Att LAN-spelhallar är tillståndspliktiga handlar inte om lan, våldsspel eller missriktad omsorg av ungdomar. Det handlar om att komma åt spel för pengar på internet. När man läser domarna och den resonerande texten kan man läsa följande från socialnämnden i Örebro:

Länsrättens tolkning av automatspelslagen kommer att innebära att lagen mycket enkelt kan kringgås och att dess sociala syfte därmed faller. Som exempel kan nämnas att länsrättens tolkning innebär att pokermaskiner, lyckohjul och kasinospel kommer anses som tillåtna om spelet sker på en persondator med betalning över disk, förutsatt att ingen vinstutbetalning sker eller upptäcks.

(Regeringsrättens årsbok RÅ2007 ref. 44)

Kammarrätten i Jönköping tar också upp detta med spel på nätet för pengar i sin dom (som slutligen blev den som slogs fast av regeringsrätten):

Den tekniska utvecklingen på automatspelsmarknaden medför också att spelautomater lätt kan byta skepnad från förströelsespel till automater för spel om pengar.

(Regeringsrättens årsbok RÅ2007 ref. 44)

Kruxet i det hela är helt enkelt att ungdomar kan på spelmaskiner i spelhallar komma åt internet och därigenom internets mångfald av spelbutiker från Ladbrokes, Vera & Johan och allt annat vad de heter. Med ett eget kreditkort i handen kan sedan våra ungdomar spela bort pengar till utländska företag som inte skattar sina vinster i Sverige. Om de bara hade spelat bort sina pengar på Svenska Spel!

Justa miljöer för våra ungdomar är bra. Men jag köper inte lotteriinspektionens orwellska pressrelease. Och jag ställer mig frågande till hur spel för pengar på internet ska kunna regleras genom en tillståndsprocess. Kommer lotteriinspektionen fråga efter specifika cencurprogram på spelhallarnas dator som ser till att det inte går att koppla upp sig mot annan spelverksamhet än datorspel och Svenska Spel?

Foto: Planetc1

  • Dennis Engblom

    Jag måste säga att det hela är inte riktigt så glasklart som det framställs här enligt min tolkning. När Johan Röhr som är chefsjurist på Lotteriinspektion ringdes upp av M3 så ställdes följande frågor, bland andra.

    ”Gäller samma regler för alla internetcaféer?
    – Nej.

    Varför inte det?
    – Det gäller bara datorer som är särskilt iordningsställda för att spela spel på. På ett internetcafé är de ju till för att surfa med, eller för att kolla e-post. ”

    Jag vågar med bestämdhet hävda att det går alldeles utmärkt att spela Ladbrokes eller vad som helst på dessa maskiner, det skulle inte förvåna mig om vissa bibliotek eller andra offentliga platser också ger möjlighet till det genom att ge tillgång till en Webbläsare. Man kan inte utforma lagar och regler efter hur man ”tänker” att de ska följas. Det är naturligtvis så att det finns utrymme för tolkning av lagar under en rättsprocess men samtidigt uttrycker Röhr tydligt och direkt att Internetcafé ej ska söka tillstånd utan att det enbart gäller ”Det gäller bara datorer som är särskilt iordningsställda för att spela spel på”.

    Min åsikt är att det bara är en ytterligare fars där stat och regering ger sin in i situationer de inte förstår och lagstadgar efter dåtids situationer och inte presens.