Life is strange – Årets finaste spel når sitt slut

Square Enix har i Life is strange, skapat en alldeles enastående historia. I sin förmåga att utan den tröttsamma sexualiseringen beskriva en ung kvinnas vardag ges spelet en nutidskommentar som är svår att hitta paralleller till i spelvärlden idag. Det är helt enkelt ett väldigt fint spel!

Life is strange är inte ett nytt spel längre. Första episoden släpptes redan i slutet av januari till Xbox, PC och Playstation. Men det är först nu den gripande relationshistorien om vännerna Max och Chloe får sin upplösning i och med att den femte och sista episoden släpptes i veckan.

e07357df29c43e5007910c58791603d9
Tempot är befriande lågt mellan varven och du får tid att lära känna Max och Chloe

Life is strange är ett episodsindelat äventyr/rollspel, där du styr huvudkaraktären Maxine Caulfield som lever och studerar fotografi vid Blackwell, en skola där studenter försvinner och vuxna oroar sig för plötsliga väderomställningar. Allt sker i Arcadia Bay; en sketen håla. Likt alla sketna hålor känner alla varandra och det finns en tydlig samhällshierarki både i och utanför skolan. Snabbt kastas du in i den grymma värld som västvärldens unga flickor tvingas utstå, med knivskarp och grym social konkurrens. Du möter direkt en hård attityd från studenter som i en väl beskriven disharmoni kämpar för att hitta sig själva samtidigt som de försöker möta omvärldens krav. Redan här är Life is strange fantastiskt. Och det jag beskrivit är spelets första scen. Den spelmässiga twisten i spelet är att Max efter ett tag kan spola tillbaka tiden för att förändra händelseförlopp omkring henne, vilket såklart har konsekvenser. Snabbt kastas du in i en ström av valmöjligheter där du tvingas ta ställning mellan sanning och vänskap, personlig olycka eller annans olycka och liv och död. Spelet spelar dig, lika mycket som du spelar det. Själv reflekterar jag plötsligt över hur svenska ungdomar överhuvudtaget lyckas lära sig någonting i de miljöer vi sätter dem i.

life-is-strange-review-5
Fjärilseffekten är såklart fint representerad i spelet. Både direkt och indirekt.

Under Max resa i tiden omges hon av ett noga sammansatt och svarvat karaktärsgalleri av människor som likt Dostojevskijs karaktärer varken är onda eller goda, blott mänskliga i sina brister och vardagsbekymmer. Du tvingas återkommande omvärdera Max vänner och bekanta allt eftersom tiden både går och förändras. Ni som minns DontNod Entertainments Remember Me och gillade tidsresorna där kommer bli bortblåsta av hur mycket bättre tidsresorna i Life is Strange påverkar omvärlden. Allt kan förändras av enskilda små beslut, som att lägga en nyckelknippa på en ny plats. Chloe, en punkig blåhårig rebell tillika Max bästa vän har en personlighet som för tankarna till Katie Jarvis Mia i filmen Fish tank. Hennes ömtåliga kaxighet kommer få dig att känna med eller mot henne. Du kommer förresten känna en himla massa hela spelet igenom och det är för hjärtat bra att det bara rör sig om sådär 20 timmar i speltid. Det handlar inte bara om själva historien, som går från harmlöst tonårsdagdriveri till Män som hatar kvinnor till Stephen Kings Langoljärerna, utan det handlar lika mycket om den fina inramningen och de tekniska greppen som Square Enix tagit till.

life_is_strange_21
Chloe kommer tvinga dig att ta ställning, fler än en gång.

De grafiska miljöerna är handritade och sätter stämningen på ett vardagligt skrämmande sätt som bara kan jämföras med Twin Peaks. Musiken, som inte bara utgör lågmäld kullismusik utan ibland också strömmar genom Max vita hörlurar är noga utvald och du hittar artister som Jose Gonzalez, Syd Matters, Angus & Julia Stone och Bright Eyes. Låtarna bidrar på ett fint sätt till de temposänkningar som återkommande ger dig möjlighet att reflektera över de val du gjort och de val du har framför dig. Det är kort och gott en helgjuten ödesmättad inramning.

Ett tekniskt grepp som Square Enix tagit till är också att ge dina personliga tillhörigheter maxade (pun intended) användningsområden. Med Max kamera kan du ta polaroidbilder som ger dig achievements längs vägen. Det bygger på Max karaktär, samtidigt som det får dig att närma dig dina omgivningar på nya sätt och hitta de där vinklarna du tror du kan hitta en achievement i. Max kalender blir din meny där karaktärsgalleriet målas upp och i hennes telefon smattrar sms in med jämna mellanrum och påminner dig om sammanhang som är både akuta och vardagliga.

a9a27aba25209c20f3aa6cccd213a1b9
Kvinnor som gör saker tillsammans i spel – utan män. Befriande! Inte sant?

Allt det här gör Life is Strange till årets finaste spel. Men det har utöver det här en alldeles fantastisk detalj som jag vill nämna. Spelet klarar nämligen Bechdeltestet. Det vill säga, spelet innehåller två namngivna kvinnliga karaktärer som samtalar om något annat än män. Och det är starka, handlingskraftiga kvinnor. Berättelsen är förresten näst intill helt befriad från sexuella anspelningar, och när de väl används så används de med syfte att frammana ogillande inför de män som objektifierar Max eller Chloe. Jag vet inte om det är en medveten satsning från Square Enix, men nu har de givit oss en värdig Lara Croft, råtuffa Lightning i FFXIII och Max och Chloe i Life is Strange på ganska kort tid. Det gör dem i mina ögon till jämställdhetens förkämpar i spelvärlden just nu. Dags för resten av spelvärlden att woman up to the challenge. Life is Strange har visat att spel med starka kvinnor inte bara blir lika bra – utan helt enastående. Nu kommer Halo 5 (med starka Sarah Palmer) i nästa vecka, men tills dess anser jag att Life is Strange är årets bästa spel.

Estetik
90
Berättelse
95
Kontroll
80
Jämställdhet
100
Ljud
95
Originalitet
90
Läsarbetyg3 Betygsätt
79
Arcadia Bay erbjuder:
Starka kvinnor
fantastisk inramning
samhällskommentar
Arcadia Bay saknar:
faktiskt ingenting
91
Årets viktigaste
Prenumerera
Meddelande om
guest

0 Kommentarer
Citerad feedback
Visa alla kommentarer
0
Vi vill gärna höra dina åsikter. Kommentera nedanför!x
()
x