Bland vampyrer och svek – Treachery, ett nytt sätt att lajva Vampire.

Världen är mörk och hård och det är svårt att överleva som odöd. Människorna är omedvetna om de varelser som finns bland dem. De som kommer fram när mörkret lagt sig, de besläktade, vampyrerna.  De som slits mellan att hålla krampaktigt kvar i sin egen mänsklighet och släcka törsten på blod. I mörkret sluts pakter, men frågan är vilka som kommer hålla och vilka som slutar med förräderi.

Vampirelajv är kanske ett av de vanligaste sätten att lajva på. White Wolves rollspel Vampire: The Masquerade är det som brukar användas som grund.

Ofta brukar lajven ha regelverken Mind’s Eye Theatre eller Kindred Society. Det är dock inte system som passar alla. En av dem som inte är särskilt förtjust i de rollspelssystemen är Frans Witting från Lund. Han har skapat ett nytt sätt att lajva vampyrer på, nämligen systemet Treachery.

Under våren kan nyfikna lajvare som vill ställa sina karaktärer inför moraliska dilemman och känna mänskligheten försvinna allt mer prova att lajva systemet i Skåne.  Jag har pratat lite med Frans för att få veta mer:

 

Jag: Du kan börja att berätta lite om din bakgrund inom lajv och rollspel.

Frans: Jag började spela rollspel på högstadiet och hamnade ganska snart bland väldigt friformsinspirerade spelare.
Vampire: the Masquerade var ett tidigt spel för mig och jag är fortfarande kär i settingen trots alla dess väldigt problematiska element.
Jag började senare intressera mig för rollspelsteori och särskilt Ron Edwards, Vincent Baker och andra Forgeteoretiker.
Det ändrade ganska kraftigt min syn på rollspel. Sen dess har jag jobbat med att förfäkta spel som bryter ner den “starke spelledaren” och jobbat med rollspel som demokratiövning. Jag har även arrangerat en hel del spel på olika konvent, spelledarforum och en studiecirkel i forgetori.

Mitt lajv handlar om att en kamp om resurser ställs emot en kamp för att behålla sin mänsklighet.

Vad är forgeteori för läsaren som inte vet?

The Forge var ett forum i mitten av 2000-talet som under parollen “System Matters” diskuterade hur systemen påverkar vårt rollspelande. Bland annat pratar de om spelarens vilja till skillnad från karaktärens vilja och om hur man sätter upp gemensamma förväntningar på sitt spelande.

Vilka är de problematiska elementen du ser i Vampire?

Det finns många rasistiska element, som fraktioner baserade på giftiga stereotyper.

Varför ville du göra ett nytt system för vampirelajv?

Det fanns två anledningar:
Dels så finns det så mycket dålig spelkultur kring vampire där man är oärlig mot spelarna, där systemet är ett hinder och där kärnan i spelet försvinner. Vampire är i grund och botten ett spel om kampen att leva ett moraliskt liv i en omöjlig situation, så jag skrev ett lajvsystem som sätter den tematiken i fokus.
Det andra är att jag aldrig riktigt känt mig hemma i nordic larp rörelsen. Det händer massor av saker där, och det är utan tvekan den stora rörelsen inom svenskt rollspel just nu. Många duktiga människor är aktiva där men jag delar inte deras idéer om vad lajv är och bör vara. Jag vill fördjupa mig i hur regler kan användas för att skapa ett djupt spel utan att det behöver toppstyras för mycket.
Mitt lajv handlar om att en kamp om resurser ställs emot en kamp för att behålla sin mänsklighet.

Berätta lite mer om systemet med resurser.

De kan vänta sig ett lajv som kräver en viss insats av spelarna i form av tid och energi men som ger stöd hela vägen både genom system, medspelare och spelledning.

Vampyrer behöver blod för att överleva så tillgången till blod är väldigt politiskt viktig. Den som inte har tillgång till egna jaktmarker måste handla med tjänster som kallas gälder.
Såklart måste du ha något värdefull att ge i utbyte som mänskligt inflytande, specialistfärdigheter eller status.
Alla dessa resurser finns i begränsade mängder och det finns fördelar av att ha mer än man i strikt mening behöver.

Vad kan folk förvänta sig på ditt lajv?

De kan för det första vänta sig mindre fokus på den gamla metaploten och konstiga referenser till gamla böcker som bara en handfull spelare läst.
De kan vänta sig ett lajv som kräver en viss insats av spelarna i form av tid och energi men som ger stöd hela vägen både genom system, medspelare och spelledning.
De kan vänta sig ett visst mått av regler, men också god support från icke-spelande spelledare.
De kan vänta sig att få kämpa för sina karaktärers värderingar, och delaktighet i ett maktspel som involverar alla spelare oavsett vilken roll de har.
De kan vänta sig ett resursspel som är hårt och nödvändigt för att överleva. Ett system som skapar en kamp om att i hemlighet styra det mänskliga samhället.
De kan vänta sig ett brott med det vampyrlajvande som funnits tidigare.

Jag läser på hemsidan att du pratar om personlig skräck som något som är viktigt. Kan du utveckla det?

Personlig skräck är en genre där obehaget kommer från att konfronteras av sina egna handlingar. Det mest välkända exemplet är kanske Louis från En vampyrs bekännelse.
Hans kamp för att vara en god person leder honom till några av de värsta besluten han tar. Så gör hans goda intentioner verkligen honom till mindre av ett monster?
Den typen av öppna moraliska frågor är Vampire väldigt bra på att diskutera.

Om någon inte har möjlighet att resa till Skåne för att lajva Treachery, kan de då få använda regelboken till egna lajv?

Ja absolut. Om lajvet går bra så kommer jag skriva ett spelledarkapitel så hela metoden finns tillgänglig. Jag vill inget hellre än att inspirera andra att köra lajv i samma stil, oavsett om det är baserat på mina regler eller inte.

Är det något mer du vill säga?

Vi vill försöka ge en chans till folk som ofta får sämre möjligheter att spela högstatusroller. En del av det arbetet är att könskvotera och uppmuntra tjejer att spela maktroller. Det andra är att motverka kompisrekrytering och att släppa in nya spelare i de roller de vill spela. Det finns inget som säger att nya spelare inte kan hantera att spela gamla mäktiga vampyrer, det är bara viktigt att de får tips och stöd.
Jag skulle också vilja tacka min testgrupp, mina korrekturläsare, mina medarrangörer Sebastian Lindeberg och Erik Gärtner och mina tidiga bollplank som kommit med viktiga idéer: Jonas Bååth och Viv Nielsen.