Gammaldags och idiotförklarande action utlovas av uppföljaren i Mercenaries-serien.
Eller tja, det är i alla fall resultatet av ett spel med markant arkadbetoning och fiender med lägre intelligens än ett glas vatten. Det är lite av en nationell tragedi att Peter Stormare lurats att låna ut sin röst till spelet återigen och det blir därmed en av få behållningar med det.
Till och med fienderna i Pac-Man känns mer utstuderade och utmanande än de du möter i Mercenaries 2, och fienderna i ett actionspel är en förbannat viktig del av spelmomentet. De ska i alla fall ge dig illusionen av att de tänker, förföljer dig och i bästa fall agerar efter situationen. Att då istället nästan behöva gå fram till motståndarna, knacka dem på axeln och berätta vem du är, att det var du som sekunderna tidigare dödat hans kompis till höger i en högljudd kulsalva, känns inte bra. Det är nästan så att man börjar få sympati för de klart utvecklingsstörda fienderna.
Spelet blir inte mindre fördummande av att du tilldelas pansarvagnar i stadsmiljön, som om motståndet inte var enkelt nog redan. Och om en glad fiende någonsin äger en egen stridsvagn, kan du lätt gå fram till den, knacka på locket och rycka ur föraren grand-theft-auto-style.
Handlingen i sig är inte så mycket att orda om. Den ligger på samma nivå som en sämre actionrulle med Schwarzenegger och handlingen blir egentligen mest en ursäkt för att panga fler fiender. Grafik och ljud sticker inte heller de ut till något positivt.
Nej, det enda som räddar spelet från ett absolut bottenbetyg är Stormare och faktum att man kan dela plågan genom ett tvåspelarläge tillsammans med en kompis och några öl.
[divider ]Fakta[/divider]
Mercenaries 2 – World in Flames
[Action] Från 16 år, 1-2 spelare (Electronic Arts)
Systemkrav: Windows XP/Vista, 2 GB minne, 10 GB hårddisk.
