I bland är det som att stå och skrika på en vägg, en vägg som dessutom lyckas säga elaka saker men utan att rubbas eller ta in något som sägs. En vägg med mun men utan öron. Så känns det när jag som kvinna försöker ta upp strukturella problem med en viss typ av män. Den här texten har grott i mig ett tag och jag behövde få den ur mig, förr eller senare. Det blev nu.

Först av allt vill jag  säga att det här inte gäller alla, det handlar om strukturer och normer. Alla män beter sig inte så här och alla kvinnor råkar inte ut för det. Men det sker i tillräckligt stor utbredning för att det ska vara ett mönster, ett problem.

Jag pratar om män som inte lyssnar på kvinnor, som misstror dem.

Jag vill även påpeka att ickebinära också drabbas, fördomar som drabbar kvinnor och män drabbar även dem som kodas av andra som kvinnor eller män, oavsett egentligt kön.

Det här exemplet är från början av hösten.  Det hade varit ett lajv och efteråt så kom diskussionen upp om ett problem på lajvet, nämligen att en del av de närvarande männen ignorerade kvinnor. Jag har varit på tidigare lajv i kampanjen och själv upplevt problemen.

10269350_10152411071278261_596548810949754212_n

De som inte lyssnar borde åka på spaden.

Jag och min sambo spelar gifta, vi har en begravningsbyrå och jag är den mest drivande i företaget medan han mest rör sig i bakgrunden. När vi möter folk som eventuellt vill nyttja våra tjänster så vänder de sig i första hand till honom istället för mig.  Att tala med mannen först är i många fall en norm som finns i hela samhället och som inte sker av illvilja. Det är värt att belysa men man kan inte döma ut en människa helt för att hen handlar efter normer.  Problemet blir när jag som kvinna inte blir sedd även om jag påpekar att jag är där. När både jag och sambon säger att det är jag som ska ta affärerna men motspelaren fortsätter prata med min sambo. Det dödar spelglädjen. Då blir jag aktivt ignorerad. Då pratar vi om rent kvinnoförakt. Då är det inte att omedvetet följa normer.

Andra kvinnor berättar om män som ställt sig med ryggen mot dem och medvetet stängt dem ute ur samtal. Om män som antar att de spelar helt andra roller än de gör och spelar på sin egen uppfattning.  Om män som sagt olämpliga och kränkande saker utan att be om ursäkt eller sluta när det påpekas.

Andra kvinnor berättar om män som ställt sig med ryggen mot dem och medvetet stängt dem ute ur samtal. Om män som antar att de spelar helt andra roller än de gör och spelar på sin egen uppfattning.  Om män som sagt olämpliga och kränkande saker utan att be om ursäkt eller sluta när det påpekas.

Detta tas upp i facebookgruppen för lajvet och vissa män går genast i försvarsställning. De säger att kvinnorna har fel.  Att det som berättas är inte sant.  Det är kvinnorna som gjort fel, det är de som inte kan stå upp för sig själva. Om de bara tagit större plats hade de aldrig blivit illa behandlade . En man påstår att eftersom han aldrig upplevt problemet kan det inte vara sant. Mannen blir tillslut så otrevlig och börjar trolla och provocera i tråden att den tas bort.  Det är nu inte mannen som bråkat, som vägrat lyssna, som skyllt på offren som är problemet i gruppen. Det är kvinnorna som förstört den goda stämningen genom att berätta att de blivit illa behandlade. Det gick så långt att de som faktiskt försökte att förändra, inklusive arrgruppens enda kvinna, inte längre ville vara med.

Vissa skulle påstå att på historiska lajv så måste det finnas förtryck mot de grupper som då var förtryckta. Eller snarare mer förtryckta än vi. Men det de här männen gör är inte att lajva förtryck, det är att förtrycka off. Det är en stor skillnad och det är inte roligt att lajva en roll som aldrig får göra något även om det påstås vara historiskt korrekt.

IMG_1403

Åhh.. du menar att mina upplevelser inte är universell sanning? Att om jag aldrig märkt av något kan det ändå vara sant? Häpnadsväckande!

På ett helt annat lajv fanns det liknande problem.  En av lajvarna utanför min grupp betedde sig problematiskt. Dels blev han sur när en ickebinär person rättade honom för att ha använt fel pronomen. Det var hen som var tramsig för den här mannen brydde sig faktiskt inte om kön. Hen var bara känslig. Senare så skriver han sexuella saker till en annan i min grupp. Utan att på något sätt ha kommit överens med henne innan om att deras roller eventuellt skulle ha sådant spel. Han förstod inte att han gjort fel, för hon hade ju pratat om sådant innan, och vår grupp spelade ju faktiskt på sex mot varandra.  Två saker som gjorde att denna lajvare skapade osäkerhet hos mina vänner och varken de eller jag känner för att försöka oss på att lajva i den kampanjen igen. Nu kanske någon tycker att det här bör tas med en arrangör, men arrangörsgruppen är män som visat tidigare att de inte tar ickemän på allvar. Det känns inte lönt att prata när förväntningen är att vi ska få höra att ”Det ju inte var så farligt” och ”Han menade inget illa”. Det är betydligt mindre tärande på psyket att avstå från framtida lajv, än att riskera att bli förlöjligad och ifrågasatt.

Det är inte vi som måste skrika högre, det är ni som måste hålla käft, slutna väsnas, och lyssna. För det går inte att stå upp när någon aktivt sparkar en i knävecket. Det går inte att skrika på en vägg för att få den att falla.

Som tur var så pratas det om det här i lajvsverige. Många arrangörer jobbar aktivt för att få det här att försvinna. Speciellt efter att kvinnor började prata både om sånt här beteende och betydligt grövre övergrepp. Som ni tidigare har kunnat läsa om här på Spelkult i Kristins artikel Ett dån av vittnesmål.

Män, ni måste lyssna på oss. Ni måste tro på oss om vi ska kunna ha det trevligt ihop.  Det är inte vi som måste skrika högre, det är ni som måste hålla käft, slutna väsnas, och lyssna. För det går inte att stå upp när någon aktivt sparkar en i knävecket. Det går inte att skrika på en vägg för att få den att falla.

Ni som stolt säger att ni är våra allierade, men även ni andra, ta kvinnors historier på allvar, både när det gäller lajv och den vanliga världen.  Och om ni inte lyssnar på oss för en sån här sak. Hur ska vi våga tro på att ni lyssnar på oss om andra saker. Om de värre sakerna.  Hur ska vi ha förtroende för manliga arrangörer  när vi vet att många män inte skulle tro på oss om vi blir behandlade illa?

Slutligen en uppmaning till alla att lyssna . För det är inte bara kvinnor som blir ignorerade och får sina upplevelser förminskade. Det är även hbtq-personer, rasifierade och människor med funktionsnedsättningar. Så om du tillhör normen, håll käft för en stund, och lyssna när någon utanför pratar.  Ta åt dig av andras ord även om de inte stämmer med din världsbild. För även om du tycker att någons upplevelser inte stämmer in med hur du ser på saker, så är det hyfs att vara tyst i stället för att göra det värre för sina medmänniskor.