DON’T THINK OF IT AS DYING, said Death. JUST THINK OF IT AS LEAVING EARLY TO AVOID THE RUSH.
(Good Omens)
Sir Terence David John “Terry” Pratchett, OBE, är inte längre ibland oss. Den tolfte mars 2015 somnade han in med sin familj omkring sig. Sedan 2007 har vi alla vetat att han hade fått Alzheimers men det har inte fått honom att saktat in. På Amazon.com finns det 381 böcker med hans namn någonstans på omslaget. Och förutom böcker har han varit inblandad i filmer, tv, radio, teater, datorspel och olika sorters välgörenhet.
Men för mig kommer det viktigaste Pratchett har gjort för alltid vara hans bok Small Gods. Den kom ut 1992 men då hade jag inte riktigt börjat läsa hans böcker än. Det skulle ta ytterligare några år innan jag hittade denna underbara bok om religion, filosofi och humanism. Det är kanske lätt för utomstående att tro att Pratchetts fantasy är någon form av barnböcker, och det förklarar de konstiga dödsannonserna i svensk press jämfört med internationell press.
“What have I always believed?
That on the whole, and by and large, if a man lived properly, not according to what any priests said, but according to what seemed decent and honest inside, then it would, at the end, more or less, turn out all right.”
(Small Gods)
Det stora med Small Gods, och Pratchetts författarskap, är att han lyckades beskriva så oerhört mycket på så få sidor. Hur en religion växer, var den kommer ifrån. Vad en religion kan göra med människor. Hur mycket prestige och heder som finns. Hur mycket falskhet som finns. Och det är inte bara i Small Gods som Terry Pratchett lyckas beskriva vår värld bättre än många journalister, forskare och tyckare.
“The merest accident of microgeography had meant that the first man to hear the voice of Om, and who gave Om his view of humans, was a shepherd and not a goatherd. They have quite different ways of looking at the world, and the whole of history might have been different. For sheep are stupid, and have to be driven. But goats are intelligent, and need to be led.”
(Small Gods)
Jag tror ingen har fått mig att tänka så mycket på varför saker och ting är som de är som just Terry Pratchett. För i hans böcker finns det ingen Deus Ex Machina. Det finns en anledning till att alla gör som de gör. I hans egna London, Ankh-Morpork, är nästan alla involverade i gillen av olika hantverk och yrken. I en sekvens beskriver Pratchett hur tiggarnas gillesledare har lite problem – för det är inte så lätt att tigga sig till ett palats, en herrgård eller en fin vagn, med hästar, kusk och betjänt. Och detta är, enligt mig, själva grundansatsen i Terry Pratchetts böcker. Det finns en logisk inre stringens. Det är en berättelse om oss själva.
“And what would humans be without love?”
RARE, said Death.”
(Sourcery)
Terry Pratchetts oskrivna böcker kommer för alltid att saknas mig. Men finns det någon rättvisa mötte han Döden på andra sidan dörren och följde med honom ut till en svart öken under ett evigt ljus. Pratchett kommer för alltid att finnas där, i böckerna han skrev, precis som Antoine de Saint-Exupéry och vår egna Astrid Lindgren. Och böckerna kommer att finnas där som testamenten och bevis att barnlitteratur eller fantasy inte är något att se ner på. Eller något för bara barn. Det är berättelser och sagor för alla.
Tack för allt Sir Pratchett.
Text: Fredrik Ernstson
Foto: Silverlutra (CC: BY SA)
