”The future is already here — it’s just not very evenly distributed.” – William Gibson

Jag läserHalting State av Charles Stross och slås igen av hur duktiga författare kan vara på att förutse framtiden. Det går många rykten kring en iWatch från Apple samtidigt som Google börjar bli klara med Google Glass. De flesta av oss har också sett hur folk reagerar på Oculus Rift där virtual reality verkar bli ett faktum på en kommersiell skala. Mycket av detta finns med i Stross bok som gavs ut 2007. En bok som alltså skrevs innan Steve Jobs presenterade iPhone. Innan smarta plattor och bärbart spelande på alla möjliga olika maskiner.

Stross beskriver en värld där dataspel och datorkraft är så portabla och uppkopplade att de mer eller mindre är verkligheten. Där alla spel sitter ihop på något sätt, du kan ta din karaktär från World of Warcraft och spela vidare i ett annat spel utan problem. Men också en värld som tar mycket inspiration från levande rollspel i form av agentspel. En variant av Killer för er som kommer ihåg 90-talet. Ibland får jag en känsla av att det är en dystopi för jag är inte helt säker på att vi som människor faktiskt klarar av att alltid spela, alltid vara uppkopplade. I boken kommer en passage när våra hjältar inte kan använda nätet längre (onda kinesiska hackare är ute efter dem) och världen beskrivs grått utan hjältarnas snygga HUD.

Det som imponerar mig mest är när jag jämför boken från 2007 och se hur nära författaren ändå kommer vår värld nu 2013. Jag kommer osökt att tänka på William Gibsons bok ’Pattern Recognition’ från 2003 som förutspår virala reklamkampanjer och hur amatörfilmer på Youtube (grundat 2005) kommer att påverka världen. Det intressanta är inte hur Gibson förutspår tekniken, den har funnits länge och Gibson är långt ifrån först, men hur han förutspår människors reaktioner och förhållningssätt till tekniken.

Inom sci-fi har detta pågått länge. Jag vill påstå att definitionen av sci-fi är just en text som beskriver hur människor förhåller sig till teknologi. Och precis som Stross och Gibson har fått in en hel del fullträffar så finns det många misslyckanden. Tillbaka till framtiden verkar inte hända, Skynet har inte tagit över världen men har inte Leo Kalls öde från ’Kallocain’ av Karin Boye på ett sätt blivit verklighet? Hon skrev boken med Sovjet och Nazityskland i färskt minne, men den totalitära staten med en drog som får folk att tala sanning (Facebook,Twitter, bloggar?) är ju mer eller mindre här.

Spelkultur handlar om att berätta historier. Historier som berör, historier som får oss att se på världen med nya ögon. Men spelkultur är mer än bara datorer, brädspel och papper och pennor. Det är ett sätt att förhålla sig till världen. Och vi kan hitta mycket inspiration från litteraturens värld. Nu kommer sommaren. Har ni inte läst de gamla sci-fi-klassikerna så föreslår jag att ni gör det. Ray Bradbury, Isaac Asimov och Robert A. Heinlein väntar på er. Och har ni läst klassikerna finns det en hel del nytt att läsa.