I kortspelet Faraway gäller det att planera i förväg, hålla koll på vad andra vill och tänka baklänges.
Reglerna i korthet
Det finns två olika typer av kort i Faraway; regionkort och fristadskort. I varje runda väljer du ett av de tre regionkort du har på handen, och spelar ut det framför dig. Totalt kommer du i slutet av spelet att ha åtta regionkort. På varje regionkort kan det finnas uppdrag, resurser eller en kombination. Fristadskorten kan ge dig resurser eller bonuspoäng när det är dags att räkna ihop poängen.
Det intressanta och snygga med det här spelet är att när du har spelat ut dina åtta regionkort och det är dags att samla poäng för uppdragen som du har lyckats lösa, då vänder du och går tillbaka igen. Du spelar ut korten från vänster till höger, men räknar poängen från höger till vänster. Så om du har ett uppdrag på ditt sjätte kort – till exempel att samla ihop en viss mängd resurser – så får du inte räkna resurserna på korten till vänster, utan bara de till höger; inte de som du spelade ut innan ditt sjätte kort, utan bara de som du spelade ut efter. Resurserna på dina fristadskort får du däremot alltid tillgodoräkna dig.
En annan knepighet är att alla kort har ett unikt värde. Om ditt senaste kort har ett högre värde än det tidigare, så får du spela ut ett fristadskort (du får välja mellan flera kort om du har samlat på dig flera kartsymboler, men du får bara spela ut ett av dem). Fristadskorten är mycket kraftfulla. Men samtidigt vill du spela ett kort med så lågt värde som möjligt, för det är den som spelade det lägsta kortet som först får välja ett nytt regionkort från marknaden och ta upp på sin hand.
Påklistrat tema eller inte?
I regelhäftet finns ett långt parti om kontinenten Alula, dess invånare och de magiska resurserna som du kan finna där. Din resa genom Alula återspeglas också på korten, som har väldigt fina och fantasifulla illustrationer. Invånarna är de som ger dig dina uppdrag, och när du är på tillbakaresa så ska du förhoppningsvis kunna leverera, och därmed få dina poäng (“få berömmelse”). Korten har symboler för om det är natt eller dag när du utforskar dem, och värdet på korten ska motsvara hur snabbt det går att utforska en region (ju snabbare du utforskar desto snabbare kan du gå vidare till nästa region – detta ska symboliseras av att du får välja ett nytt kort före de andra spelarna).
Men egentligen är ju spelet helt och hållet abstrakt, och trots att det finns en gedigen bakgrundsberättelse känns den påklistrad. Se själv om du kommer att använda orden “uddu”, “okiko” och “goldlog” för de tre olika resurserna, eller om du snabbt börjar säga “sten, bock och ananas”.
Jag märker att jag inte kan bestämma mig för om jag tycker att temat är påklistrat eller inte. Det finns ju en poäng i hur det används, samtidigt som det hade kunnat vara precis vad som helst; att programmera en maskin och sedan köra den, till exempel. Men jag charmas av figurerna och världsbygget och landar nog i att det trots allt tillför något till spelet.
Minuspoäng till översättningen
Tyvärr är det ofta som jag måste göra tumme ner när spel har översatts av Asmodee Nordics. Bakgrundstexten som beskriver kontinenten Alula och ska sätta stämningen för spelet känns kantig och saknar känsla i den svenska versionen. Jag reagerar också på att “sanctuary” har översatts med “fristad”, trots att “helgedom” hade passat mycket bättre i sammanhanget (och på ett ställe i reglerna har det ordet smugit sig in istället!). Jag får också nervösa ryckningar av rubriken “Delvis exempel på berömmelseuträkning”. Snälla Asmodee Nordics, anställ en korrekturläsare åtminstone!
Patiens i grupp, i alla fall nästan
Första gången jag spelade Faraway tänkte jag direkt “jaha, ännu ett av dessa spel där alla bara sitter och mumlar ner i sina egna kort”. Det finns mycket att hålla koll på, och att bara optimera dina egna kort och uppdrag kan vara nog så utmanande. Men det är klart, om du vill lägga till en extra dimension och skapa härligt dålig stämning runt bordet så kan du börja spana in vilka kort de andra spelarna suktar efter och försöka sabotera för dem.
I vilket fall så brukar jag inte uppskatta “mummelspel”, men Faraway har trots allt något som gör att jag är sugen på att spela det om och om igen. Det är lättviktigt och snabbspelat, men för ett så pass kort spel (20-30 minuter) finns det ändå gott om kluriga val att göra. Att man bara har tre regionkort att välja mellan gör att man inte kör helt fast i analysparalysen. Jag kan tycka att det är aningen dyrt med tanke på lådans storlek och innehåll, men eftersom jag tror att det kommer att komma upp på spelbordet många gånger tycker jag att det är värt det.
