Det här är expansionen som verkligen ger valuta för pengarna. För Dawn of War-spelare blir det en tidig julafton med tonvis av extra godis. Två helt nya raser presenteras tillsammans med nya enheter till de gamla raserna och ett helt nytt kampanjspelläge. Spelet är dessutom fristående, så du behöver inte de tidigare spelen för att avnjuta Dark Crusade. Däremot så kan Dawn of War och Winter Assault låsa upp de tidigare raserna för multiplayerspel.
Tau och Necrons står för de flesta nyheterna. Tau är den militantkommunistiska rasen som kämpar för “The Greater Good”, medan Necrons är en urgammal zombie-terminator-ras som väser “I’ll be back”, så fort de skjuts ner.
Det är massivt och rentav gigantiskt för att vara en expansion, men fortfarande samma gamla spelmotor. För det märks att Dawn of War har sina två år på nacken och mer än så. Grafikmotorn från Impossible Creatures var inte direkt purfärsk ens vid första Dawn of War. Nu när nextgen är på allas läppar är det lätt att förkasta Dark Crusade redan vid första anblicken. Men gillar du actionfylld strategi så gör du dig en tjänst att se innanför skalet. I synnerhet om du bekantat dig med Warhammer 40k-universat tidigare.
Det enda som drar ner betyget från fullpott är den smått tråkiga enspelarkampanjen. Det är i multiplayer som spelet blommar ut, så enspelarläget kunde lika gärna skurits bort för att inte lura spelarna. Av alla dataspel jag kört sedan 1979, så är Dawn of War med all sannolikhet den serie som slukat mest speltid. Ett givet köp för alla RTS-fantaster!
