Mario vs Rabbids är ett välkommet nedslag i en nästan utdöd spelgenre: de turbaserade strategispelen. För någon som inte prövat denna genre tidigare så kanske en kan säga att det är en blandning mellan schack och en 3rd-person shooter, nu med Mario i huvudrollen
Det känns till en början märkligt att se Mario och hans vänner med skjutvapen men när man vant sig fungerar spelet bra. Jämfört med andra spel i genren är det mindre saker att hålla reda på och färre faktorer som påverkar striderna. De olika mekanikerna och förmågorna introduceras i ett lugnt tempo under de första uppdragen i spelet. Detta gör att det är lätt att lära sig även om en inte har spelat denna typ av spel tidigare. Själv var jag orolig att jag skulle uppfatta spelet som ”neddummat” och för enkelt men jag kan glatt säga att så inte är fallet.
Spelet har nämligen ett fokus på rörelse. I de flesta spel i genren tvingas man göra ett val mellan förflyttning eller eldgivning, här kan karaktärerna utnyttja hela sin rörelse och dessutom skjuta antingen före eller efter förflyttning. Lägg till detta förmågan att tackla fiender och “Team Jump” vilket låter en av dina figurer skicka en kompis högt upp i luften för att sedan landa på en högre höjd eller annat område som är svårt att ta sig till. Runt om på banorna finns även de klassiska Mario-rören som kan användas för att snabbt ta sig tvärs över banan. I slutet av en strid blir en rankad efter hur många rundor en tog på sig att klara striden så det finns incitament för att snabba upp striderna genom att flankera istället för att fastna i utdragna eldstrider mellan välskyddade positioner.
Mellan uppdragen förflyttar en Mario och hans vänner i en over world där det finns enkla pussel och undangömda prylar. En kan låsa upp ny karaktärer och vapen men också mängder av samlarprylar såsom artwork och musikspår. Rent visuellt är spelet trevligt och framförallt kaninerna bjuder på mycket ordlös humor. När kameran kommer riktigt nära kan dock framförallt karaktärerna från svampriket se lite lätt gummi-aktiga ut. Detta är ingenting som påverkar spelupplevelsen nämnvärt, men det känns lite retligt när en vet hur imponerande Mariospelen såg ut under föregående generation.
Sammanfattningsvis så är spelet trevligt och om man tycker om att samla småprylar och förbättra sin ranking på redan avklarade uppdrag finns här mycket att komma tillbaka till. Spelet passar både nybörjare och veteraner inom genren och det känns uppfriskande med ett Mariospel som övar hjärnan istället för reflexerna.
