Lost Planet 3 börjar in media res. En äldre herre i någon form av exoskelett har fastnat under en explosion av stenblock i en gruva. Ett yngre barnbarn iklädd en mindre häftig rustning försöker förtvivlat få loss sin farfar. Vi får lite inblickar i vad som har hänt, men på det stora hela är hela intrigen okänd. I alla fall för mig som inte har spelat Lost Planet 1 eller 2. Scenen slutar med att den äldre herren ber att få bikta sig om sitt liv och vi förs direkt vidare till en analeps där vi får se vår hjälte när han var mycket yngre och på väg till ett jobb långt bort från jorden på den iskalla planeten E.D.N. III där företaget NEVEC försöker lösa jordens energiproblem.
Jag var lite förvånad i början av att spelet hade tagit musiken från Alien rakt av. Men jag kan se alientemat mera i spelet när de första monstren dyker upp som mest ser ut som en tulpan med tre ben och en enda stor hungrig mun som blomma. Det är du (Jim Peyton) mot världen, och världen gillar inte dig. Det är kallt och eländigt. Sikten är nästan aldrig mer än några meter framför dig och det dyker upp monster mest hela tiden. Förutom när du är inne i ett grottkomplex då sikten är någon meter längre och det dyker upp mera monster. Det kanske inte är så mycket Alien som Aliens. Till och med ”riggen” eller mechafordonet jag går runt med saknar vapen likt kraft lastaren Ripley dansar runt med drottningen med.
Så jag är på en genomfrusen planet. Jag har ett tvåbent fordon utan vapen och vi är inte överdrivet många på NEVEC:s station. Jag är anställd för en sak men eftersom jag har fru och barn hemma på jorden tar jag alla chanser att tjäna lite extra pengar, och det finns gott om saker att göra. Problemet är att det är trist.
Gå till den grottan och ta med dig lite TE (Thermal Energy) tillbaka. Kolla vad som har hänt med den-för-plotten-totalt-ointressanta-prylen där borta. Visst det börjar bränna till lite när huvudberättelsen rör sig framåt och vi får reda på vad som har hänt personen vi har ersatt. Vi får också en insikt i vår hjältes liv när vi får ta del av lite konversation mellan Jim och hans fru. Men det är inte tillräckligt engagerande för mig. Det tar för lång tid innan allt sätter igång på allvar för att hålla mitt intresse vid liv.
Att sedan spelmekaniken i sig är trist hjälper inte. Ta fram ditt vapen, tryck på undanmanöverknappen, skjut på den delen av fienden som har en röd punkt. Inte på den gråvita övriga massan. Ibland kommer QTE-sjukan (Quick Time Event) och hälsar på och det ska till att tryckas på ‘X’ tills det är dags att trycka ‘B’ för att slutligen trycka på ‘LB’ och se saker hända på skärmen. Gäsp.
Men Lost Planet 3 är inte ett dåligt spel. Det är ett helt okej hantverk. Skådespeleriet är riktigt bra, manus är inte skärrande falskt och till utseendet finns det inte mycket att klaga på. Det går att uppgradera vapen. Det går att vara lite taktisk. Berättelsen är långt ifrån dålig och konversationerna med alla bikaraktärer är bra även om vissa metakommentarer kanske hade kunnat strykas (en bikaraktär kommenterar att även om han inte rört på sig sedan vi sprang förbi senast så har han faktiskt gjort något. Ok. Kul. Utvecklarna inser att det är lite statiskt på basen. Gör ett skämt om det. Nästa gång kanske utvecklarna ska göra basen lite mindre statisk istället för att skriva metahumor.).
Är Lost Planet 3 för mig? Nej. Vem tror jag skulle uppskatta det? Gissningsvis någon som gillar att pula lite med sin karaktär och gillar semi-open world spel med en bra historia som dock inte ställer allt för stora krav på delaktighet. Köp det begagnat och ta vara på en regnig kväll och upplev E.D.N. III. Du kan ha det mycket sämre.
PS. Jag har inte testat multi-player av spelet för jag kör hellre ner mina fingrar i en avfallskvarn än spelar multiplayer i den här formen av skjutarspel. Men jag har hört att det är helt ok.
