Sjuåringen, som har en viss spelvana, föll pladask för Battle Sheep. De charmiga bilderna på spelbrickorna lockade honom in i spelet, och de enkla reglerna gjorde att vi snabbt kom igång.
Men är det här då ett barnspel eller ett vuxenspel? Utseendet säljer in det som ett barnspel. Men med ett annat tema, kanske något krigiskt från medeltiden eller andra världskriget, så har jag inga problem att se hur detta skulle kunna marknadsföras som ett rent vuxenspel. Är man fyra strategiskt sinnade spelare är det helt klart inte så simpelt som det först kan se ut.
På en spelplan som består av ett antal hexagonformade ängar börjar spelarna med varsin stapel av spelbrickor/får. Stapeln får sedan delas i två högar, där den ena flyttas i en rak linje antingen till brädets slut eller tills den krockar med en annan stapel. Så håller man på tills alla staplar består av en enda bricka (som inte får flyttas), eller tills ingen längre kan flytta. Den som då har annekterat flest ängar vinner. Det gäller så klart att försöka stänga in sina motspelare och samtidigt tänka flera steg framåt, så att man själv har många möjligheter till expansion.
För de yngre kan man nöja sig med att vara två eller tre som spelar, och låta varje spelare lägga ut fler ängsbrickor. Det ger mer utrymme på spelplanen och därför ett enklare spel. Man kan också skapa fler eller färre “hål” i spelplanen och på så sätt ändra svårighetsgraden.
Spelidén är inte unik, den känns igen från till exempel “Hey, That’s My Fish!”. Just på grund av enkelheten och den korta speltiden blir det oundvikligen lite repetitivt, och kanske blir det inget vi plockar fram så väldigt ofta. Men om det är tjugo minuter kvar till kvällsmat, det regnar och alla har tråkigt, då kan det absolut få tiden att gå. Och för vuxna som uppskattar ett snabbt och lömskt strategispel är det inte heller så dumt.
[bgg id=54137]
[boardgamepricebox id=9416 destination=SE currency=SEK stock=Y]
