Ett två-personersspel med djup i flera nivåer.
Din uppgift är att hitta gamla, bortglömda tempel med hjälp av kartor. Kartorna finns i tre olika svårighetsgrader. Ju svårare att hitta ett tempel, desto mer poäng är kartan värd. Tänk dig Carcassonne och sättet att få poäng genom bönder.
Första omgångarna försöker man få till ett första tempel, hur billigt det än är. Därefter börjar tänkandet. Hur ska jag få pengar till kartor, hur ska jag hitta tempelplatser som passar kartorna, hur ska jag få pengar till tempelbyggandet…
För att hitta tempelplatser som passar kartorna placeras kartbrickor ut. Du måste placera dem så att det går att segla fritt och du ska även kunna utnyttja öarnas resurser och geografiska läge. Som om det inte räcker att hitta rätt tempelplats i Roborally-liknande rörelser så får du även hemliga uppdrag att uppfylla. Det kan vara att hitta tempel på ej klara öar eller på öar med särskilda resurser. Pengar ges när resurser växlas in. En smart hävstångsfunktion gör att resurser ökar i värde om det finns få kvar i banken. Spelet är jämnt och det är svårt att dra ifrån ordentligt. Dessutom räknas inte de hemliga målen förrän spelet är slut.
I mitt första parti så slängde jag bara ut kartkort på måfå. Bara efter två rundor kom insikten om mekaniken som en kall pannkaka, daskad i ansiktet. Den muntra stämningen övergavs till en schackliknande tystnad.
Mitt omdöme om Akrotiri är att det är ett utmärkt tvåpersonersspel. Det är inte så mycket slump utan båda spelarna måste verkligen tänka och planera, och sådana spel tycker jag om.
[boardgamepricebox id=9698 destination=SE currency=SEK stock=Y]
