Boxshot Wizard file used for creating global boxshots

Forza 6 släpps i Sverige den 18 september i år.

Turn 10 Studios firar tioårsjubileum med Forza-serien genom att släppa Forza 6. Är det världens bästa bilspel? Jorå – precis som vanligt.

Strax efter millenniumskiftet skapade Microsoft Turn 10 Studios. Målet var att konkurrera med Playstations dåvarande bilspelsgigant Gran Turismo, vars upplagor sålde i dryga 10 miljoner exemplar. Det var en grannlaga uppgift för Turn 10 Studios som släppte Forza Motorsport först 2005, fyra år senare. Spelet mottogs väl av recensenterna, och redan då var ett frö sått till den bilserie som idag både blåst förbi och varvat konkurrensen. Forza 6 är inget undantag.

”Det kan rent av vara det snyggaste spelet jag någonsin spelat.”

Det första som slår mig, trots att jag sällan bryr mig om just detta, är hur snyggt Forza 6 är. Det kan rent av vara det snyggaste spelet jag någonsin spelat. När jag susar fram i Rio, som utgör en av de 26 platserna där racingen placerats, så vinkar åskådarna i otakt, flygplan svävar högt över nedförsbackarna och löv viner förbi i vinden. Det är riktigt vackert. Särskilt om du sitter bredvid någon som spelar och kan fokusera på omgivningen. Håller du istället i ratten eller kontrollen så kan det vara svårare att uppfatta de vackra miljöerna. Då slås du istället av hur ljuset reflekteras i taket på din ljusblå Toyota GT86, eller hur konerna flyger när du klämmer dig in på tredjeplatsen i den där kurvan som du alltid kommer in för fort i. Oavsett vad du ser, så är det snyggt. Och då har vi inte ens börjat prata om nymodigheterna att köra i mörker och regn.

 

Forza-Motorsport-6-Alfa-Romeo-jpg

Mörkerkörning är nytt i Forza, tro det eller ej. Mer klaustrofobiskt än höstmys – men uppskattat ändå.

 

Det kan låta som en liten sak, men sanningen är att Forza-serien länge kritiserats för att inte ha banor med regn eller utmanande nattkörning. Utvecklarna har ihärdigt förklarat att de inte vill göra någon halvmesyr där regnet och natten är pärlor för ögat, utan ambitionen har hela tiden varit att regnet och mörkret också ska kännas. Och banne mig, det gör det nu. Det här är det första bilspelet jag spelat där vattenplaning känns som riktig out-of-control-vattenplaning, där regnet både är vackert och störigt och där vattenpölar gör att du tillfälligt känner att balansen i bilen inte riktigt är som den ska. Det svarta mörkret, som är så svart att Batman blir mörkrädd, gör faktiskt att du kör försiktigare. Bara dina strålkastare kan leda dig fram på banan och om du väljer att sitta inne i din bil, istället för den enklare vyn utifrån, så kommer du känna dig än mer klaustrofobisk. När jag spelar Forza 6, så längtar jag till de regniga och mörka banorna. Det passar liksom den annalkande hösten.

”Om du gillar, nej förlåt, om du ÄLSKAR bilar så är det här egentligen det enda spelet du behöver äga.”

Turn 10 Studios jobbar annars hårt för att du ska känna. Från början använder de ett bildspråk och ett textspråk som ska få dig att känna racing. Introsekvensen bygger upp en filosofi om att det finns något inneboende mänskligt i att tävla. När du ska välja din första bil så uppmanar de dig att ”pick the car that speaks to you”. I mitt fall en Toyota GT86:a med fin Airbrush Desert lack. Och visst är spelet pumpat med racing och alla dess val. Om du gillar, nej förlåt, om du ÄLSKAR bilar så är det här egentligen det enda spelet du behöver äga. Du har 460 bilar, som alla kan granskas i detalj i Forzavista – varje bilonanists favorittittskåp. Du får möjligheten att pilla med däcktryck, fjädring, vinklar på vingar och inställningar för växellådor. Du har tusen delar att välja mellan, inställningar av AI:n och hur du själv vill styra dina fordon. Möjligheterna är enorma. Har du kört Forza förut känner du igen dig. Nu har du dock dessutom så kallade Mods att välja mellan. De ger dig extra utmaningar i de lopp där du väljer att aktivera dem. Tänk Halos skulls. Du får dem genom att köpa paket, ungefär som i EA:s Ultimate team. Allt det här gör att vem som helst kan spela Forza. Oavsett om du aldrig kört ett bilspel och saknar körkort eller är Mika Häkkinen och älskar bilspel så kan spelet balanseras för att passa just dig. Forza för alla.

 

Forza6-E3-PressKit-08-WM-jpg

Mmm… motor. Forzavista kan bara beskrivas på ett sätt. Bilonani.

 

Ni märker att jag gillar Forza. Men det finns detaljer som är dåliga. Ta musiken som exempel. Oh, dear lord. Musiken i Forza är, och har alltid varit – bedrövlig. Det är någon typ av disco/house/techno-sörja som i ärlighetens namn inte ens en villig clueless tonåring köpt. På den gamla hederliga Xbox fanns serien Project Gotham Racing. I de spelen fick vi möjligheten att själva ladda upp playlists att spela till banorna. Varför inte sno den idén? Alternativet idag blir istället att stänga av musiken. Och gör gärna det, men behåll ljudeffekterna, för däcken gnisslar och motorerna brummar precis som de ska. Du hör och hörs när du sitter i en Ferrari 458.

 

Forza6-E3-PressKit-01-WM-jpg

En inte helt ovan syn i multiplayer. Här körs det av titt som tätt. Särskilt under våta förhållanden…

 

Online finns  den omdebatterade funktionen med drivatars kvar. Det är en onlineprofil, som byggs utefter hur du kör, som kan dyka upp hos andra spelare när de kör Forza 6. Vissa har, och kan fortsatt komma att finna dem obalanserade eller aningen krockbenägna. Själv gillar jag dem. Helt plötsligt kan en bil i mitt race gå galet bra. Visst är det obalanserat, men loppen blir inte de sorgsna, utdragna, jag-gäspar-mig-fram-till-vinsten-lopp som många andra spel har, där du hittar ett sätt att köra på som håller hela spelet igenom. Här tvingas du ibland att agera mitt under loppet. Online försöker spelet också placera in dig i rätt liga utefter hur aggressivt du kör och hur bra du kör. Detta för att balansera delar av den kritik som systemet tidigare fått. Hur resultatet blir återstår att se.

Kampanjen då? Den känns i stora delar bara som en 70 timmar lång grind. Varför åker jag alla dessa bilar på alla dessa banor? Forza ger dig inte riktigt något svar på den frågan. På 90-talet innehöll en del tävlingsspel någon typ av antagonist du skulle besegra. Jag gillade det upplägget. Bryt ner de där 70 timmarna i fler olika kampanjer baserade på olika biltyper och bygg upp en rejäl vendetta i varje kampanj med ett rejält racingklimax i regn och rusk. Lägg därtill en vass kommentator under loppen.  Det hade varit roligare. Turn 10 har ändå insett att grinden ibland kan bli jobbig, för de slänger in så kallade showcases mellan varven. Showcases som till 90 % går ut på att du får sätta dig i ett galet kraftfullt fordon och köra så det ryker i någon världskänd tävling, såsom Indycar. Det bryter av tristessen av att tvingas mala 10 000 miles i din inte fullt så sexiga Ford Focus, men känns samtidigt lite obalanserat.

En sak till. Du kan välja att spela som kvinna bakom ratten. Även om det är helt meningslöst då du aldrig någonsin varken ser, hör eller bryr dig om din förare så är det ur ett genusperspektiv rätt tänkt.

Allt som allt är Forza 6 precis som  Forza varit de senaste 5-6 åren (då inkluderar jag Forza 5 som det slutade, inte som det började). Nämligen världens bästa bilspel. Du kan säkert ha roligare i Mario Kart eller känna dig tuffare i Need for Speed. Men du kommer aldrig närmare racing än i Forza 6. Problemet för Turn 10 Studios är dock att vi börjar vänja oss vid den känslan… ungefär som någon som åkt Ferrari i hela sitt liv. Vi luras mer och mer att uppleva det fantastiska som ett oengagerat normaltillstånd…

Grafik92
Racing98
Grind75
Musik10
Ljud85
Engagerande60
Läsarbetyg0 Betygsätt0
Bilarna är...
många
snygga
olika
Karriären är...
oengagerad
för lång
samma samma
90
Forza Forza!