Ad Astra – En värdig avslutning på Mutant: År Noll?

Läsarbetyg3 Betygsätt
4

Som vi har längtat!

Det var nästan så att vi givit upp hoppet, men nu är den äntligen här.

Mot stjärnorna!

Denna mytomspunna rymdexpansion till Mutant, är något som hintats om under flera decennier. Inte bara av Fria Ligan själva, utan även som möjlig expansion till Mutant 1 och 2 redan på 1980-talet.

Istället fick vi Mutant: R.Y.M.D. som senare blev Mutant Chronicles och intresset för Ad Astra sköts i sank, tills Fria Ligan blåste nytt liv med en sneak peak den 3 december 2018.

Men nu, efter närmare 40 år, så bär det av mot stjärnorna. Ad Astra blir det Mutant: R.Y.M.D. som jag tror många av oss hade hoppats på. En rymdexpansion som bygger vidare på grundspelet, istället för att skriva om hela världsbilden från grunden. Utan att flörta med varken Warhammer 40k eller Kult, som var det hippaste hippa på tiden då det begav sig. Inget fel på de spelen, men Mutant har alltid förtjänat sin egen unika spelvärld i min mening.

Det som tillkommer är istället både rena hard scifi-element som tyngdlöshet, rymdfarkoster, solsystem och vakuum, men också regler för viss nanoteknik och inte minst… rymdmonster.

Genom rymdkapselns små tittgluggar ser ni staden där den hänger tyngdlös under stjärnorna, obekymrat massiv, spretigt glänsande. Ett myller av metallformer, förbundna av rör och vajrar, som en enorm mobil hängandes över Jorden, mänsklighetens förgiftade vagga.

Kapselns styrraketer knuffar er framåt genom labyrinten av stag och lejdare. När ni kommer närmre ser ni att allt inte verkar stå rätt till med denna stjärnstad. Ni flyter förbi stora hål, sönderslitna vajrar och spruckna paraboler. Det verkar som att Katastrofen nådde hela vägen upp till himlen.

Boken är välskriven och tematiskt illustrerad av Kim W. Andersson. Det är ovanligt lätt att komma in i äventyren och få överblick över platser och dess händelser.

Här finns en större uppsjö material för längre kampanjer med många unika och väldetaljerade platser. Var med egna intriger, problem, fraktioner och hemligheter att utforska. De är alla egentligen sammanlänkade till en större kampanj, som också binder samman med metaplotten om Vägen till Eden från första grundboken. Fria Ligan menar att boken också kan spelas fristående, men jag tror den kommer till sin bästa om man väver in den som avslutning på metaplotten.

Boken bjuder även på flera uppslag med konkreta exempel för hur tidigare scenarion kan modifieras med en övergång till Ad Astra. Ett varmt välkommet tillägg.

På regelfronten bidrar boken med en ny syssla, nya färdigheter, talanger, mutationer, rymdstrider, rymdskepp, rymdutforskande, rymdskrot och flera anpassningar av existerande regler för rymdmiljö.

Allt som allt är det en väldigt komprimerad bok, som respekterar läsaren och eggar fantasin. Får man gissa på att detta nu blir den sista avslutande expansionen till Mutant: År Noll blir det också en värdig avslutning på serien.

Spelkult rekommenderar Mutant År Noll: Ad Astra, men expansionen kräver förutom grundspelet både expansionerna Maskinarium och Genlab Alpha för att komma till sin rätta. Vi ses bland stjärnorna!

Mutant År Noll - Ad Astra
Läsarbetyg3 Betygsätt
Positivt
Lättläst och välskrivet
Inspirerande och läckert
Äntligen en rymdexpansion i "riktig" Mutant-anda
Negativt
Lite väl försenat.
Fortfarande samma gamla Mutant. På gott och ont.
Kräver expansionerna Maskinarium och Genlab Alpha
4
Prenumerera
Meddelande om
guest

2 Kommentarer
Äldsta
Nyaste Högst rankade
Citerad feedback
Visa alla kommentarer
Joe

Hur pass bra är de på att förklara varför det i princip är en helt annan tekniologinivå i rymden än på ytan, och att man inte verkar bry sig om eller ens signalera till jorden?

2
0
Vi vill gärna höra dina åsikter. Kommentera nedanför!x
()
x