Illustration: Jonathan Huusko

Valan och Vidundret – vällagad husmanskost i rollspelsformat

Valan och Vidundret är ett nyskrivet äventyr till Drakar och Demoner. På 136 sidor får du våld, gladiatorspel, deckaruppdrag, magiska mysterier och en helt ny ö att upptäcka och utforska. Alltihop i en paketering som ger mycket frihet åt spelarna, och bra stöd för spelledaren. 

Äventyret är släppt under tredjepartslicensen av Vildhallon förlag. Huvudförfattaren Adam Yngvesson har jag inte läst något av tidigare, men han har varit en del av flera andra produkter från Vildhallon, så han är klart med på banan.

Illustration: Jonathan Huusko

Vad är det här för äventyr?

Grunden för hela äventyret är en ö vid namn Fjaldholmr. Den omges av dimma, och den som en gång kommit genom dimman in till själva ön kan inte lämna den igen. Allt beror på att dimman är ett fängelse, skapat genom trollkonster och magi för att fånga demonen Drauginn. Enda sättet för rollpersonerna – som förstås har hamnat på ön – att ta sig därifrån är att bryta trolldomen. Det görs genom att hitta de magiska artefakter som en gång skapade dimman. Men då är risken stor att den onde Drauginn kommer lös och krossar både ön, invånarna och resten av världen…

Äventyrets stomme är en fri sandlåda där rollpersonerna kan springa efter de fyra artefakterna i vilken ordning de vill, följa ledtrådar kring en modern kult, gräva i sidospår och sidouppdrag, eller bara hitta förströelse bland de som försöker överleva på Fjaldholmr. Det ger möjlighet till att följa spelarnas egna initiativ istället för att följa en snitslad bana och räls. Klart positivt. 

Ett vanligt uppslag i Valan och Vidundret. Kortfattade textrutor riktade direkt till spelledaren förekommer boken igenom.
Ett välkommet inslag. Illustration: Jonathan Huusko

Det gör också hela äventyret väldigt elastiskt i tid. Beroende på hur mycket utanför äventyrets huvudfåra spelgruppen taggar till på kan det här nog ta alltifrån 10 till 40 spelmöten utan att du som spelledare behöver mer än du får i boken. 

Setting och miljö

Fjaldholmr och allt som hör till är fantasyviking modell 1A. Har du sett en bild från Skyrim kan du föreställa dig hur estetiken är. Det är ringbrynjefantasy med rundsköldar, runslingor, och extra dos av -r på slutet av alla ord. Det här är en estetik jag är genuint trött på själv, med äventyret lyckades ändå få mig på sin sida när det vågade göra egna saker istället för att bara köra fantasyviking. 

Min favoritepisod i äventyret är nog grodfolket ute i träsket, där rollpersonerna får träffa en (piercad!) grodkrigare, undersöka en genuint egen plats och ta en liten paus från standardestetiken. Andra kul detaljer är den alviska astrologen, den lilla spillran av inuitinspirerat urfolk uppe i norr, eller grenfolket och deras stora by i trädtopparna djupt inne i skogen.

Illustrationer: Jonathan Huusko

För att vara en geografiskt ganska liten ö är Fjaldholmr proppfull med möten och äventyr som känns precis lagom långa för en spelkväll på några timmar efter jobbet eller skolan. 

Negativa aspekter? 

En del av de mindre viktiga händelserna i äventyret känns oinspirerade och generiska. Till exempel finns det plötsligt en orchklan som känns hämtad från Warcraft snarare än fantasyvikingatiden. Eller den galne vargmannen som känns som om han kunde bo i vilket äventyr som helst. När de ställs bredvid en blödande runsten eller mannen som samlar på lik känns det lite… tomt. 

En del andra är kul möten och bra uppslag, men blir generiska “hämta en grej åt mig”-uppdrag. 

Kanske kan man också säga att den ordning de olika händelserna är listade kunde gjorts om lite grann – jag hade hellre sett de obligatoriska händelserna först, till exempel. 

Men det är verkligen undantagen som visar att det är en hög verkshöjd genom resten av äventyret.

Summa summarum

Som helhet är det här ett riktigt bra äventyr för den spelledare som vill ha en bra grund att stå på när det är dags för en ny kampanj. Spelarna får tidigt tydliga mål, men hur de når dit är helt upp till dem. Färgstarka spelledarpersoner, en kul twist på en klassisk fantasyestetik, och en bra punchline på hela alltet när äventyret når sitt slut. 

Om rollspel vore mat vore det här riktigt vällagad husmanskost. Det är mycket i det du har sett förr, men det är gjort med gedigen hantverksskicklighet som gör att även det gamla kan kännas nytt och fräscht. Husmanskost av restaurangkvalitet, helt enkelt.

Rekommenderat köp.

Valan och Vidundret – vällagad husmanskost i rollspelsformat
Läsarbetyg5 Betygsätt
Positivt
Lätt att gå på spelarnas val
Kul twistar på en van estetik
Tydligt mål att sträva efter
Ger många spelmöten för pengarna
Negativt
Standardvikingafantasy känns lite gjort i dagsläget
4
0
Vi vill gärna höra dina åsikter. Kommentera nedanför!x
()
x