Spelkults redaktion sammanfattar spelåret som gått i vår “pratiga” nyårskrönika.
Årets fenomen
Karl Bergström
“Lekarna” är på modet! Till skillnad från annat rikt folk går åtminstone en miljonär mot strömmen och utnyttjar folks desperation för att de ska delta i lustiga “lekar” där de förnedras i utbyte mot lucre. Jag talar så klart om ingen mindre än “The Beast” Donaldson och hans “muntra” gäng!
Spelkulturen i form av Luigi-memes har också varit på ropet, har jag hört.
Frank Isaksson
The squid game är inte mycket mörkare än verkligheten.
Daniel Roos
Årets besvikelse utbyttes i glädje när de nya ägarna av Dreamhack tvingade bort eventet från Jönköping, för att ett nytt LAN signerat ursprungsgrundaren Martin Öjes tar över nästa år i form av “Glitched”. Kommer bli riktigt spännande att se vart det här tar vägen. I synnerhet som de lovat återvända till rötterna.
Årets bästa
Maria Markenroth Nordström
Utan att ha gjort någon djup analys så är jag förvånad över att det ännu en gång kom en lite yrvaken ”nyhet” inför jul om att brädspel har blivit trendigt (och att det finns andra spel än monopol!!) – det känns som att samma trend har uppmärksammats ganska många år i rad nu? Betyder det att trenden är stadigt ökande, eller bara att nyhetsredaktionerna inte har så mycket fantasi?
Maria Markenroth Nordström
Något som jag tycker har varit roligt i år är att Anders Jansson använder sitt kändisskap till att lyfta fram spelkultur. Både genom sin egen podd och genom att tipsa om brädspel på Science Fiction-bokhandelns sociala medier. Jag gillar att hans kärlek till hobbyn märks i det han gör.
Andreas Öggesjö
Lyssnade på ett fint samtal mellan honom och Calle Sanglert på Bibconference. Sen var han förbi på Bibbcon dagen efter på egen hand vilket var roligt att se.
Smilla Sundén Pettersson
Det nya Dragon Age spelet efter tio (!) år. Lite meh för Longtime fans men tacksamt att det finns, samt fantastisk character creation och visuals!
Frank Isaksson
På rollspelsfronten har det förvisso skett en hel del, men med handen på hjärtat inga underverk. Roligast har varit att se alla tredjepartsmoduler till *Drakar och Demoner* som fått ordentlig finansiering. *Den brända jorden*, *Windheim* och den nyligen släppta *Ereb Altor* (vilken troligtvis skickas ut till backarna runt nyår) är exempel på detta. Även om jag inte går igång på alla cylindrar av alla dessa omaka fantasyvärldar som på något mystiskt sätt förväntas fogas samman av oss stackars spelledare (hallå Fria Ligan, dags att ta kommando och äga ert IP kanske?), så är det kul att se att det nya *DoD* går så bra både i Sverige och utomlands.
Jag har även tittat närmare på Fria Ligans *Walking Dead*, en stabil produktion, om än med en otydlig framtoning där man inte riktigt tagit tillvara på en annars välutvecklad värld. Dessutom har jag sett på rollspelet *Norrsken*, vilket konsoliderat en hel del bra speltekniska idéer, men där man missat målet med att utforska alla spännande teman som vikingatiden skulle kunna ge upphov till i spel. Det är kort och gott nordisk fantasy med ytterst lite vikingafokus, oavsett vad det påstås på omslaget.
Häromdan släpptes också PDF:erna till nya svenska Kult till oss som backat det på kickstarter. Jag tappade dock lite sugen då det känns som om 90-talet försöker pocka på uppmärksamhet och jag, som redan på den tiden tyckte spelet var lite pretto, har svårt att känna någon nostalig. Jag lovar dock ge det en genuin chans när jag inom kort har böckerna i min hand, för det verkar ruggigt välproducerat och det är en spelvärld jag tror man kan ha många spännande spelsessioner i.
Jag tröstar mig dock med att *Blades in the Dark*, rollspelet jag önskade att jag skulle älska, men som jag inte riktigt tyckte träffade rätt, precis fick förbättringar med sitt tillägg *Deep Cuts*, där utgivarna tycks ha justerat flera av de spelmekaniker som tidigare fått mig att tveka att spelleda det.
Daniel Roos
Oooh! Blades in the Dark och Deep Cuts har jag varit nyfiken på länge, men trott att det mest vänder sig till D&D-spelare som tröttnat. Har försökt förstå uppståndelsen kring spelen, men alla verkar bara referera till D&D och då ger det mig ingenting eftersom man utgår från en så låg lägstanivå. Skulle gärna läsa en recension från någon som saknar D&D-filtret.
Frank Isaksson
det känns fräscht på många sätt, vi får trycka in ett gäng sessioner under våren!.
Andreas Öggesjö
Releasen av Core Keeper var en riktigt fin upplevelse. Hade inte följt uvecklingen men lyckades ha mycket nöja av att spela det. Har även hittat tillbaka till onlinespelandets början och kör MUD igen. Grafik är överskattat och fantasin visualiserar allt.
Daniel Roos
I år hann vi faktiskt även med Asmodee’s egen spelmässa i Danmark. Spännande att se så många kommande brädspel på samma plats och få dem presenterade av skaparna själva. Vi sprang även på Brädspelaren, som vi passade på att få ett par ord med.
Kristin Nilsdotter
Bästa: Att brädspelen nu klivit in i svenskars vardagsrum på riktigt och blivit en acceptabel form av fredagsyssla i alla åldrar. (DNs artikel)
Frank Isaksson
*Zone Wars*, Fria Ligans figurspels-adaption av Mutant År Noll. En riktigt trevlig produktion med mycket fina figuerer och en väloljad spelmekanik. Kickstartern hade utan tvekan mycket pang för pengarna och det var till och med så bra att jag överväger att använda det istället för rollspelets stridsregler om jag någonsin tar upp det spelet igen i framtiden.
Frank Isaksson
På dataspelsfronten är det bara *Manor Lords* som har känts uppfriskande. Det är inledningsvis ett enpersonsprojekt som inte bara hypats till skyarna innan det släpptes utan redan under betan visade på spelglädje som de stora utgivarna alrig skulle släppa ur experimentstadiet. Under Early Acess fortsätter det att utvecklas (med ett större team som uppbackning) och det motsvarar medeltidsbyggarnas förväntningar med råge. Det något senare annonserade *Memoriapolis* tycks ha hämtat mycket inspiration från Manor Lords, men hur stora likheterna är blir svårt att säga om, eftersom det sistnämnda stads- och provinsbyggarspelets Early Access är ganska begränsat i sitt tidiga skede. På tal om Early Acess, som kuriosa bör nämnas att *Foundation*, vilket visade stor potential redan 2019, har utvecklats och äntligen gått ur Early Access. Jag har dock inte spelat det sedan betan, vilken jag kickstartade, så jag kan inte säga om de verkligen nått målet. Men hurra för indieutvecklare som orkar i mål!
Slutligen bör också *Fallout London* nämnas, det är en gratis fan-utvecklad mod till *Fallout 4* som kom till skott tack vare ett gäng britters isolering under pandemin. Jag har förvisso inte spelat massor av timmar, men älskade genuina brittiskhet som man lyckats fånga i franchisen. Den påminner, inte föga förvånande mer om en blandning av Peaky Blinders och A Clockwork Orange och möttes av en hel del barnsjukdomar vid release (inte minst pga att Bethesda inte backade upp dem), så jag valde att vänta med att spela vidare till det är stabilare. Det har dock gått några månader nu så jag lär lätt plocka upp det igen vilken dag som helst.
Daniel Roos
På rollspelsfronten kom mycket nytt och uppfriskande roligt. Inte minst första skarpa lanseringen av Mothership 1st edition, som efter många strul i tullen äntligen kunde inmundigas och införlivas i en ny onsdagskampanj som sänds live här på Spelkults Twitchkanal.
Vi har hittills hunnit beta av tre moduler och en kampanjvärld och spelsystemet växer verkligen på oss.
Utöver Mothership har jag även fallit tillbaka till Call of Cthulhu, där jag remastrat ett av mina konventsäventyr Sov Gott för 7e utgåvan och översatt till engelska i form av Study, Art, Sacrifice, men märkte till min förtvivlan att sidantalet sprang iväg till hela 170 sidor för det som initialt var tänkt att vara en one-shot, så jag gav mig själv en utmaning att istället skapa ett superminimalistiskt en-sidigt äventyr kallat A House Beyond Space and Time som precis blev klart och redo för publicering efter nyår. Riktigt givande övning, där inspirationen har varit Motherships föredömligt kortfattade pamflettäventyr som har en helt annat struktur än traditionella Call of Cthulhu-mysterier.
Daniel Roos
Året bjöd även på två riktigt fullsmäckade och välskrivna expansioner till Fria Ligans Twilight:2000. Blir intressant att se om de lyckas bibehålla den här kvalitén och hur de sedan knyter ihop deras metaplott med Operation Reset-expansionen.
Daniel Roos
Andra höjdpunkter på rollspelsfronten har helt klart varit avslutningen på den långdragna Mutant-kampanjen Ad Astra, samt det helvetiskt snygga D
Daniel Roos
Senua’s Saga: Hellblade II bjöd på en visuell fest och inlevelse utan motstycke. Härlig fornnordisk mytologi, landskap och inre dialoger. Rekommenderas varmt även själva spelmekaniken brister och det blir allt för mycket rälsbuss. Haltar därför på samma sätt som The Last of Us och A Plague Tale. När ska ska de någonsin lyckas viga denna nivå av berättande med lika givande spelmoment?
Därtill blev äntligen S.T.A.L.K.E.R. 2 klart, men det kräver betydligt mer tid komma in i och jag vill helst att buggarna rätas ut innan jag ger det ett slutgiltigt betyg.
Daniel Roos
Utöver det har det varit väldigt mycket små korta spel i form av Vampire Survivors och kloner, som Brotato, Death Must Die, Halls of Torment, 20 Minutes Till Dawn och de lite mer unika spelen Dome Keeper och Thronefall som precis släpptes i skarp release.
Joacim Mattisson
Bästa under året, har varit att se en fortsatt intresse för samarbetsspel som Legends of Andor, Gloomhaven: Jaws of the Lion, Pandemic etc. På vårt lokala brädspelskafé så är samarbetsspelen de mest flitigt lånade.
En annan höjdare är att se nostalgivågen lyfta upp Catan, Ticket to Ride-serien och även se nya tilläggskampanjer för de spelen.
Daniel Roos
2024 var också året då jag började skapa dataspel igen och med tanke på årets rabalder om Unity började jag lära mig Open Source-plattformen Godot istället. Det mynnade ut i ett par proof of concepts, bland annat survivalspelet ovan, där vi satsar på skarp release av ett tredje spel som är en korsning mellan tower defense och mining.
Årets sämsta
Kristin Nilsdotter
Värsta: Spelåret 2024 har varit en öken för mig. Har, förutom ett antal rundor Exploding Kitten i växthuset mest ägnat mig åt för mycket jobb och annat.
Fredrik Holmbom
Mitt spelår 2024 har varit ovanligt, inte ett enda pc/konsollspel som släppts i år har lockat mig och på roll/brädspelsfronten är det bara kickstarters som lockat… Som jag fortfarande väntar på… VÄLDIGT bra kickstarters, men leverans tar tid…
Andreas Öggesjö
Sämst är nog att spelsamlingen ökar i ett mkt högre temp än det spelas.
Karl Bergström
det där har jag faktiskt lyckats komma ifrån på äldre dar, numera håller jag i inköpen betydligt, och betar av gamla titlar. Jag försöker också aktivt göra mig av med spel jag inte vill ha…
Andreas Öggesjö
Valheim gav rätt mycket glädje när Ashlands uppdateringen kom. Inget extra att betala heller. Jag o Frank rensade asklandet rent från ondska. Sen drömmer jag fortfarande om de hundratals bestar han födde upp som sprang runt överallt 😊
Frank Isaksson
de var gulliga, tills man lite för sent insåg att det inte var ens tama bestar man försökte mats, utan vilda bestar som hellre åt en själv än maten man gav dem.
Joacim Mattisson
Värst med spelåret är i mitt tycke att mångfalden i industrin och bland spelskaparna fortfarande släpar efter. På rak arm kan jag egentligen bara peka på Krista Cox (Wingspan och Lost ruins of Arnak) som en av få kvinnliga speldesigners.
Läsarnas bästa?
Det var vad vi i redaktionen tyckte var de viktigast spelkulturella händelserna under 2024.
Kommentera gärna nedanför om det är något viktigt spel eller händelse vi missat, så får vi passa på att önska er alla en god jul ett riktigt gott nytt år!
