Den senaste tiden har det blåst rejält i gamingvärlden. På twitter så stormar det som aldrig förr. Gamergate, Quinnspiracy med mera har lett till att även de som inte spelar börjar se de problem som finns.

Det var såklart ganska blåsigt redan innan och det jag nu ska skriva om inträffade innan den stora stormen. Dock tycker jag ändå det förtjänar att tas upp till ytan igen.

De spel som inkluderar annat än vita, hårdnackade män är inte många. Ett av mina favoritspel när det gäller inkludering var länge The Walking Dead. Nog för det finns problem gällande genus i både spelet och serien, men de hade ändå modet att låta en icke normativ person i form av Clementine ha huvudrollen i säsong två.
Tyvärr visade det sig att några av skaparna och fansen kanske inte var så mycket för inkludering trots allt. Detta visar sig i hanteringen av Sarah.

Här under följer följaktligen spoliers för säsong två av The walking Dead- the game.

 

twd-harmswayart

Jag föreställer mig hur zombiesen egentligen är funkofoba sexister.

Min inställning till Sarah var ganska neutral. Jag varken gillade eller ogillade henne. Hon var ett ganska intressant inslag. En överbeskyddad flicka som aldrig behövt se skräcken från de odöda i vitögat. Någon som hållts undangömd och som aldrig riktigt fått veta hur illa det är. I avsnitt fyra så börjar det komma upp att Sarah är ett problem för gruppen då hon inte klarar sig själv lika bra som Clementine. Detta mycket på grund av att hennes pappa och grupp just skyddade henne. När pappan dog sattes hon i situationer som hon inte förstod och tidigare inte hade behövt förstå. Sarah är ung och dessutom kan vi ana att det är något som gör att hon skiljer sig från de flesta tonåringar, någon form av diagnos, antagligen inom autismspektrumet.
Det gör henne, enligt mig, ännu mer spännande. I världen är det en viktig fråga att ställa. Hur ska människor med funktionsnedsättningar behandlas i en värld där många har inställningen att bara den starka överlever. Jag såg inga större problem med den här frågeställningen. Speciellt inte när det kan reflektera vår värld där nedskärningar och en hårdare syn på människor som ofta behöver lite extra hjälp.

En av de andra karaktärerna går på Clementine att inse att Sarah är ett problem. Det påstås att hon inte vill leva och att hennes sårbarhet i längden kommer leda till gruppens fall. På många sätt är det en legitim fråga att ta upp. Speciellt när det kommer från en av de andra karaktärerna i spelet, som själv tvingats gå igenom svåra val.

Jag blir beklämd över att frågan inte fått den respekt den behöver utanför spelet. Jag var inte medveten om att det finns fans som verkligen hatade Sarah. Till den grad att de krävde och längtade efter hennes död. Sättet det har skötts på visar på både kvinnohat och funkfobi. Och då inte från karaktärer i en fiktiv värld utan från högst verkliga personer, som lever här och nu.

Här kan ni läsa mer om det, orginalet från Tumbler är borta, men det finns i stället på utvecklarna Telltales forum.

Det är inte bara fansen som beter sig illa. Att människor på internet säger elaka saker om karaktärer de inte gillar är tyvärr inget nytt även om det är sorgligt. Även skaparna visar tydligt på hat. Ett hat för en person de själv skapat. Spelaren ställs i valet att rädda Sarah genom att ge henne en örfil eller att låta henne bli uppäten av zombies. Det ses som ett skämt. Spelaren ställs inför valet mellan en påstådd tillfredsställelse i att antingen slå Sarah eller se henne bli uppäten. Även om spelaren väljer att rädda henne då kommer hon senare dö genom att den höga veranda hon står på rasar och hon faller, blir klämd och uppäten. En smärtsam, plågsam död.

Det är en hemsk människosyn som ligger bakom. Sarah är mycket som går mot normen, hon är en rasifierad flicka med någon form av diagnos. Tydligen så går det här vissa människor så mycket på nerverna att de vill se henne dö på fruktansvärda sätt. Vi pratar om ett barn. Sarah är inte mer än femton år.

Och det ger mig ont i magen att vuxna män sitter och skrattar åt ett barns död. Jag vill se en mogen spelbransch. The Walking Dead har varit ett steg i rätt riktning. Men under den fantastiska och inkluderande ytan som jag tyckt spelet visat, döljer sig samma obehagliga världsbild som på så många andra delar av gamervärlden. Ännu en gång får vi se att det som inte passar normen inte heller är välkommet.

Trots det kommer jag ställa verket utanför sina skapare och sina fans och fortsätta älska spelet. Kanske inte lika mycket, något i mig har ändrats. En olust har väckts. Det är jobbigt.