Paneldebattens andra del handlar om konvent och arrangemang.  Panelen består av fem unga män från olika föreningar: Robin Svenhard (LANföreningen Hazard), Samir Arabi-Eter (tv-spelsföreningen Terebi Ge), Samuel Anlér (NärCon), Linus Wahlgren (samlingskonventet AKT)  och Alexander Hallberg (GothCon).
Ina Bäckström är moderator.

Ina frågar om hur homogeniteten avseende ålder och kön ser ut i de olika föreningarna/arrangemangen och får olika svar. Hon frågar deltagarna varför det ser ut så. Linus Wahlgren (AKT) betonar att varje arrangemang föds ur ett behov, ett behov som arrangemanget vuxit upp ur. Därför ser bakgrunden väldigt olika ut. Samuel Anlér (NärCon) håller med, men lyfter fram att arrangemangen inte är statiska utan utvecklas hela tiden efter nya behov. Till exempel har NärCon kommit att utvecklas mer mot Japansk populärkultur på grund av den stora efterfrågan och har på grund av detta lyckats att locka en stor mängd kvinnliga konventsdeltagare. Robin Svenhard (Hazard) berättar att hans arrangemang startades av tjugo killar i en skolmatsal som kopplade ihop sig. De bjöd in sina kompisar som i sin tur bjöd in sina och därför blev det en rätt homogen deltagargrupp. Föreningen arbetar dock aktivt med att försöka bredda deltagarbasen. Även Samir Arabi-Eter (Terebi Ge) har en majoritet manliga deltagare, men berättar att man aktivt samarbetar med andra event och fritidsgårdar i Malmötrakten för att kunna locka fler olika spelare.

Spelhobbyn kan vara väldigt sexistisk. Hur ser arrangörerna på det?

Alexander Hallberg (GothCon): ”Glasväggar finns från alla håll. Man är övertydlig och förklarar spelreglerna extra tydligt för tjejer och förväntar sig inte att de är lika spelvana som killarna runt bordet. Man förutsätter att tjejer är annorlunda”.  Han framhåller vidare att det är svårt att komma tillrätta med det beteendet då det sker i all välmening och utan reflektion. Det speglar samhället i övrigt, men där är det viktigt att konventet skapar sina egna regler och förhållningssätt.
Samuel (NärCon) tar upp Cosplay-scenen som exempel på en arena där det existerar sexistiska stereotyper, men där han som arrangör inte vill in och styra deltagarnas val av karaktär och uttryck så länge de håller sig till svensk lagstiftning för att inte dämpa deltagarnas kreativitet. Robin (Hazard) bekräftar en dominant manlig spelkultur inom den digitala spelvärlden, men att Hazard arbetar med att lyfta fram goda exempel, genom att exempelvis uppmuntra kvinnliga spelare att delta i turneringarna. Att engagera skickliga kvinnliga spelare som vinner över de manliga och på så sätt visar att det inte är något konstigt eller onormalt. Samir (Terebi Ge) betonar att det är viktigt att inkludera alla och behandla alla på lika villkor. Ingen ska särbehandlas på grund av kön.

Vad har arrangörskollektivet för ansvar att arbeta med sunkiga attityder och sexistiska uttalanden?   

Samtliga instämmer i att de har ett ansvar och att det är viktigt att arbeta med sådana frågor, men att det inte alltid är så lätt att komma åt det. En liten förening kanske har lättare att med öppenhet och konfrontation än större arrangemang med en mer anonym deltagargrupp.

Fast detta kräver i så fall en tydlig överenskommelse om vilka spelreglerna är. Ett litet sällskap med en massa outtalade beteendekoder skulle möjligen också kunna stå i vägen för ett normbrytande beteende…
De belyser vidare vikten av att kommunicera tydliga etiska regler till deltagarna.

Här är arrangörernas egna tips på bra konkreta åtgärder:

  • Inför nolltolerans mot nedsättande och kränkande språkbruk
  • Skapa enkla tydliga regler som alla ska känna till innan konventet.
  • Utbilda alla i arrangörsgruppen. Alla måste vara med. Särskilt ledningen.
  • Bestäm i förväg hur ni hanterar olika incidenter. Det hjälper inte med policydokument om man inte kan hantera situationer på plats.
  • Sätt upp en förslagslåda för saker man inte vill ta upp med arrangören öga för öga.
  • Skapa rutiner för regelbundna kontroller över stämningen på plats: Har alla trevligt?
  • Informera i förväg om hur ni arbetar med att alla ska känna sig välkomna, huruvida det finns tillgängliga lokaler o.s.v.
  • Jobba med en välkomnande attityd där man drar upp riktlinjer för hur man ska få alla nya att känna sig inkluderade i hobbyn.

Samtliga paneldeltagare är eniga om att det måste vara ett ständigt pågående arbete för att få alla att känna sig välkomna på lika villkor. Det faktum att panelen består fem stycken unga män påvisar möjligen att män företrädelsevis fortfarande har styrelseposter och sitter på beslutsfattande roller i arrangörsgrupperna. Dock visar deltagarna en medvetenhet kring detta och söker vägar för att bredda sitt arrangörsnätverk.