Technomancer – Fin potential steks på Mars

Med Technomancer gör utvecklarna Spiders mycket svåra saker rätt, och många enkla saker fel. Tyvärr, precis som förra gången.

Men låt oss börja från början. Technomancer är en nytt äventyrsrollspel som spelas i tredjepersons perspektiv. Det är en uppföljare till Mars War Logs, som släpptes till PC, XBOX 360 och PS3 under 2013. Det utspelar sig på Mars, under det så kallade War of Water, 200 år efter att människan koloniserat planeten. Tänk Paul Verhoevens Total Recall, från 1990, så landar miljön väldigt nära. Protagonisten heter Zachariah, och är inte helt otippat, en technomancer. En technomancer har särskilda kroppsliga förmågor kopplade till elektricitet. På Mars strider The Abundance och Aurora, två företag, som båda vill lägga vantarna på det dyrbara och livsviktiga vattnet. Du får i spelets början anställning hos The Abundance som såklart ser potential i dina särskilda kunskaper som technomancer. Du får börja jobba som någon form av polis/militär samtidigt som du gör ditt bästa för att skydda hemligheten om dina förmågors ursprung som företagen och andras nyfikna organisationer vill åt. Förståelsen för genetiska avvikelser är nämligen minst sagt begränsad på Mars där mutanter intagit en slavlik klass och fanatiker tillber skuggan – som möjliggör liv på en planet där allt som utsätts för solen förvanskas. Ungefär så inleds handlingen.

Spelet har ett klassystem som påminner lite om Biowares spel Dragon Age eller Mass Effect. Du kan allt eftersom du går upp i nivå skaffa dig nya förmågor och förbättra din karaktärs äldre förmågor. Skillnaden här är att du inte behöver välja mellan de tre olika stridssätt (stav, klubba/sköld, klubba/pistol) som finns, utan du kan växla mellan dem mitt i striderna – och utveckla dem helt enligt eget tycke. Det är ett trevligt, om än något komplicerat system som ger spelet ett välkommet djup. Spiders har också på ett föredömligt sätt sett till att spelaren inte behöver nöta alltför länge mellan nivåerna, utan stimuleras lagom ofta med nya poäng att sätta ut i trädet av förmågor. Utöver detta har spelaren också möjlighet att hitta, köpa och uppgradera sin utrustning. Det är lite färre varianter av loot än i många jämförbara spel, men ändå gott om möjligheter att förändra den utrustning som finns.

Under spelets gång stöter du också på karakärer som vill hjälpa dig längs vägen eller på annat sätt blir dina kumpaner. Det påminner lite om hur lagbygget brukar gå till i Final Fantasy, om än betydligt enklare. Du kan variera mellan olika karaktärer som hjälper dig och du kan skapa relationer med dem, återigen tydligt influerat av Bioware. Karaktärerna tycker jag förresten har en trevlig variation utan att bli för stereotypa eller platta. Röstskådespeleriet är en av sakerna jag gillar med spelet och fler av karaktärerna ges tack vare välspelade röster ett gediget intryck. Tyvärr är läppsynkningen miserabel och mellansekvenserna drar snarare ner den grafiska upplevelsen än förhöjer den, och det betyder inte lite i ett spel som är så grått att det får Gears of War att se ut som Disneyland. Det är lite synd. För när Spiders bygger upp ett starkt karaktärsgalleri, med ett ändå väl varierat narrativ, duktiga röstskådespelare och musik som ibland är kanon, så faller de på det grafiska – som vi spelare är så bortskämda med just nu. När allt annat är så snyggt så blir det tyvärr uppebart att det här spelet är fult. Det gör lite ont att säga det. Men det är fult. Kanske har utvecklarna låsts lite av miljön, som målar upp ett dystopiskt Mars, som ju inte är en godisaffär sett till färgpalett, men också misär och brist på framtidshopp borde kunna presenteras bättre. Det som ändå lyfter miljöerna, bortsett från de redan nämnda bra karaktärerna är den härliga faunan av varelser som återfinns på planeten. Det är inga kameler och örnar utan en bra variation av högst fantasifulla varelser. Det är trevligt med lite variation när många utvecklare så lätt hamnar i stereotyperna när det kommer till det som finns i spelens periferi.

Spelkontrollen är en annan sak som gör mig lite bedrövad. De första två timmarna dog min technomancer som en gris före jul. Jag blev inte klok på systemet! Det är långt ifrån intuitivt, och jag tror tyvärr att det kan skrämma bort en del spelare, alldeles för tidigt. Nu, sådär 30 timmar in i spelet, så är den responsiv och hyggligt hanterbar. Men en sådan inledning kommer de inte undan med i den tunga konkurrens som finns i äventyr/rollspelsgenren idag.

Så är det ett bra spel? Ja, det är det ändå, trots allt. Stämningen är sådär härligt cyberpunkig och påminner en del om det klassiska Shadowrun till Super Nintendo, även om det kanske stulit lite väl mycket influenser från Mass Effect. Men samtidigt, alla älskar ju Mass Effect, och precis som Rare och många andra utvecklare vet – plagiat är den ädlaste formen av smicker. Det är kul att se Spiders få chansen under modiga franska utgivaren Focus Home Interactive, som ständigt jobbar för att ge oss nya IP:n (intellectual property) att spela, istället för att som så många andra massproducera en vinnande idé. Föregångaren Mars War Logs fick ett ljummet mottagande när det släpptes och många tyckte att spelet hade fina ambitioner och många goda idéer som tyvärr föll på bristfälligt genomförande. Det är ledsamt att behöva säga att det är samma visa den här gången. Det är som att höra sin favorithistoria berättad av någon som är för full. Eller en favorittröja som du blivit lite för tjock för. Det hade varit så bra, om. Om, kontrollerna hade gjorts lite enklare, miljöerna något färggladare och grafiken åtminstone hållt samma klass som sena PS3- och XBOX 360-spel. Då hade det här spelet blivit en garanterad hit. Nu är det bara bra. Men vi får återigen hoppas på uppföljaren – för en sådan är det ändå värt.