Förmågan att låtsas, att leka är medfödd.

Ett litet spädbarn som bara är några veckor gammalt roas av föräldrarnas röst, mimik och kroppskontakt. Så småningom lär sig barnet att härma de vuxna genom sång- och fingerlekar, rim och ramsor. När barnen blir äldre leker de gärna två och två eller i större grupper. Det kan handla om fri lek, rollekar eller mera organiserade lekar efter bestämda regler. Genom att iaktta och härma vuxna och föreställa sig olika situationer i vardagslivet lär sig barn nya färdigheter och förhållningssätt gentemot omgivningen. Inom ramen för leken lever sig deltagarna in i en fantasivärld och prövar roller som skiljer sig från det vanliga livet. Vissa lekar innehåller tävlingsmoment som går ut på att mäta styrka, snabbhet eller slagfärdighet, ofta på ett humoristiskt och skämtsamt sätt. Sällskapslekar kan ge deltagarna tillfälle att lära känna varandra på ett ofarligt sätt. När leken är som bäst ger den både spänning och skratt samtidigt som man lär sig något nytt. Ett sätt att leka allt är att lajva. Eller, lajva är att leka. 

IMG_4174

I helgen åkte jag åter på lajv för att leka. Denna gång till Bråkköping, ett lajv med inriktning på barn, som arrangeras av föreningen Äventyrsdagar. Det är andra året just detta arrangemang går av stapeln. Vill du veta mer om hur de lajven är kan jag rekommendera förra årets recension ”Bråkköping – Ett lajv på barnens villkor”.

För i mångt och mycket är det samma. Barn får vara hjältar eller tiggare eller vad de vill och de får en helg lajva det de drömmer om  i byn utanför Skillingaryd. Det är enkelt, det är välarrangerat och det är tryggt.

Men det föranledde att jag började fundera på hur det är att lajva med barn. Krävs något annat än när jag lajvar med mina jämnåriga? Både ja och nej. Det är både lättare och svårare. Det är samma men bara lite annorlunda. Det är något speciellt med lajv med barn. De kan med lätthet förstå att detta är en lek i ena stunden och i nästa tro att allt är på riktigt. Eller som Lille-Skutt uttryckte det en gång, “jag vet att inte spöken finns, men jag är rädd för dem ändå” Suggestionen kan så lätt uppnås för dem. De är så vana att leka och leva sig in i andra världar att de inte behöver en massa regler, en massa rekvisita och annat som vi vuxna kräver för att förflytta oss. Samtidigt är de mycket snabbare att gå ur illusionen och vara tillbaka i sig själva och tillbaka i den verkliga värden. Samtidigt är detta också ett sätt att lära barn sina känslors gränser. Var finns rädslan, sorgen, glädjen och tävlingsmomenten? Inom lajv kan detta får testas på helt ofarliga vägar. Dessutom är lek i skogen mer jämställd än andra lekar på andra platser. Pojkar och flickor suddar ut de annars mer stereotypa gränserna när man leker ute i naturen än på en skolgård eller inomhus (läs Natur & Skola och Jämställd lek i utemiljöer från Tidningen Ute och Miljö). Kanske detta är i mindre utsträckning på lajv än fri lek i skog och mark. Men vi har här en möjlighet att ta vara på för våra barns räkning. att de får leka med roller och mönster som annars är för ”farliga” i deras vardag. Här kan de få vara sin drömmars hjälte. Här kan de få möta sina faror. Här kan de få testa och pröva och leva ut.

 IMG_4192

När man skapar intriger för barn får man göra det på lite annat sätt än för vuxna. De har lite andra referensramar och andra erfarenheter att ösa ur när de ska lösa intriger. Deras känsloregister kan skilja sig något från många vuxnas. Eller som min son uttryckte det på ett lajv när han blivit så rädd för en orch att han började gråta. Orchen kom fram till oss och tog av sig sin mask och presenterade sig och förklarade att det bara var en mask och han bara spelade en roll. Min son hulkar fram mellan tårarna “Jag vet att det är på låtsas, jag är rädd för dig ändå”. Och så är det. Fantasin och leken är stark och behöver tas hand om av de vuxna. Ta barnens rädsla på allvar men var inte rädd för den. De måste få på sina egna villkor utmana den och leka med den. Det viktiga är att inte skrämma barnen, men låta dem känna sig skrämda om de vill. Det finns en lockelse i faran som här väldigt tryggt kan bearbetas och lekas med. 

När det gäller det praktiska tror jag det är samma som för vuxna men lite förstärkt. Man behöver vara varm, torr, mätt och pigg. Så bra sovplats och några ombyten. Några förstärkningsplagg och lite extra energi i form av något gott att ta fram. och vips så orkar barn gå in i vilka äventyr som helst och ta sig genom de största strapatser. I grunden är det inte så svårt. De behöver ofta väldigt lite för att uppnå välbefinnande. Själv tror jag också på att även här låta barnen utmana sig själva. Strapatser är ingen fara så länge de är kontrollerade. Ha med lite plåster, lite extra kläder, lite extra mat. Och våga avbryta om det blir för tuft eller krävande. Våga bryta med något helt annat. Gå av området och åk och köp pizza, åk och bada, gå och sov. Något som flyttar fokus och ger ny energi att ta omstart om det behövs.

Sen finns här en möjlighet att engagera barnet i annat. Aktiviteterna och förberedelserna innan lajvet. Sy kläder, bygga rekvisita, skriva och läsa texter inför lajvet. Det ger en chans att starta nya intressen eller förstärka sådana som redan finns. Det finns också en möjlighet att bara får vara med dina barn och med enkelhet locka dem från datorn, tv eller vad du nu tycker de gör för mycket i stället för något annat. Det finns otaligt att göra här, sy, trådbinda, slöjda i trä och metall, skriva, måla pyssla, gjuta, slåss, sjunga och så vidare (lästips Den Late Lajvaren och Slöjdklubben, Hemslöjdens barnverksamhet). Kanske du ger barnet en helt ny hobby eller syssla. Kanske du rent av själv kommer fastna i något spännande som att gjuta mynt, måla heraldiska vapen eller börja växtfärga laxskinn?

Att åka på lajv med sina barn är otroligt givande. Ni får oändlig tid att leka och prata och vara med varandra. I förberedelserna, under lajvet och i efterplockets sega tvättande och uppackande. Du får möjlighet att lära dina barn något ovärderligt, nämligen förmågan till empati, förståelsen för andra och sig själva. Det är sann glädje och oförställd överraskande äventyr som väntar runt varje gran. Det är att få spegla den största av alla fantasier och förverkliga dem tillsammans med de mest fantasifulla sinnen som historien kan frambringa. Barnasinne.