OS är över. Likaså min tre veckor långa semester. Det är dubbelt kämpigt, eller trippelt kämpigt, med tanke på att det inte finns några bra OS-spel att dämpa ångesten med. Jag förstår inte varför dagens spelutvecklare tycker att OS ska vara så omöjligt att göra bra spel av. Förr i tiden gick det ju alldeles utmärkt. Jag tänker på fantastiska Track & Field 2 till NES. Eller Winter Olympics Lillehammer ´94 till SNES. Spel som gjorde oss makalöst frustrerade, men som vi älskade. Precis som OS. Och jag vet att det finns diverse trams med blå taggiga igelkottar och röda rörmockare – men jag vill inte simma med en igelkott. Jag vill gravallvarligt slita sönder tummar och kontroller när jag bredvid en vän låtsas att jag är Sarah Sjöström. Eller Sara Havsbris om det nu är licensen som är för dyr. Men inget tramsigt gull-gull. OS är allvarliga grejer.

Och på tal om OS. När nu Super Mario hoppade upp ur röret på OS-avslutningen igår och inte bara vred upp Nintendos aktiekurs utan också våra förväntningar på OS – är det då inte dags att på riktigt föra in E-sporten i finrummet och se till att något spel får vara med på OS i Tokyo? Är det någonstans man ska göra det, så varför inte i Japan – som väl ännu fortfarande får ses som tv-spelens förtrollade land? Tänk om…

PS. Att inte Track & Field II får vara med på Nintendos Classic Edition av NES är ju så löjligt feltänkt. Speciellt ur en ekonomisk synpunkt. Tänk vad extrakontroller det spelet hade sålt.