En modern klassiker bland indierollspel, där vi gemensamt improviserar fram en komedi när Shakespeare inte skrivit färdigt manus.
Under LinCon nu i helgen fick jag äntligen chansen att testa. Wilhelm på Wilhelm’s Games har konstruerat många bra spel, men det här blev nog min personliga favorit.
Shakespeare, fast utan Shakespeare
Spelet har en tydlig start. Vi är alla skådespelare på Shakespeares teater, och har fått en skiss på nästa pjäs – The Daughters of Verona. I veckor har vi väntat på att få mer, men nu sitter publiken här, och ingen Shakespeare står att finna. Vi får helt enkelt improvisera.
Den ram vi har består av fasta karaktärer. De är två kärlekspar, tre sabotörer som inte vill att de ska gifta sig, samt några småroller som kan hjälpa till när det behövs. Det finns en startuppsättning av karaktärer som exempel för nybörjare, men det finns mängder med möjligheter att experimentera fram en egen start om man så önskar.
Det är vare sig omöjligt eller orimligt att du får spela flera olika roller under spelets gång om ni är en vanlig spelgrupp – men grunden gör att du kan spela med tio-elva spelare utan problem. Vår grupp var tio och det upplevdes aldrig som ett problem.
Steg för steg sätter ni scener med entréer, sortier och monologer. Det enda vi vet från början är att det kommer sluta lyckligt och med bröllop, eftersom det är en komedi. Dessutom står det i reglerna vad som är roligt, ifall spelarna känner sig osäkra. Sicken tur.
Tekniker? Tärningar? Levelsystem?
Det här är ett one shot-spel utan spelledare, där vi spelar i c:a 2-3 timmar utan någon plan på att återse karaktärerna efteråt. De regler som finns är till för att simulera Shakespeares språk och form, snarare än att räkna ut FV för att skriva sonetter. Några av reglerna är till exempel att allt är i dialog. Det går inte att som spelare säga “jag drar mitt svärd”, utan du måste som din karaktär säga det i dialogen – till exempel “Ditt fä och din kanalje, skåda min klinga!”. Det teatrala sättet att prata detta skapar, gör automatiskt att det blir lätt att hitta rätt i det krystade shakespearespråket. Vi är inte vana vid att prata så idag, men nog sjutton låter det som en pastisch på Shakespeare efter bara några minuter.
Dessutom är spelet uppbyggt i Shakespeares klassiska pjässtruktur med fem akter och tydliga regler för vad som ska hända i varje. Det kändes mystiskt när vi började spela, men efter att ha fått känna på spelet i första akten kändes det helt naturligt. Ett sätt att överblicka hur lång tid vi hade på oss snarare än en aggressiv ram att hålla sig inom.
En tredje sak som gör att det känns extra Shakespeare är möjligheten att hålla monolog. Om du som spelare ställer dig upp betyder det att din karaktär pratar direkt till publiken och blottar ditt innersta väsen, så publiken ska förstå varför du agerar som du gör. Det är också ett sätt att meddela dina medspelare hur du vill att pjäsen ska fortgå utan att bryta roll. Effektivt så det förslår.
Slutligen är det möjligt att byta roll fram och tillbaka. Är gruppen liten är det nästan ett måste när det blir större scener. Men om du känner att du har en kul idé för rollen din bordsgranne spelar och hen sitter tyst, är det helt okej att hux flux byta din roll med hens rakt av och bara köra. Det gör att tempot hålls uppe och det sällan blir dötid.
Slutet gott, allting gott
Det här är definitivt ett spel jag vill spela igen. Det är en bra representation av Shakespeares komedier, ett bra spel för många spelare och dessutom ruskigt kul. Jag är gammal teaterapa själv, så jag har svårt att säga hur kul det skulle vara för någon som inte kan sin Shakespeare, men har du minsta intresse för teater kan jag säga att det här kommer att roa dig stort.
Stor rekommendation. Väl värt ett köp som PDF eller i tryck via lulu.com.
