Psi*Run coverKrasch! Fordonet du reste i har kraschat.Du kravlar dig ut, något mörbultad men vid liv och relativt oskadd. Du ser på personerna omkring dig och har ingen aning om vilka de är. Då slår det dig, du har ingen aning om vem du själv är. Allt du vet är att du måste fly, någon jagar dig och de är nära. En sak till vet du, du är mer än andra. Du har mentala förmågor, antagligen är det därför du är jagad. Spring!

I indierollspelet Psi*run så tar spelaren på sig rollen  som en runner , någon med mentala  så kallade psi-förmågor som tappat minnet och nu är jagad. Det är ett spels framför allt kretsar kring att skapa en historia och karaktär.

Psi*runs regelsystem är väldigt enkelt och lätt att sätta sig in i. Det är något jag tycker är bra. Det krävs varken av spelledare eller spelare att sätta sig in i flera sidor regler för att förstå hur systemet och reglerna fungerar.

Det går att tro att  karaktären är ett blankt papper när den tappat minnet. Riktigt så enkelt är det inte. Karaktärsformuläret må se enkelt ut jämfört med sådana från mer systemtunga spel men det finns några viktiga punkter på det. Förutom att fylla i vad karaktären ser i spegeln, uppenbar ålder, namn och karaktärens psikraft, så ska det även skrivas fyra till sex frågor. Dessa ska röra tre kategorier, om kraften, om styrkor och svagheter och slutligen om den närmsta dåtid och nutid. Frågor kan som exempel vara: ”Varför har jag namnet Wilma tatuerat på armen?” , ”Varför får jag panik vid doften av citron?”,  ”Kan jag döda någon med min kraft?” .

När karaktären gör något som är av vikt så slås 4-6 tärningar. En för att karaktären är exceptionell, en för att den gör något viktigt, en för att den kan få ett minne tillbaka (alltså svaret på en fråga) och en för att de som jagar kan komma närmre. Slutligen läggs tärningar till om någon riskerar att bli skadad eller om kraften används . Tärningarna placeras sedan ut på The Risk Sheet och beroende på hur spelaren i samråd med gruppen lägger dem så händer olika saker. Kanske går det att låta de som jagar komma närmre för att slippa att kraften flippar ut och skapar uppmärksamhet.

Förhållandet mellan de som jagar och karaktärsämnena markeras genom att spelledaren lägger upp en lapp för varje ny plats, på dessa ligger sedan markörer för var de befinner sig och det ger en klar bild av hur långt bort hotet är.

Något jag gillar med spelet är hur öppet det är. Miljön och de som jagar en bestämmer spelledaren och spelarna tillsammans innan de sätter i gång. Efter det så byggs världen upp efter hand när någon får en bra idé. Boken uppmuntrar till att bejaka alla och säga ja. Spelledaren ska se till att alla får ta plats. Något som även jag finner extra roligt är att spelaren inte har total självbestämmande rätt över sin karaktär. När minnena återvänder så kan tärningarna antingen låta spelaren bestämma svaret, eller så får gruppen göra det. När jag spelade första gången så tyckte gruppen att det var roligt om än skrämmande att släppa taget om karaktären och låta de andra ge svar. Det var oväntat och blev ofta väldigt hemskt.

Spelet är slut när någon har fått alla sina frågor besvarade. Då får den berätta en epilog där karaktären för ett tag inte längre är jagad. Det gör sedan även de andra i gruppen. Efter det så kan antingen spelet avslutas, eller så bestämmer gruppen att fortsätta en annan gång, med nya frågor att besvara.

För egen del föredrar jag den här typen av rollspel. Där fokus inte ligger på att slå tärningar och öka färdigheter utan i stället på att gestalta roller och skapa en gemensam historia.  Både som spelledare och spelare har jag väldigt lite krav på att i förväg sätta mig in i en värld eller i ett system. Boken är på sextio sidor och tar inte mycket mer än en halvtimme att läsa. Den förklarar så det är lätt att förstå och dessutom är den lätt att hitta i. Dock är det ont om bilder och det är inte den snyggaste layouten jag sett.

Öppenheten kan nog var hämmande för många. Och det är svårt att komma på bra frågor. Förhoppningsvis så kan nog gruppen hjälpas åt att skapa något roligt.

Det här är inte ett spel för de som vill kunna få xp och genom att lusläsa regler bli så episk som möjligt. För spelare som gillar den typen av spel är det nog klokast att titta efter något annat.

För de som är mer lika mig i vad de vill ha ut ur ett rollspel så rekommenderar jag Psi*Run.  Jag kan slutligen även nämna att till min glädje så gav en kompis som trodde att rollspel inte var något för henne spelet en chans, och hade väldigt roligt och vill nu spela mer.

Layout70
Lättförstålighet85
System85
Läsarbetyg0 Betygsätt0
80
Mental flykt
  • Psy*Run är ett spel som jag bara har hört nämnas förut. Den här recensionen fick mig sugen på att testa spelet. Ska jaga ikapp någon i indierummet på Goth-/Lin-/När-/SnöCon och se om de kan/har spelet. :)

    • Det var när indierummet var på femcon som jag fick prova det första gången, så det lär finna även på andra ställen.