Nostalgi100
Spelteknik75
Portning25
Grafik50
Musik90
Läsarbetyg0 Betygsätt0
Bra
Spelet är som det var
Musiken
Nostalgin
Dåligt
Jag skäms, men det är svårt
Riktigt svårt.
Alltså jag hoppade, jag kan inte ha blivit träffad. WTH!
68
Old-school-spel återuppstår

När vår redaktör frågade om någon ville testa MegaMan Legacy Collection vattnades det direkt i min mun.

När jag var liten hade vi inget Nintendo. Mina föräldrar försökte köpa sig fria denna skuld lite senare med ett Sega Megadrive till min bror och mig. Men det var inte samma sak. Men min vän Robin hade ett Nintendo. Och egentligen bara ett spel som jag kan komma ihåg. MegaMan 2. Och som vi njöt och nötte det spelet. Jag tror att vi kunde alla banor i sömnen, kunde musiken bättre än vad det än var för hits som gick på radio. Med detta i åtanke slet jag till mig steamkoden. MegaMan 2, we meet again!

Men jag hade inte riktigt kommit ihåg hur jävla infernaliskt svårt spelet var. Du har tre liv, om du inte har tur och hittar fler, och när de är slut är det bara att börja om från början.

Jag började med att testa att installera spelet på min Surface Pro 2, vilket gick bra. Men då upptäckte jag att spelet inte riktigt gillar bluetooth-tangentbord. Det gick inte att spela med tangentbord. Jag har testat med xbox-kontroll och det gick bra. Men det är lite synd, för jag tror att MLC skulle vara ett bra tidsfördriv på tåg och andra längre resor. Annars är steam-releases som vanligt enkelt och smidigt. In med koden. Ladda ner spelet. Spela spelet.

På min stora dator hemma gick spelet igång snabbt. Lite flimmer här och där men annars perfekt. Rysningarna när de första midi-slingorna av Megamanmusiken gjorde att jag blev elva år igen och satt i Robins sovrum med kontrollen i hand.

Men jag hade inte riktigt kommit ihåg hur jävla infernaliskt svårt spelet var. Du har tre liv, om du inte har tur och hittar fler, och när de är slut är det bara att börja om från början. Det är dessutom så att spelet (åtminstone MegaMan 2) inte kommer ihåg vad du just gjorde så om du backar för mycket kommer det däringa otäcka monstret som skjuter mekaniska morötter på dig, som dessutom tar flera skott för att döda, återuppstå och göra sitt bästa för att ta livet av dig. Jag ger upp. Kollar upp vad annars som finns i denna samling.

Det finns alla soundtracks till de sex spelen som är med. De sex spelen såklart. En databas med lite information om alla robotar i alla spelen och ett museum med lite Production Art till varje spel. Intressant och givetvis kul, även om man ska vara rätt die hard för att läsa allt. Om man inte får för sig att göra ett MegaMan-rollspel. Note to self; Ska jag fråga Robin om vi ska göra ett MegaMan scenario till nästa GothCon?

Det finns också utmaningar där man spelar specifika delar av olika banor och ska göra viss skada, överleva en viss tid eller på annat sätt visa hur bra man är på att hoppa vid EXAKT rätt tillfälle och skjuta precis just då för att göra skada. Det är många utmaningar och hamster-genen kommer att bli utmanad, och frågan är om det är ditt tålamod eller antalet utmaningar som kommer att ge upp först.

Men jag går tillbaka till MegaMan 2. Laddar upp Woodman-banan och ger mig faan på att det ska gå. Jag går sakta framåt. Robotfladdermössen dör till välriktade salvor. Jag undviker med viss framgång robotharens morötter. Jag tajmar mina hopp för att kunna få ner de eldsprutande robothundarna. Jag kommer fram till del två av banan. Jag lyckas skjuta ner de flesta äggen robotfåglarna kommer med. Robotgorillorna dödar mig inte varje gång. Till slut är jag framme. Vid slutbossen för skogsbanan. Woodman.MegaMan Collection 53

Det går såklart åt helvete. Jag lyckas aldrig ducka hans lövsköld även om jag lyckas ställa mig mellan de fallande löven. Jag nöter handkontrollens skjutaknapp men mitt liv tar slut innan hans och mina tre extraliv försvinner fort. Blå bakgrund. Vit text i en svart ruta med vit ram. GAME OVER. Det är nu jag brukade lämna över kontrollen till Robin, som efter lagom hånande, startade om banan och visade mig hur man egentligen skulle göra det. För han var faktiskt bättre. Så nu väntar jag på att Robin ska komma på besök. Så vi kan spela MegaMan och vara elva år igen.

Så MegaMan Legacy Collection. Är det bra? Well. Capcom har inte egentligen gjort annat än att släppa en NES-simulator med lite extragodis till steam. Inget verkar vara ändrat vad jag kan se. Samma otäcka svårighetsgrad. Samma bara en gång till nu jävlar ska han dö känsla. Om du som jag var med back in the days ska du såklart köpa detta spel. Om du är mycket yngre än jag och undrar varför alla tanter och farbröder säger att allt var så mycket bättre förr i tiden borde du också köpa spelet.

Robin, när kommer du ner och besöker mig och MegaMan 2?