Det pågår nu en debatt i Sverige om hur offentliga aktörer ska hantera E-sporten. Vuxenvärlden vet ännu inte hur E-sporten ska hanteras och organiseras.

Medan vi vuxna funderar så engagerar sig utövarna själva som aldrig förr. Klart är dock att det saknas ett stöd som skulle kunna hjälpa denna stora rörelse att bli etablerad. I höstas skrev riksdagsledamoten Rickard Nordin en motion om att ge E-sporten en legitimitet och status som sport. Han förklarar sitt ställningstagande i Svenska Dagbladet:

”Ett första steg för att uppmuntra spel vore att höja e-sportens status genom att likställa den med annan sport. Därför skrev jag under den senaste motionsperioden en riksdagsmotion om att likställa e-sport med annan sport och att låta dess utövare räknas som idrottare.”

Under vinterns DreamHack lyckades jag träffa Rickard för ett samtal och frågade honom om vad som ligger bakom hans engagemang:

”Samhällets syn på E-sport som rörelse måste förändras. Det är en stor sport, men ännu inte erkänd som2014-08-05 Centern-9121 en sådan. Detta ställer till problem på olika sätt. Bland annat för att spelare från vissa länder inte får inresetillstånd till Sverige. Det var ett ryskt elitlag som nu inte fick möjlighet att ta sig till DreamHack,  på grund av en vag bedömning att de inte skulle ha råd att resa tillbaka. Detta trots att de vunnit rätt stora prispengar i tidigare turneringar. Inkomster från ‘dataspelande’ räknas uppenbarligen inte.”

Jag frågade honom om hur synsättet bör förändras och hur det offentliga aktörerna skulle kunna bli bättre på att stötta E-sporten.

”För det första är ju förändringen hos utövarna och de intresserade redan här. E-sporten har fått en allt större medial spridning och plats i samhället. Men systemen hänger inte med. De är uppbyggda på folkrörelserna från 1900-talets början och E-sporten utgår från en mer fragmenterad och plattare organisation. Vi måste bli mer flexibla på att stödja samtidens utövande och intressen. Nästa steg är att jag ska gå in i mitt ordinarie uppdrag som riksdagsledamot och påverka där jag kan påverka, i utskott men framförallt i interpellationer och debatter med ministrar som direktsänds på webben och kan ses i efterhand för den som är intresserad. Jag vill visa att E-sporten har betydelse, att det handlar om något mycket större än den gammaldags uppfattningen om skoltrötta ungdomar som spelar våldsspel dygnet om och vägrar gå ut i friska luften.” 

Jag önskade lycka till och efter DreamHack så kan jag konstatera att Nordin inte har legat på latsidan. Efter hans debattinlägg i Svenska Dagbladet har han fått repliker, där kommunalrådet David Lega från Göteborg skriver att han inte tycker att man kan likställa E-sporten med en idrott då det saknar en dimension av fysisk aktivitet, vilken han betraktar som väsentligt för både folkhälsa och idrottsutövare.

Värt att påpeka är att Rickard Nordin inte någonstans nämner att E-sporten ska bli en idrott, men att E-sporten ska tas på allvar som sport och likställas med idrottsrörelsen. Vad Nordin lägger i betydelsen sport kan diskuteras, men Nationalencyklopedins definition är: sport (engelska, egentligen ’nöje’, ’tidsfördriv’, av likabetydande fornfranska de(s)port). Medan idrott benämns som:  idrott (sammanfattande benämning på skilda slag av kroppsövningar.) Det finns idrotter som ligger mycket nära det första alternativet: skytte, för att ta ett exempel. Skytte är en extrem fokussport och kräver en grundläggande fysisk träning, men är det en kroppsövning? E-sport kräver också en hög grad av fokusering och precision. Numer är det också välkänt att om en utövare ska bli framgångsrik och hålla på länge med E-sport på elitnivå, så behöver också kroppen vara tränad. 

Madeleine Leander m fl utövare och organisatörer inom E-sport skriver att debatten som förs är viktig, men saknar fel fokus:

”E-sportens framgång kommer inte bestämmas av huruvida ni definierar den som en idrott eller inte. Det viktiga är inte vilken etikett ni sätter på oss, utan att samhället tar sitt ansvar för dagens unga.”

Vi befinner oss nu i ett gränsland, där vuxenvärlden ännu inte har satt ner foten om hur E-sporten ska tacklas. Det är än så länge ej tillåtet att bedriva gymnasieutbildningar inom E-sport, då de kurser som skulle kunna täcka in området är knutna till Riksidrottsförbundet. Denna organisation har från Skolverket således en monopolställning i att utnämna vilka skolor som kan ha riksintag och kan anordna tävlingsinriktade kurser.  Vi har en helt ny folkrörelse inom E-sporten, men fortfarande har vi mycket gamla strukturer att inordna den inom. Frågan är hur en sådan dynamisk rörelse som E-sporten någonsin ska kunna inordna sig i föreningsformer som har hundra år på nacken. Madeleine Leander mfl fortsätter:

”E-sportens unga saknar idag ett stimulerande föreningsliv, stöd från engagerade vuxna och möjligheter att organisera sig lokalt…stödet till idrottsorganisationernas barn- och ungdomsverksamhet uppges vara ungefär 3,6 gånger större än stödet till övriga barn- och ungdomsorganisationer.”

Klart är att E-sporten är här för att stanna och om vi vuxna inte hjälper till och stöttar organiseringen så kommer utövarna ändå att ta genvägar. Men många gånger saknar vi vuxna förståelse för vad E-sport är. Senast för någon dag sedan hörde jag talas om en förorättad mor som stängde av strömmen för sin ungdom som befann sig mitt i ett SM-kval, då hen inte kom i tid till middagsbordet.

Denna inställning hjälper inte E-sporten att bli etablerad och legitim. Rickard Nordins lösning är kanske inte att göra E-sporten till idrott, men att likställa den, för att det ska bli något som vuxenvärlden känner till och accepterar:

”När vi likställer e-sporten med annan idrott så gör vi det enklare för många unga att spela och ta vara på spelandets fördelar. Utvecklingen går inte att stoppa, vi måste i stället se alla de fördelar som finns och använda dem för att uppmuntra både engagemang, kunskaper och aktivitet. Därför måste e-sporten omgående likställas med annan sport.”

Strukturerna måste förändras. E-sporten är en ung sport. Om vi jämför med innebandyn, som startade som en fritidsgårdsaktivitet på 60-talet, och fick hjälp och stöttning att organisera sig och kunna bli professionell så måste vuxenvärlden ge legitimitet även till E-sporten för att den ska kunna utvecklas vidare och få det stöd, arenor och träningsanläggningar den behöver. För innebandyn tog det närmare tjugo år. Engagemanget för E-sporten utvecklas snabbt och då kan inte det offentliga etablissemanget vara så stelbent att de tappar bort en hel rörelse. Vi har inte tjugo år på oss. Den professionella E-sporten är redan här.