Stil75
Innehåll60
Känsla75
Variation70
Läsarbetyg0 Betygsätt0
Positivt
Utmanande
Kreativt
Socialt
Negativt
Begränsat
Halkigt
Inte för alla
70
Ikonografi

Ett kreativt ordgissarspel utan ord. Imagine försöker förnya en ganska mättad genre och det är svårt att inte tänka på andra, liknande spel. Lyckas det stå ut i mängden?

Spelet Imagine består av 65 så kallade ”enigmakort” med åtta ord på varje kort, och en hög poängmarkörer. Men den viktigaste komponenten är 61 ledtrådskort, som är genomskinliga och har olika symboler och bilder. En del är abstrakta, till exempel prickar och streck, men de flesta föreställer något; ett träd, ett kugghjul, ett moln och så vidare. De här 61 korten läggs ut på bordet i en stor cirkel. Ytan i mitten av cirkeln är själva spelytan.

Regelsammanfattning

En spelare börjar som ”ledtrådsgivare” och drar ett enigmakort. Vem som helst av de andra spelarna säger en siffra mellan 1 och 8, och ordet på kortet som har det numret är det ord som ledtrådsgivaren ska försöka beskriva med hjälp av de genomskinliga korten. Det enda hen får säga är den korta ledtråd (eller snarare kategori) som står på kortet – det kan vara ”föremål”, ”musik” eller ”yrke”.

Sedan är det dags att börja plocka bland ledtrådskorten, och från och med det måste ledtrådsgivaren vara helt tyst. Man får använda hur många som helst av korten, och på vilket sätt som helst. Det enda som är förbjudet är att göra någon form av ljud, gestikulera med händerna eller att skriva ut ord eller siffror med korten. Men det går bra att flytta korten åt olika håll för att markera en rörelse, ställa vissa kort upp, täcka över delar av bilden, och givetvis att kombinera korten genom att lägga dem ovanpå varandra; det är hela poängen med spelet.

Det är lätt att se Imagine som ett Pictionary för den som inte kan rita. Men jag upplevde det som mycket mer än så. För det första är det inte lika stressigt (stress gör att jag ritar mycket sämre än jag brukar!) och för det andra blir det mer ”rättvist” när alla har samma symboler att välja mellan, och spelet inte blir lika beroende på vem som är duktig på att rita.

Komponenter

Det är bra kvalitet på korten, men de är hala och därför lite svåra att hantera. För att kunna spela Imagine behövs en stor, vit yta. Om underlaget har någon annan färg kommer bilderna på de genomskinliga korten inte att synas. I den engelska versionen finns ord på båda sidorna av enigmakorten, men i Lautapelits version är det svenska ord på ena sidan av korten och finska på den andra.

Regelvarianter

Poängräkningen blir, som så ofta i sådana här spel, ganska ointressant. Det roliga är att försöka vara kreativ. Det är också så att reglernas poängräkning inte är jättebra – enligt reglerna tar spelet slut när varje spelare har lyckats få de andra spelarna att gissa rätt två gånger. Det är en regel som gynnar lite sämre ledtrådsgivare, och jag tycker nog det är bättre – om ni kör med poängräkning – att bestämma antingen ett visst antal rundor eller att den som först kommer upp i en viss poäng är vinnaren.

Det finns ingen tidsgräns för hur länge man får hålla på och ge ledtrådar. Det ger sig ganska naturligt när det är dags att ge upp, men det går så klart att lägga till en timer eller ett timglas i lådan. Jag kommer nog också att vilja lägga till en åttasidig tärning snarare än att låta de andra spelarna slumpa fram en siffra.

En annan variant av spelet är att strunta helt i enigmakorten och hitta på egna ord för de andra att gissa. Om man spelar med lite yngre barn är det en bra variant – då kan de vuxna anpassa sig och välja ord eller företeelser som de vet att barnen känner till, och barnen behöver inte kunna läsa vad som står på korten. Vi har spelat med både en femåring och en nioåring, och det fungerar riktigt bra (fast femåringen behövde så klart lite hjälp).

Tycke och smak

En del spelare upplever att ledtrådskorten är för ”låsta”, alltså att de borde varit mer abstrakta. Jag tycker faktiskt inte att det är ett problem. Ett paraply måste ju inte vara ett paraply. Det kan lika gärna vara en fallskärm, en sköld eller något helt annat. Eftersom det är tillåtet att täcka över en del av bilden finns det ännu fler möjligheter. Att man kan göra små animationer genom att flytta korten, och att alla kort är tillgängliga hela tiden, är trevliga detaljer.

Man kan bli mer eller mindre engagerad i det här spelet, beroende på tycke och smak. Men jag har roligt när jag spelar Imagine, och jag tilltalas av renheten och enkelheten i det. Jag tycker om att få ett givet ord och försöka beskriva det med de bilder som finns till buds – själva begränsningen blir en tillgång eftersom det tvingar mig att tänka i nya banor.