Efter en årslång resa i Europa så återvänder du hem till USA och din familj. Set är inte riktigt ditt hem för under tiden du varit borta har familjen ärvt ett stort hus från en släkting. Huset är tomt, det är mitt i natten och det åskar. Året är 1995 så du har inte stora möjligheter att kontakta någon. Frågan är, var har de tagit vägen?
Det här är en svår recension att skriva. Jag kan inte berätta mycket om handlingen då det förstör. Spelet måstet få berättas i sin takt utan att spelaren vet vad som väntar. Jag ska göra mitt bästa ändå.
The Fullbright Companys Gone Home är fantastiskt. Jag vet att det hyllas på andra ställen och det förtjänar det. Det är ett spel som helt fokuserar på att berätta en historia. Du spelar Kaitlin Greenbriar och går runt i det stora tomma huset och letar efter ledtrådar. Små saker berättar det för dig medan du under söker. Din syster Sams historia berättas öppet och tydligt medan resten finns i detaljerna.
Det märks tydligt att det är nittiotal. Inspelade videoband med mer än en film på, Arkiv X är inringat i tv-tablån, folk lyssnar på kassetband.
Ljuden och musiken ökar stämningen ännu mer. Huset känns verkligen gammalt. Åskan och regnet är ständigt närvarande. Dessutom finns musik som jag kanske egentligen inte gillar, men som höjer spelet.
Utan att berätta något om den så kan jag även säga att historien och karaktärerna verkligen känns levande. Jag bryr mig på riktigt. Det känns som jag är där och när jag söker igenom saker så lägger jag alltid tillbaka allt, som om jag förväntar mig att bli påkommen med att ha rotat runt bland grejer. Vilket såklart höjer betyget.
Det är inte ett särskilt långt spel, bara några timmar. Men det kostar ungefär lika mycket som en film, är ungefär lika långt och ger mer tillfredsställelse än de flesta filmer. Det känns dock lite dyrt för sin korta tid även om jag inte vet hur mycket mer som skulle kunna sättas in i spelet utan att det kändes onödigt.
Dessutom så finns det en sak med spelet som jag blev förbryllad över, men sen så inser jag att det ändå fungerar utmärkt, jag kan inte säga mer än så utan att berätta för mycket, men jag kan förstå om folk skulle kunna se det som ett större problem än jag gör.
Det här spelet har mycket som jag hoppas att se mer av. Det är en historia som berättas, och inget stör, det finns inget våld, inte ens pussel. Bara ledtrådar att hitta. Dessutom blir jag glad att de flesta karaktärer är kvinnor och att de tas på allvar. Uppenbart är det inte omöjligt att berätta kvinnors historia och det utan att göra dem till objekt eller göra dem sexiga. De ser ut som ganska typiska amerikanska kvinnor från nittiotalet. Det gör mig glad.
