i mörkret. Nu var det mer gåtlösning och mysterier än skräck. Jag måste dock säga att det var en väldigt ny twist på post apokalyps, att spela de från vår tid som vaknar upp i en förstörd värld och inte vara de som alltid levt i den eller varit med när den gick under.

I stort var det ett fantastiskt litet lajv. I en spännande miljö som jag hoppas kommer användas även till andra lajv. Det fanns många fina stunder både ytterst personliga som Morrigans religiösa kris och senare uppenbarelse. Till andra större, när vi alla satt och diskuterade födelsebevis och fick syner från någon mystisk kraft.

Det är tal om att skapa fler lajv i samma värld, det hoppas jag. Helst där jag har möjlighet att spela samma karaktär igen.

Till minne av Viv, som skulle varit med och gjort lajvet ännu bättre, men som några dagar innan lämnade den här världen för äventyr någon annanstans. Du är saknad.