Hej GameReactor
Vi har varit i kontakt tidigare. Då skrev jag om ert sätta att ”hedra” rosa bandet-kampanjen genom att visa spelvärldens bästa tuttar. Vi hade en konversation där ni inte läste vad jag skrev. Jag la upp det på internet, med stavfel och allt. På min privata blogg.
Jag  har läst Petter Hegvalls blogg och det läsarbrev som han verkar skatta så högt, det är därför jag vänder mig till er igen. Den här gången i ett öppet brev.

Spel är inte befriat från politik. Spel befinner sig inte i någon bubbla skild från omvärlden där allt är frid och fröjd.  Allt är politik. Kultur speglar medvetet eller omedvetet sitt sammanhang och sin omvärld. Spelkultur är kultur och alltså inget undantag.

Ni älskar spel, det gör ni säkert. Vad ni även gör är att ge en spark åt alla oss som vill förändra spel. Öppna upp för alla. Ni sparkar neråt. Bekräftar normen och klamrar er fast vid den.

Jag är en av dem som kritiserar. Jag är en av de där genuspersonerna. Jag är PK och ser inget fel i att vilja krossa strukturer som är negativa för dem som inte passar in i normen.   Dessutom kan jag försäkra att jag kan det där med kulturkritik, jag har det på papper till och med. Jag försäkrar att genusanalyser är ett accepterat sätt att ta sig an kultur även om det inte är det enda sättet. Ni måste inte skriva med genusglasögonen på. Jag kan intyga att det är ganska besvärliga glasögon i bland.

Vad ni inte kan göra är att ställa er utanför. Ni tar ställning. Vad den är blir även pinsamt tydlig i Petters inlägg och det så älskade läsarbrevet.  Ni tar ställning för de som redan har den starkaste rösten. För de som får serverat utan att behöva känna krav på att bevisa att de hör hemma.  Ni visar stolt upp ett läsarbrev på någon som inte tycker om sådana som jag.  Skribenter som inte tillhör normen.  Jag antar att mitt gamla  läsarbrev inte var något att stolt visa upp. Jag antar att alla andra brev med kritik inte är något att vara stolt över. Att vi inte är de som ska vara med och forma hur GameReactor ska se ut. Petter gör klart att han inte vill att tidningen han är redaktör för ska vara för alla. Hans läsare, de han vill ska forma hans tidning är inte alla gamers där ute. Bara de som delar hans uppfattning om hur världen ser ut.

Petter skriver att kvinnor kan, men vad kan vi? Kan vi få ha en åsikt? Kan vi få vilja bli representerade i spel på ett sätt som inte känns fel?  Kan, kan vi. Problemet är att alla inte orkar eller vågar.  Detta på grund av att många kvinnor som vädrar sina åsikter få stå ut med hat och hot. Inte med ordentlig kritik utan de blir ständigt nedvärderade och behandlade som lägre stående varelser. Det är inte bara de som pratar utifrån genus, det gäller alla som ifrågasätter normen. Det gäller de som skriver om rasism, om HBTQ-frågor. Vad ni på GameRector gör är att ställa er på förtryckarens sidor. Ni tar ställning genom att påstå att ni inte gör det.  Petter drar ett uttjatat kort för att få alibi. Han har ju fästmö, och hon är bättre än honom på nästan allt. Därför är det okey att klanka ner på feminister och andra som kämpar för en öppen spelkultur. För Petter har fästmö, ett alibi.

Er ställning märks. Ni är en del av samhället, av politiken av normen. Ni sparka på alla oss som är för PK för vissa av era läsares smak. Det syns inte bara i Petters inlägg utan även i era andra texter. Jag tar ett relativt nytt exempel som en vän postade på Facebook häromdagen. Där ni visar på er syn på homosexuella. Här är en länk till en screenshot.  Det handlar om FarCry 4 och skurken i spelet. En skurk med rosa kläder. På grund av det skriver ni:

Väl där slits han med i en våldsam konflikt där urinvånarna drar igång inbördeskrig mot den före detta Alcazar-medlemmen Pagan Min.” 

Det är en liten sak, ett litet skämt. Ett skämt som säger  att om en man är klädd i rosa är han bög, och det är något att skratta åt. Det är det inte. Återigen så ställer ni er på förtryckarnas sida genom att göra en sexuell läggning till ett skämt. Att återigen skratta åt en grupp som så ofta får utstå hat bara för att de inte passar in i normen.

Vill ni stödja normen så kan jag inte hindra er. Ni kan gärna ta sexister, homofober och rasister som era läsare.   Jag vill inte ha dem som mina även om jag tror att även dessa människor kan ändras . Men snälla, säg inte att ni inte tar ställning. Säg inte att ni är befriade från politik. För det är bara ren ignorans.

Jag är stolt för det Petter skäms över. Jag är stolt för att det finns många i Sverige som står upp för att alla ska få känna sig välkomna till spelkulturen. Jag är stolt över att vi är många som vill slå sönder normen så att fler än vita unga män kan hitta spel som inte kränker dem. För jag älskar spel. På riktigt.  Att älska spel är inte bara att bedöma grafik och spelmekanik. Det är att faktiskt se det som kultur, och kultur är politik. Kultur är en spegling av samhället. Det är för min kärlek som jag kritiserar, som jag lägger tid och energi. Jag älskar spel och jag vill att alla ska hitta spel som passar dem. Inte bara den del av befolkningen som AAA-spelens marknadsföringsavdelning riktar sig mot.

Så snälla, sluta att säg att vi som tycker annorlunda inte älskar spel. För det gör vi. Varför skulle vi annars lägga så mycket tid och energi på det?

  • Makeshift Pope

    Fast vänta här nu, skämtet om före detta ”Alcazar-medlemmen” lägger överhuvudtaget ingen värdering vid sexuell läggning. Senast jag kollade gjorde Alcazar en grej av paljetter, starka färger och putsade frisyrer. Samma sak gör Pagan Min. Man behöver inte skrika ”böghat” så fort något är ens tangentialt relaterat till någon som kanske råkar vara homosexuell. Jag har svårt för offerkoftan, men jag tycker att det är långt mycket värre när man försöker trycka den över huvudet på någon annan!

  • Kapten klappträ

    Om jag inte läste helt galet i denna text så var det du som satte Bög-stämpel på Pagan Min. Citatet från Gamereactor lämnar mer än öppet för om man refererar till Sexuell läggning eller en spektakulär klädsmak (vilket jag personligen kopplade det till).

    Gissar att man lätt går vilse i PK-träsket.
    Man ska nog inte glömma bort att betrakta saker och ting efter vad det faktiskt Är och inte vad man helst vill att det ska vara.