Världens mest gräsrotsfinansierade mastodontprojekt hade sitt årliga CitizenCon i helgen.
Star Citizen är snart inne på sitt nionde år sedan Kickstartern lanserades. Allt längre från 2014, som Kickstartern först utlovade. Star Citizen är djupt polariserande och det är omöjligt att numera inte ha starka åsikter om det gräsrotsprojekt som i dag växt till över 700 utvecklare och fortsätter slå finansieringsrekord år efter år, trots att spelet ännu inte kommit ur sin alpha-period.
CitizenCon har tidigare arrangerats för att samla backarna och presentera visioner för de kommande åren. Förra året uteblev CitizenCon och pressen var därför högre än normalt på att det skulle visas upp häftiga demonstrationer och sälja in nya halvt galna koncept för spelets framtid.
Så blev det inte alls. Spelets grundare Chris Roberts har de senare åren lärt sig att sluta utlova datum som de ändå inte kan hålla, men de verkar också ha tagit till sig av kritiken om att inte demonstrera spelmoment och mekaniker som ligger allt för långt in i framtiden. Resultatet blev därför en rätt så slätstruken historia där de stora överraskningarna och fantastiska visionerna uteblev, då de istället fokuserade på att presentera befintliga mekaniker som antingen redan finns eller kommer inom snar framtid.
Det blev en heldag med åtta timmar digitala presentationer av spelmekaniker, spelutveckling och bakomliggande teknik, där troligtvis endast den första panelen ens var det minsta intressant för de som inte är djupt intresserade av spelutveckling överlag.
Känner ni er inte sugna på att vada igenom åtta timmars föreläsningar, så är det inga problem. Spelkult fixar biffen och sammanfattar här i kortare ordalag vad varje föreläsning innehåller, samt bokmärken till de gottigaste momenten.
Life in the ’Verse var den del som närmast påminde om tidigare års key note-presentationer även om denna var mer utdragen och inte i närheten lika flashig.
Den började med att visa upp utvecklingen av nästa solsystem Pyro med dess maskhål, planeter, rymdstationer och byggnader. Därefter följde vid 1:13:46 in i videon tre demonstrationer av olika scenarion där spelaren antingen har god ställning hos fraktionen och beter sig fredligt, råkar i onåd eller redan är ansedd som fiende och försöker smyga sig in i basen.
Ship Talk berättade om tre nya skepp. Ett mindre exploration-skepp från Origin, ett större handelsskepp från alienrasen Banu och ett nytt militärt transportfartyg för rymd- och markfordon.
Gen 12 & Multicore of Vulcan gick all in på tekniska detaljer om flytten till Vulkan API och DirectX 12-grafik.
Crafting Worlds – Planetary Tools and Tech berättade om de utvecklarverktyg som skapats för att underlätta skapandet av planeter för Star Citizen.
Server Meshing & The state of persistence diskuterade fördelarna och svårigheterna med server meshing och behålla speluppgifter även när en server kraschar. Det här är båda kritiska tekniker som håller Star Citizen tillbaka och gör att de inte kan släppa fler solsystem eller öppna upp för fler spelare per server innan de fått server meshing att fungera. Därför var det extra nedslående att denna panel inte kunde presentera några nyheter om var de befann sig i arbetet eller hur långt de beräknade ha kvar. Kritiker är numera rätt högljudda i sina påståenden om att de aldrig kommer få server meshing att fungera.
The sounds of Space berättade inte så mycket om ljudeffekter i rymden, som showens titel antydde, utan mer om de nya utvecklarverktyg som skapats för att utvecklare som inte är så bevandrade inom ljudteknik enklare ska kunna visualisera
Systemic Gameplay – Stream of Thought innehöll en panel med spelutvecklargurun Tony Zurovec som normalt brukar vara en av höjdpunkterna under CitizenCon. Denna gång så handlade det dock mer om vad de redan fått till under föregående år och mindre om Tonys häftiga visioner. Den mest matnyttiga biten kom först 1:22:51 in i videon där Tony Z lämnas ensam att förklara vidare om Quantum-mekaniken.
