Ett spel med överraskande djup bakom den gulliga estetiken.
Hutan betyder regnskog
Ditt mål i spelet är att bygga en så stor och prunkande regnskog som möjligt. Det gör du i konkurrens med dina medspelare, som försöker bygga en egen regnskog på sina egna bräden. Brädet pusslas ihop av fyra dubbelsidiga bitar, som kan vridas och vändas på för att kombinera ihop nya varianter. Eftersom du inte kan bygga på hela brädet spelar det roll hur de sitter ihop.
Spelet spelas i nio rundor och varje runda har tre tydliga faser. Den första fasen är en auktion, där ett antal färgglada blommor finns att tillgå för att pussla ut på ditt bräde. Är det bättre att ta vad du vill ha, eller att sabba för motståndarna genom att knycka vad de önskar sig?
Den andra fasen är utplaceringsfasen, där du ska försöka få ihop dina blommor i kombination med dina redan befintliga blommor på brädet. Blommorna måste läggas ut nära varandra, in i olika fält. När ett fält är fullt ger det poäng.
Den tredje fasen är uppgraderingsfasen. Om du bygger två likadana blommor på varandra förvandlas de till träd, som i sin tur ger bonuspoäng. Om ett helt fält är fullt av träd blir det sista trädet ett djur, som i sin tur ger större bonuseffekter.
Strategi och taktik
Spelet går snabbt, men känns ändå djupt. En omgång på två personer tar c:a 30 minuter, på tre c:a 40. Spelet bli mer och mer komplext ju längre in i spelet du går, och att pussla ihop sin regnskog runda sju är inte alls samma sak som runda två. Någonstans måste du acceptera att du inte kommer kunna fylla exakt alla fält på brädet på ett optimalt sätt, och istället fokusera på att just det där får bli en dumpningszon.
På det sättet påminner det om Kingdomino, eller kanske Zooloretto. Auktionsmekaniken är lik, och byggandet på varsitt håll likaså. Vill du vinna är det lika viktigt att förstå vad motståndarna satsar på som att se över sitt eget bräde. Det är en klurig flerstegsraket att hitta en lämplig taktik i Hutan, och handlar minst lika mycket om att ha en plan för att parera slumpen som för att bygga långsiktigt. Det gör det svårt att få ut en sorts jämn high score-lista, då det beroende på slumpfaktorerna och brädets modulbygge kan bli vilt olika poäng varje gång. Men det är samtidigt tydligt att en person vinner oftare än en annan, om än med mindre totalpoäng ibland, om den har satsat på rätt strategi.
Hutan har definitivt mycket mer strategi i sig än slump. För mig är det en riktigt fin blandning mellan riskhantering och långsiktig planering.
Själva lådan och det som finns i
Det är ett snyggt, färgsprakande och välproducerat spel till det fysiska. Hårdpapp och trä i alla pjäser, och ingen sladdrig plast någonstans. Regelhäftet är lyxigt med mycket fokus på temat, med information om djuren, blommorna och regnskogshabitatet i slutet. Det är kul, särskilt i ett spel som annars känns lite typiskt tyskt i att temat sällan är viktigt för spelupplevelsen.
Tyvärr är reglerna i sig inte lika välskrivna som spelet är välproducerat i stort. Det är lite för mycket strul i att förstå dem första gången man läser och spelar, och lite för dålig tydlighet. Inte något som sänker upplevelsen helt (jag har definitivt sett värre) men det hade varit bättre om det gått ett varv eller två genom en redaktör. Efter första spelomgången var det inte mycket som krånglade, men det är inte helt klart exakt hur allt går till ens efter första partiet.
Totalbetyg
Jag har spelat det här på två, jag har spelat det på tre. Jag har spelat det med en vuxen, jag har spelat med en åttaåring. Varje parti har varit roligt, och jag upptäcker fortfarande nya taktikidéer efter ett tiotal partier.
Det här är ett riktigt bra spel för dig som gillar tyska skolans spel, och är förtjust i spel som Kingdomino, Carcassonne, Zooloretto och liknande. Med andra ord passar det mig som handen i tumvanten.
Rekommenderas.
