Kungen av realtidsstrategier är tillbaka i version två.
För de som ännu inte är bekanta med de tidigare Homeworld-spelen, så är dessa spel något så ovanligt som strategi i fullständig 3D-rymd. Med detta menat att man har full kontroll och kan röra sig obehindrat i samtliga tre dimensioner, vilket förstås leder till att strategin fördjupas till ytterligare ett djup i jämförelse med de flesta andra strategispel som har en fast överblick från ovan. Det finurliga med Homeworlds gränssnitt är att det också är förvånandsvärt smidigt, faktiskt enklare att hitta exakt vad och var man ska än de flesta vanliga 2-dimensionella spelmotorer.
Det är fortfarande samma gigantiska moderskepp som står som centrum för handlingen, med vilka man forskar och bygger nya mindre och mellanstora skepp. En del av dessa har även möjlighet till egen produktion, så när man är klar påminner farkosterna om stora bisvärmar a’la tie-fighters i Stjärnornas Krig. Liksom övriga strategispel finns det också en resurshantering, men i skillnad från andra spel behåller man alla samlade resurser, efterforskningar och byggda skepp från bana till bana, så det gäller att tänka till före innan man satt igång en olycklig kedjereaktion.
Homeworld 1 vann flera utmärkelser för bästa strategispel då det kom 1999, och spelmotorn känns lika fräsh och revolutionerande då som nu, eftersom skillnaden fortfarande är lika markant gentemot övriga strategispel och ingen har följt Homeworlds utstakade spår. Även 3D-grafiken blir åter modern, genom en liten uppdatering och det enda som känns en smula förlegat är handlingen i spelet, som tappat sin udd efter föregångarens episka äventyr. För strategifrälsta är spelet ändå värt varenda minut man lägger på det.
