Om något låter för bra för att vara sant så är det troligtvis inte sant…

Det var känslan jag fick när jag första gången hörde om den slutsats, angående varför ungdomars drickande minskar, som spreds likt en löpeld bland spelfrälsta på internet, både i och utanför landets gränser. Nämligen att:

”Mer umgänge vid eller via nätet, bl a spel (i och utanför datorerna) Alkoholen har fått konkurrens som social plattform och rum för ”rollspel”/identitetsprövande”

Alltså, du behöver inte supa dig full för att hitta din plats i vuxensamhället. Spel och sociala plattformar har blivit ett fullgott alternativ till detta.

Hurra! Precis vad vi finniga spelare alltid skrikit till detta hysteriska vuxenetablissemang som förfasat sig över vårt fördärvliga spelande.

Bra, då är vi klara med den här fasen en gång för alla då? Spel är ok… om man jämför med det fördärvliga drickandet?!

Jag var inte med i Almedalen när Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) presenterade sin keynote från sin studie angående skolelevers drogvanor, men jag blev glad när jag hörde att ytterligare en studie sällar sig i ledet i att konstatera att alkoholanvändningen minskar, tyvärr till förmån för en något ökad användning av bland annat cannabis. Det är i denna keynote man dessutom presenterar den ovan citerade tesen som en av fem tänkbara bidragande orsaker till den minskade alkoholanvändningen.  En journalist på Sveriges Radio snappade upp detta och fick en kompletterande förklaring:

”En stor anledning är att en mycket av ungas umgänge har flyttat online, till spel och sociala medier, tror Ulf Guttormsson, avdelningschef på CAN.

– Tonårstiden är då man försöker skapa sin identitet och man provar sig fram. Men nu kan man göra det i hemmiljö via datorer och internet. Du kan vara anonym och du kan anta olika roller och du kan spela rollspel online till exempel. Så lite av det här identitetsskapandet kan ske på andra sätt än med alkohol, säger han.”

Där säger han nämligen det som blivit tagen som ”sanning” bland spelare ända sedan jag, av personliga skäl någon gång på 90-talet började intressera mig för fenomenet. Det är just det, för när man ingår i en kultur så odlar man gärna de positiva myterna av sig själv som grupp. Man framhäver det bästa. Det är alltså bland annat inom Sverok taget som ”sanning” att spelare dricker mindre än andra ungdomsgrupper. Men aldrig när frågan har ställts, så har man kunnat förklara hur man vet detta. ”Det bara är så”, för om man är mitt i en massa entusiastiska spelare som gör allt som står i deras makt för att uppleva den bästa spelglädjen tillsammans med andra så är detta en självklarhet. Nyktra människor har bättre omdöme i en spelkontext. Logiskt, alltså sant.

Men stämmer detta till fullo? Är det verkligen samma tendenser bland sällanspelare som hos ”nördarna”? Är det skillnad mellan de olika spelgenrerna?  Stämmer iakttagelsen om man jämför DreamHacks och spelkonventens besökare med de som åker på lajv eller besöker Medeltidsveckan på Gotland? Slutar man leva utanför spelet?

Det är frågor jag kommer ställa här, med utgångspunkt från det material som CAN släppte på Almedalsveckan.

Passande nog drog Ulf Guttormsson på semester till en bit in i augusti direkt efter Alemedalsveckan och hans kollega, Håkan Leifman, rapportens faktagranskare, dessutom direktör för CAN har en mailadress som studsar..! Vilket gör att mitt frågande brev förblir obesvarat. Jag undrar, med utgångspunkt från mitt långa intresse i frågan, om han utifrån studien har någon substans för detta uttalande? Det är nämligen omöjligt att ta reda på själv eftersom allt som finns publicerat på ämnet är nämnda keynote, samt detta lösryckta citat som Sveriges Radio slängt ut som ett köttben till världens alla gamers. Föregående års rapporter går att läsa online, men inget i dem tyder på att man ställt frågor som kan ge underlag för den slutsats alla gläds så åt.

Av en slump ser jag faktiskt Håkan Leifman göra en liknande framställning inför Statens institutionsstyrelse på SVT:s kunskapskanal. Då pratar han om ”Ungas drogvanor över tid” och även här framställer han bland annat samma slutsats som ovan.  Dock utan att gå in närmre på tesen.

Så vi får väl göra vår egen lilla undersökning.

I brist på svar från CAN själva börjar jag med den som är närmast källan. Björn Berglund som gjorde reportaget om rapporten, vilket jag tagit huvudcitatet från ovan.
-Vad var det i framställningen som gjorde att fokus på rapportens slutsatser kom att handla om just denna detalj, en av fem olika teorier om en ändrad trend i ungdomars drogvanor?
Det visar sig att mina farhågor är sanna.

”Ulf Guttormsson från CAN pratade inte så mycket mer om sambandet mellan spelande och minskat drickande än vad som framkom i inslaget. Alltså att spel ofta är en hemmaaktivitet och att spel, precis som alkohol, kan vara ett sätt att gå utanför sig själv och prova olika roller. Annars nämnde han flera tänkbara förklaringar, bland annat striktare föräldrar och ökad hälsomedvetenhet, men jag tyckte att spelande var en roligare vinkel och om jag inte minns fel var det jag som förde den orsaken på tal.”

Det är ju lite nedslående för en som söker det ultimata beviset på att spel skulle kunna vara av nytta. Men Björn är inte klar där, han bjuder nämligen givmilt på research som han gjort inför inslaget och där finns  bland annat ett inslag från Centrum för klinisk forskning i Västerås som kommer fram till en mycket intressant vinkel.

”Det finns en stark koppling mellan konsumtion av alkohol och flitig användning av sociala medier, det visar en ny studie som Centrum för klinisk forskning i Västerås har gjort bland ett antal ungdomar i åldern 13 och 15 år.

Däremot dricker ungdomar som spelar datorspel mindre alkohol än andra ungdomar i Västmanland.”

Helt plötsligt ser det ju roligare ut för en pro-gamer! Jättepositivt till och med, för här riktigt glimrar teorin om att just spelande motverkar alkoholintag. Men det finns en hake. Den här studien motsäger ju CAN:s tes, som faktiskt menar att all onlineaktivitet skulle vara förklaring till minskat drickande. Det blir svårtolkat.  Men man gör en tydlig koppling till alkoholintagets sociala funktion och brukandet av sociala medier. Sociala människor facebookar och super helt enkelt?

”Man är ute och rör sig mycket, då kanske man dricker mycket också. Sedan fortsätter man vara en en social person när man sitter på sin kammare, säger Kent Nilsson.

– Men vi vet inte. Det här är alldeles nya fynd. Jag tror inte det finns beskrivet i litteraturen tidigare.”

Vi lämnar det hän, det är ju trots allt datorspelens effekt på alkoholintaget jag är intresserad av, inte att jaga sociala predatorer och ha åsikter om deras alkoholintag.

Men att hitta statistik över ungdomars datorspelsvanor är inte jätteenkelt.

Statens Medieråd har gjort en del, men det är inte några siffror jag kan härleda i tid. Åtminstone inte genom att enbart besöka deras hemsida. Där hittar jag  däremot en mycket intressant doktorsavhandling av Lina Eklund om Datorspel och socialitet, som ”i  fyra olika delstudier undersöker vilka som spelar digitala spel tillsammans och varför de gör det. Fokus ligger på spelandets sociala dimensioner – hur digitala spel fyller funktioner som traditionellt förknippas med mänsklig samvaro i den fysiska verkligheten”. Efter en genomscanning av den ger den noll träffar på ”alcohol” eller ”party”. Förutom i referenslistan där det är vanligt förekommande så jag känner att en reflektion på mina frågor från henne vore guld värt!

Lina känner dock inte att hon har på fötterna för att uttala sig i frågan.
Jag förstår lite varför, för när hon kopplar ihop mig med sin kollega på Stockholms Universitet –  Karin Bergmark – som jobbat en del med både spel och nya nyktra ungdomar så får jag svar på tal:

”Det är väl ingen som vet riktigt varför tonåringarna dricker så mycket mindre numera. Jag skrev en forskningsansökan på det temat för några år sedan men fick nej med motiveringen att tonåringarnas drickande inte hade förändrats. Skadeglatt kan jag nu konstatera att jag hade rätt (statistiken var tydlig redan då) och att projektet hade kunnat ge svar till t ex dig. Men visst är det så att tonåringar är hemma mycket mer numera, och spenderar allt mer tid framför skärmar (inte bara med spel). Och hemma innebär för de flesta ungdomar=ingen alkohol. Det finns heller inte många ungdomsgårdar kvar = inga ställen att gå ut på.”

I en artikel i den populärvetenskapliga tidskriften ”Framtider” riktar hon dessutom kritik till ett angränsande ämne. Nämligen att:

”Diagnosinstrument och begrepp har tämligen lättsinnigt ”importerats” från den medicinska alkohol- och narkotikaforskningen till att även gälla nätet och dataspelandet.”

Jag måste säga att jag, utan att ha särskilt god insyn i forskningsvärlden, förstår skadeglädjen. Att sitta på en frågeställning i en så pass angelägen samhällsfråga, som så många har åsikter om, utan att få anslag trots att åtskilliga källor pekar på trendbrott måste kännas bittert.

Det är inte länge sedan jag själv senast fick försvara datorspelens varande för personer som jobbar med missbruksproblem. Inbillad våldsamhet och okontrollerbart spelande skrämmer. Detta trots att myten om att datorspel skulle vara grund till aggression borde blivit avlivad en gång för alla med den här rapporten från 2011.

”Det finns inga belägg för att våldsamma datorspel orsakar aggressivt beteende.”

Frågan är hur viktigt det egentligen är att hitta framgångsfaktorer för folkhälsan, särskilt med tanke på hur viktigt det tycks vara för ett samhälle att ha sina uttalade syndabockar. Vad är det som gör att man fortfarande inte vågar se någon samhällsnytta med spelande? För precis som Karin säger, det är ju inte direkt som att den förändrade tendensen med ungdomars dryckesvanor är ny.

Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (tidigare Ungdomsstyrelsen) släppte rapporten Unga och nätverkskulturer 2007. Där kom man fram till följande slutsats i samband med att man behandlade datorspelande.

”– I vår studie kan vi se att unga som spelar datorspel dricker mindre alkohol, stressar något mindre och idrottar i lika hög grad som andra ungdomar, säger Per Nilsson, generaldirektör på Ungdomsstyrelsen.”

2007 skulle kunna tyckas vara gammal skåpmat i de här sammanhangen, men det är ett intressant år. För om man tittar i materialet CAN släppt så är det just mellan 2005-2007 som det mest markanta trendbrottet tycks ske. Alltså borde det här vara den första stora studien där sambandet vädras?

Som jag nämnde verkar det omöjligt att hitta bra statistik på ungdomars datorspelsvanor online, men om man tittar i ”Svenskarna och Internet” som .SE (Stiftelsen för internetinfrastruktur) släpper med jämna mellanrum så kan man åtminstone se att det är i samma veva som en större del av svenskarna börjar ”känna sig  delaktiga på nätet”, alltså borde man väl betrakta dessa år som den digitala revolutionen. Alltså då fler och fler börjar socialisera på nätet, inte helt sällan med spel som mötesplattform? Det är min mycket enkla iakttagelse.

Jag känner att jag måste stärka den. Nu råkar jag veta att Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor  (tidigare Ungdomsstyrelsen) börjat anlita Ulf Blomdahl som jag har jobbat lite med då min kommun är ansluten till materialet. Han har under massor av år varit drivande i forskningsprojektet ”Ung livsstil” som drivits sedan 1984 drivs vid Idrotts- och kulturförvaltningarna i Stockholms stad tillsammans med ett tiotal kommuner. Helt nyligen släppte de rapporten ”Dricker ungdomar i idrottsförening mindre alkohol än de som inte är med i en idrottsförening?”. Där summerar de bland annat:

”En orsak till att ungdomar som är med i en idrottsförening dricker mindre alkohol är troligtvis att de i större utsträckning än ungdomar utanför idrotten har tagit till sig det samhälleliga budskapet om att det är viktigt att inte dricka alls eller inte dricka ofta. Detta har de idrottande ungdomarna troligtvis gjort dels för att de allmänt vill leva ett hälsosamt liv, dels utifrån kunskapen om att de vet att framgångar inom idrotten hänger ihop med ett hälsosamt liv. Framgångar för de färre som är med i en idrottsförening i dag jämfört med 1990-talet har som vi visat blivit viktigare.”

Är detta också något som skulle kunna anses vara applicerbart på spelkulturen? Att, som jag nämnde ovan,  Sverok genom åren odlat en självbild av att vara en nykter ungdomsorganisation. Är det en framgångsfaktor? Men vad gör att nätspelarkulturen själva valt en nykter approach? Och är den nykter utanför själva spelsessionerna? Och är det samma kultur utomlands? Vem kan svara på det?

Det är intressant med en jämförande studie. För även om den senare ”bara” hållit på sedan 1984 så ställer den många frågor om alkoholvanor, men dessutom en hel del om övriga fritidsintressen. Och den har hållit på tillräckligt länge för att kunna se spelintressets framväxt. Visst, det lär vara en viss eftersläpning på frågematerialet, för det är ju som bekant så att ”som man frågar får man svar”. Rimligtvis ställs inte frågor om spel förrän detta hunnit växa till att bli ett tillräckligt stort intresse att se som enskilt ungdomsfenomen.

Ulf Blomdahl bekräftar från sommarstället via telefon att även deras studie visar en stadig nedgång av alkoholkonsumtionen, främst bland högstadieungdomar, men i nästan samma omfattning bland gymnasieelever. Han nämner också att en annan iakttagelse de gjort, men inte gjort någon poäng av att redovisa är att ungdomar i ”övrigt föreningsliv” alltså de som är föreningsaktiva, men inte i idrottsföreningar – dricker ännu mindre än genomsnittet!

Jag tänker osökt på Sveriges snabbast växande ungdomsförbund: Sverok.

1+1=?

Men det var ju det där, enkla slutledningar. Billiga poänger… Vi skulle ju ha svar. Och Ulf lovar att titta på några nyckeltal och återkomma. Han tror sig nämligen kunna utläsa alkoholkonsumtionen hos de som anger att de spelar rollspel, respektive dataspel på sin fritid. Bara han kan luska reda på ett område där tillräckligt stort antal elever har angivit detta som intresse.

Dock är han inne på samma sak som jag inledningsvis. Behöver det nödvändigt vara så att man är nykter utanför spelet bara för att man har en sådan kultur där? Eller som han uttrycker det.

”Den dagen man är med på aktivitet är man medlem, den dagen man inte är med på aktivitet betraktar man sig inte som medlem.”

Alltså skulle självbilden av den nyktra hobbyn eller rörelsen stämma mycket väl, utan att individernas vanor avviker nämnvärt?

Jag måste erkänna, min erfarenhet som undersökande journalist, eller tolkare av statistik för den delen, är i princip noll. Därför kanske min metod är klandervärd. Att rycka in folk i en diskussion med eller mot deras vilja vilket jag gör med några. Men mitt uppsåt är gott. Tänk att en gång för alla få svar på om man verkligen kan härleda till att spelande leder till att folk, då  i synnerhet ungdomar dricker mindre. Annars, om detta inte går att leda i bevis. Ifrågasätta värdet av att sprida en sanning med lite substans. Oavsett vart vi landar blir jag troligtvis nöjd.

Så i väntan på lite matnyttigare statistik från ”Ung livsstil” och förhoppningsvis ett klargörande från CAN om hur de kommit till sin slutsats så är det bara att blanda och ge. Ämnet är långt ifrån färdigavhandlat!

Vad är din giv?