Det svenska spelbolaget Massive knäpper USA på näsan med den nya stortiteln World in Conflict.

Spelet är förlagt till ett alternativt 80-tal. En värld där det kalla kriget mellan de då rådande stormakterna USA och Ryssland blivit betydligt varmare och brustit ut i fullskaligt krig. Moder Ryssland bestämmer sig nämligen för invasion.

Ett helt underbart koncept ju mer man tänker på det. De glammiga 80-tals idyllerna, med New Romantic-musik rullandes ur en Walkman i bakgrunden, agerar slagfält i en perfekt cocktailmix i äkta Twilight Zone-tappning.

Till skillnad från tidigare omtolkningar av historiska slagfält, som exempelvis Red Alert, så är World in Conflict helt befriat från skumma science fiction-moment. Det vill säga förutom det faktum att det kalla kriget blivit varmt.

Spelet har, med all rätt, fått enorm publicitet. Inte minst för att man redan innan spelets lansering arrangerat större internationella pristurneringar för lagspel med testversioner av spelet. Det visar på stort engagemang. Något som de troligtvis kommer tjäna in nu efter lanseringen.

Men visst fungerar spelet klockrent som lagspel. Massive har alltid gått sin egen väg, även med sina tidigare strategispel Ground Control 1 och 2. Trots om det är ett strategispel i realtid, så finns det till exempel inget basbyggande, inga resurser att samla. Man får istället sina trupper influgna till slagfältet och vinner spelet genom att hålla områden på kartan. Tänk er ett Battlefield-spel som strategispel. Allt detta känns igen från Massives tidigare spel och leder till ett betydligt mer stridsfokuserat strategispel. Vad som är nytt är att de pumpat upp speltempot tre växlar till och gett alla spelare ett rollval.

Ni vet hur de flesta FPS fungerar online. Där spelarna oftast kan välja mellan olika klasser som till exempel soldat, jägare, sjukvårdare osv. Massive har flyttat över det här tänket till strategispelen. Spelarna får välja mellan Luftburna enheter, Pansarfordon, Infanteri eller Artilleri/Understöd. Varje klass har sina tydliga styrkor och svagheter. Faktiskt ännu tydligare än i FPS-spel. Är man en ensam pansarkille som får påhälsningar från helikoptrar är man till exempel helt körd. På samma sten-sax-påse-sätt finns det klasser som är lite bättre, sämre eller helt tar ut andra klasser. Därför blir lagsamarbetet ännu viktigare än många andra onlinespel. Utan din polare med luftvärn eller helikoptrar på din sida är det kokt, samtidigt som de räknar med dig.

Detta system vore så klart dömt att misslyckas i det stora träsk som kallas Public servrar. Allmänna speltillhåll som sprider lika mycket skräck hos de inbitna spelarna, som solsken. Här känns andra funktioner, som inbyggd röstchatt, automatiska tips på vilken klass som saknas, extra välkomna.

De som inte alls är intresserade av att spela online kan ändå skatta sig lyckliga över en väldigt variationsrik och välgjord enspelarkampanj. Gott om animerade mellansekvenser och stridsbabbel under spelets gång, som gör att du även i enspelarläget känner dig som en bricka i ett stridsspel tillsammans med de övriga datorstyrda allierade befälhavarna.

Kort sagt har Massive gjort det igen. De har lyckats och vågat förnya en ganska tråkig och väl intrampad spelgenre. Att spelet dessutom är förbannat snyggt är en mindre bonus i sammahanget och jag förväntar mig att varje seriös gamer skaffar sig ett eget exemplar av spelet omgående!

 

Läsarbetyg0 Betygsätt0
95