Gotta catch ’em all… Pokémon-monstren väntas snart tåga in i Sverige och Europa. Augmented reality-spelet har redan miljontals användare i USA. Någon gång under juli ska det lanseras på allvar i Sverige och resten av Europa. Vad väntar spelarna?
I likhet med det svenska spelet Turf, ska spelaren med sin mobiltelefon rent fysiskt ta sig till förutbestämda platser för att få poåäng. I Pokémon Go ska man dessutom fånga Pokémon-monster eller powerups. Monstren kan tränas och sedan tävla mot andra spelares monster, precis som i samlarspelet Pokémon.
Det massiva intresset kring Pokémon Go (för iOS respektive Android) handlar mest om GPS-aspekten, där spelaren rent fysiskt måste ta sig till platser för att fånga monstren. Spelarens mobil visar en karta över omgivningen, där det döljer sig olika monster att fånga. När spelaren tar sig tillräckligt nära ett monster kan man se det genom mobiltelefonens kamera och fånga det för att få poäng. När spelaren har tillräckligt många monster kan de börja träna dem för att senare låta de virtuella figurerna tävla mot andra monster.
Pokémon Go placerar monster lite överallt. Som på ditt skrivbord…Hur fungerar då spelet? Efter att ha testat spelet i snart en vecka kan jag konstatera att Nintendos infrastruktur inte riktigt är dimensionerat för anstormningen. Det är ofta som servrarna är överbelastade och spelet laddas inte. De olika monstren och de Pokémon Go Gym (där spelaren kan träna sina monster) är däremot utplacerade med förvånansvärd regelbundenhet. Det har varit svårt att hitta någonstans där det inte är promenadavstånd till ett monster eller Pokémon gym (vilket bland annat inneburit att amerikanska soldater letat Pokémon-figurer i Irak). Speltillverkaren har försökt dela ut de 151 olika figurerna utifrån tid och rum: En del monster bor i parker eller på ängar, andra i närheten av vatten. En del monster dyker bara upp nattetid, andra bara under dagarna. Så för att fånga alla behöver spelaren röra sig rent fysiskt och även ha gott om tid.
Att det är promenadavstånd mellan figurerna är ingen slump. Spelet är helt klart designat för att få spelarna att ge sig ut att jaga monster i verkligheten. Ett intressant sätt att föra in fysisk aktivitet i spelsammanhang, vilket speltillverkaren Niantic Studios redan testat med spelet Ingress – som Pokémon Go har lånat en hel del funktionalitet från. Men det har sina nackdelar att låta spelaren färdas i verkligheten också… Ni har säkert redan läst historier om hur folk hittat döda kroppar i vildmarken medan de letat virtuella monster, eller där kriminella använt Pokémon-kartan för att lurpassa på personer att råna.
Spelmässigt är ett problem att de taktiska elementen när du tränar och strider med dina Pokémons är helt bortskalade. I princip avgörs striderna av dina figurers CP (Combat Points), inte av hur du satt samman ditt lag eller vilka rörelser du delat ut till dem.
En ganska makalös brist är att det inte finns något multiplayer-läge. Det går inte att spela mot kompisar eller byta figurer med varandra. Detta är annars en hörnsten i originalspelet. Särskilt förvånande är bristen, då det i tidiga versioner av demon av spelet tydligen funnits med multiplayer-delar.
[embedvideo id=”2sj2iQyBTQs” website=”youtube”]
Men den stora utmaningen med Pokémon Go är hur Nintendo ska behålla intresset och bygga på det massiva intresse som spelet har precis när det är nysläppt. Vad kommer spelföretaget att göra för att hålla intresset uppe? Det återstår att se, men en gissning är att spelet får stöd för multiplayer och byteshandel med virtuella djur inom kort. Nu får du ursäkta, jag ska ut och jaga monster…
