Slutbetyg85
Läsarbetyg0 Betygsätt0
Positivt
Hög omspelbarhet
Djupa spelmekaniker
Ameritrash när det är som bäst
Negativt
Tidskrävande
Oförlåtande mot nya spelare
Ett par tematiska missar
85
Forbidden Stars

År 2007 släppte Fantasy Flight Games (FFG) brädspelsversionen av Blizzards populära RTS Starcraft. Spelet bjöd på en innovativ orderplaceringsmekanik och en väldigt tematisk upplevelse som inte kunde annat än att charmera både dataspelare och brädspelare. Efter att licensen gick ut så kunde FFG dock inte trycka några nya exemplar längre, och spelet har efterhand fått ett pris passande dess status som kultklassiker inom ameritrash-strategispelgenren. FFG har gång på gång visat sig inte bara vara duktiga speldesigners utan även smarta affärsmän. Det var i närmast oundvikligt att Starcraft: The Board Game skulle göra en comeback i någon form, och den formen blev då Forbidden Stars i Games Workshops (GW) Warhammer 40,000 (40k) universum som släpptes 2015. Spelet bjuder på en tung strategispelsupplevelse för 2-4 spelare som i jämförelse med Starcraft har generellt streamline:ats och getts ett helt nytt stridssystem.

Reglerna

Spelet utspelar sig över 8 rundor, och målet är att ta ett antal objektiv lika med antalet spelare. Det första som görs är att ta sig två av respektive motståndares objektivbrickor, sina start trupper och tre systembrickor. Det betyder att på två spelare så måste man ta 2/2 objektiv för att vinna, medan på fyra spelare så är det 4/6 som gäller. Systembrickorna är tvåsidiga vilket ökar antalet möjliga olika system som kan byggas. Galaxen byggs gemensamt genom att man i tur och ordning placerar en av sina systembrickor på valfri sida och sedan väljer vilka av sina motståndares objektiv man vill lägga ut samt vilka av sina trupper man vill lägga på brickan. Detta leder till att galaxbyggandet nästan kan ses som ett helt spel i sig, då galaxens utformning är avgörande för ens strategi. Vill du försöka forska fram de högre nivåerna av trupper? Då bör du bygga galaxen defensivt. Tänker du försöka rusha objektiv? Då måste du ha enkel tillgång till dessa. Detta skede är extremt oförlåtande, och skicklig utmanövrering av dina motspelare i denna fas kan leda till att du vinner runda ett eller två.

När galaxen väl är byggd så har varje runda tre faser – planning, operations och refresh. Spelet i sig spelas genom fyra olika order tokens som definierar ens tillåtna handlingar. Advance tillåter dig att förflytta trupper, deploy tillåter dig att bygga enheter och byggnader, Dominate låter dig samla assets, en slags resurs, från kontrollerade planeter och Strategize tillåter dig att uppgradera både din stridskortlek och dina orders, samt ger dig tillgång till ett event card i slutet av rundan.

I Planning phase så går man runt bordet och lägger ut en varsin order token på ett system åt gången tills varje spelare har lagt fyra. Dessa läggs på varandra i en hög, så om man vill hindra en spelare från att utföra en viss order så kan man lägga en egen order ovanpå deras så blir den låst fram tills du har utfört din order. Detta innebär att det i Planning phase blir kritiskt att lägga sina orders rätt. Exempelvis så kanske man planerar att bygga med en build order och sedan attackera ett närliggande system med en Advance-order, men en motståndare lägger en order ovanpå ens build så att man blir tvingad att utföra sin Advance-order för ens build. Med andra ord går det att utmanövrera sina motståndare ordentligt ibland genom en smart orderföljd.

I Operations phase går man då sedan runt och låter varje spelare vända upp och aktivera en av sina orders som finns tillgängliga (ligger högst på högen i det systemet). I det fall en spelare är helt blockad av andra spelare orders så skippar man dem den turen, men man går runt bordet tills alla orders som ligger ute har aktiverats. I det fall en order har blivit helt värdelös vid det skede den aktiveras så har man alltid alternativet att lägga den på sin eventlek. Strategize-ordern får både användas och läggas på eventleken.

När Operations phase är färdig går man då över i Refresh phase, där man får ställa upp liggande så kallade ”routed units”, samla objektiv från planeter man kontrollerar, samla material som är spelets valuta från kontrollerade planeter samt dra ett kort för varje token som ligger på sin eventlek. Eftersom man bara får spela ett av de eventkort man drar så har man oftast inget behov utav att lägga fler orders på den, men det är en trevlig tröst i de fall man har orders som i övrigt blivit helt värdelösa.

Stridssystemet är den stora ändringen från Starcraft: The Board Game. Borta är den stora stridsleken som bara blir tjockare och tjockare, utan istället börjar man med en lek på två kopior av fem olika kort för en total av tio. När man sedan använder Strategize så köper man två kopior av ett nytt kort och byter ut dessa mot två kopior av samma kort från sin nuvarande stridslek. Det betyder att chansen är rätt så stor att man drar åtminstone en av sina nyköpta kort i varje strid, och man märker verkligen hur viktigt det är att få upp nivån på sin stridslek i spelet. Striderna i sig använder inte heller längre enbart av kort. En strid börjar med att varje spelare slår ett antal tärningar beroende på hens enheter, och sedan drar fem kort från sin stridslek. Tärningarna har tre olika symboler – bolters, sköldar och moral. Striden spelas sen i tre rundor där man varje runda spelar ett varsitt kort och använder dess förmågor (som ofta kräver en ”unrouted” specifik enhet i striden), och sedan kollar om någon spelare har fler sammanlagda boltersymboler från tärningarna samt spelade kort än motståndaren har sköldar. För varje bolter utöver antalet sköldar så åsamkar man motståndaren en skada som de får distribuera enligt reglerna ”unrouted units” före ”routed units” och all skada på en enhet tills den dör eller skadan är slut. Överlever en skadad enhet så läggs den ner och blir ”routed” – vilket betyder att den inte längre ger moral, inte kan gå, inte längre kan trigga kortförmågor och inte längre får slå tärningar i början av strider. Skada ligger inte kvar mellan dessa tre rundor, vilket gör att om man har ett fåtal enheter med mycket hälsa så kan man ofta ignorera försvar och istället gå helt ut på att försöka förinta motståndaren. Skulle bägge spelarna ha enheter kvar efter dessa tre rundor så kollar man vem som har mest moral från ”unrouted units”, tärningar och spelade kort för att avgöra vinnaren, med försvararen som vinnare om det är lika. Förloraren av striden måste då retirera.

Komponenterna

Har du spelat ett FFG spel tidigare så vet du vad du har att vänta dig. Mängder av plastfigurer, väldesignade kort och mycket kartong. Målningarna och den grafiska designen är verkligen av högsta kvalitet, även om jag har förstått att vissa bilder är återanvända från Warhammer 40,000: Conquest. Det är inget jag personligen har något emot, men jag kan förstå om vissa spelare kanske tycker att det är tråkigt. Galaxbrickorna är extremt vackra, och plastfigurerna imponerar verkligen i sin detaljrikedom när man tänker på mängden som följer med och spelets pris. Det enda som är lite tråkigt är att de två svagaste landenheterna för varje ras representeras av flaggor istället för de faktiska Warhammer 40,000-modellerna. Detta är tydligen på grund utav deras avtal med GW som förhindrar dem från att göra käcka små faktiska Space Marines för att pryda våra bräden. Det finns ett område där komponenterna faller dock, och det är på orderbrickorna. Problemet är detsamma som inbitna Game of Thrones och Starcraft: The Board Game spelare har fått kämpa med när spelen plockas fram för den tjugonde gången, och dess namn är slitage. Det är samma kartongmaterial på orderbrickorna som är standard för tokens i FFG:s brädspel, och problemet blir att när baksidorna slits med tiden så kan skarpsynta spelare lätt se vilken exakt order som läggs beroende på hur sliten brickan är. Jag löste detta personligen genom att köpa runda myntfodral i hårdplast, men jag har hört om andra som gjort allt ifrån att lacka originalbrickorna till att 3D-printa ut sina egna versioner. Vissa människor ser kanske inte alls detta som ett problem, men det är något som är bra att åtminstone överväga innan man börjar spela sitt nyinköpta spel.

Temat

Gillar du sci-fi i allmänhet eller 40k i synnerhet så har du mycket att hämta i detta spel. Fyra raser medföljer – Orks, Space Marines, Chaos Space Marines och Eldar. Temat är väl utfört och spelets fokus på att konstant röra sig för att samla objektiv leder till mycket strider och att aggressiva spelstilar premieras vilket ligger väl i linje med 40 universumet. Varje ras representeras av en viss fraktion från universumet vilket får en att misstänka att expansioner kan komma i formen av nya fraktioner till varje given ras. Det är dock synd att man inte var försiktigare vid valen här då vissa fraktioner har tillgång till uppgraderingskort som inte alls passar deras bakgrund – exempelvis representeras Chaos Space Marines av World Eaters som enligt bakgrunden är fanatiska Khornedyrkare men som ändå kan uppgradera till sig Slaanesh, Tzeentch och Nurglekort.

forbidden stars

Omdöme

Spelet är fantastisk. Så, då har jag sagt det. Det är föga hemlighet för dem som känner mig att jag är såld på det här spelet, och med minst femtio matcher i bakfickan så känner jag mig ännu inte mättad på det. Det är snarare ett spel som växer mer och mer ju mer du och dina motståndare lär er det, då mycket av spelet på högre nivå handlar om att se till att du svarar på vilka uppgraderingskort dina motståndare samtidigt som du måste ha en god känsla för orderläggningssystemet om du inte vill bli utmanövrerad i planeringsfasen.

Det är inte ett spel för alla dock. Speltiden är enligt lådan 2-3 timmar, men det är väl något av en osanning. Jag har spelat matcher på allt ifrån 30 minuter till 8 timmar, men som med många spel beror det på dina motståndares nivåer och tendens till ”analysis paralysis”. Spelet är extremt oförlåtande mot nybörjare, i synnerhet om man bygger galaxen själv, vilket gör att om man spelar seriöst samtidigt som man lär ut spelet så tar det ofta slut väldigt snabbt. Jag skulle säga att en vanlig runda mellan erfarna spelare tar cirka en timme per spelare. För många grupper kan speltiden göra att det får stå på hyllan om man hellre kör ett antal kortare spel på en kväll än ett mastigt lir som Forbidden Stars. Har du en generell avsmak för spel som benämns ”ameritrash” och föredrar ”eurospel” i linje med Agricola, Lords of Waterdeep och Dominion så är detta ett spel som du bör passa dig för.

Spelet är bra på allt från 2-4 spelare som lådan säger, men min personliga smak får mig att anse att det är absolut bäst på två eller tre spelare då tendensen till ”kingmaking” är lägst då samt att spelet får en väldigt trevlig balans mellan aggressiva och defensiva taktiker. Jag skulle dock aldrig tacka nej till att spela detta under en spelkväll på fyra spelare. Vissa faktionsförmågor varierar en hel del i styrka med antalet spelare – exempelvis Chaos Space Marines som tillåter sina sämsta enheter att teleportera till angränsande system.  Färre spelare innebär en mindre galax, vilket begränsar dess användbarhet.

men skall man till en öde ö så åker Forbidden Stars ned i min resväska varje dag i veckan

I jämförelse med Starcraft: The Board Game så anser jag att detta är det bättre spelet, även om Starcraft är charmerande med sin uppsjö av alternativ och möjligheter. Skillnaderna i tema återspeglas väl, där man i Starcraft har ett element av basbyggande såsom i PC-spelet medans man i Forbidden Stars ofta hamnar i en mer nomadisk spelstil där man flyttar runt för att ta sina objektiv. Spelen är tillräckligt olika för att man som inbiten strategispelare skall kunna låta båda stå i hyllan, men skall man till en öde ö så åker Forbidden Stars ned i min resväska varje dag i veckan.

[bgg id=175155]