Det finns en kategori spel som brukar kallas för flick’em-spel eller dexterityspel (fingerfärdighetsspel får väl bli en lite klumpig svensk översättning), det mest kända av dem är Pitch car. Ice cool av Brian Gomez tillhör den gruppen och utspelar sig i en skola för pingviner. Eleverna är uttråkade och rymmer gärna från lektionen för att fånga fisk, jagade av läraren. Man spelar lika många rundor som det finns spelare (med undantag om man bara är två), när alla spelare varit lärare en gång är spelet slut och den som fått mest fisk vinner.
Det första som man möts av i Ice Cool är den fiffiga spelplanen. Locket till spelet används inte, men i botten ligger fyra andra bottnar likt ryska dockor, och av dessa totalt fem lådor bygger man ihop skolan som pingvinerna springer runt i. De olika delarna kläms ihop med träfiskar som trycks över kanten på de olika lådorna. Det finns dörrar mellan de olika rummen, och över tre av dessa dörrar klämmer man ner fiskar i de färger som spelarna har, och det är de fiskarna som eleverna försöker fånga istället för att lära sig algebra.
Spelpjäsernas undersida är rund som ett halvklot och inuti ligger en tyngd som gör att de alltid ställer sig upp. Man skjuter iväg sin spelpjäs med fingret (brukar kallas för att man “flickar” eller “pertar”). Varje runda börjar med att den som spelar ordningsvakt placerar ut sin pingvin någonstans i köket. Därefter får eleverna börja flytta från klassrummet på andra sidan av skolan. När alla elever flyttat är det ordningsvaktens tur att flytta och sen rullar det på. Eleverna försöker passera genom de dörrar där det finns fisk, varje gång de lyckas med det plockar man ner deras fisk från dörren och ger spelaren ett poängkort. Ordningsvakten försöker fånga alla eleverna, och varje gång någon ny fångas beslagtar vakten deras ID-kort (värt ett poängkort i slutet av rundan). Man fortsätter tills någon elev lyckats passera alla de tre dörrarna som ger fisk eller till dess att ordningsvakten lyckats fånga alla eleverna. Därefter byter man ordningsvakt och påbörjar nästa runda. Ett parti tar sällan mer än 15-20 minuter även om man spelar med fyra spelare.
Poängkorten är värda olika mycket (1-3 poäng), men en liten kompensation för de spelare som råkar dra ettor är att man direkt efter sin egen tur kan spela ner två poängkort med ettor (de räknas fortfarande som poäng i slutet av spelet) för att få en extra runda direkt. Det kan vara bra om man exempelvis råkade hamna för nära ordningsvakten och måste fly.
Spelet bygger alltså på att man tränar sig i att skjuta pingvinerna med precision, och genom att träffa lite snett kan man skruva pingvinen genom flera dörrar. Det går till och med att få den att hoppa över väggarna, vilket är helt enligt reglerna (men man kan inte få fisk på det viset om man är elev). Det är verkligen inte lätt i början, att skjuta någorlunda rakt kan vara svårt nog. Trots att vi övat en hel del har vi inte riktigt fått kläm på det.
Jag tror inte att det här spelet primärt har marknadsförts som ett barnspel, men vår nioåring och vår femåring älskar det, och de frågar ofta om vi vill spela det med dem. Även vi vuxna gillar det, och eftersom det inte tar så lång tid är det lätt att få till ett parti. Jag har verkligen saknat ett spel av den här typen, och jag är väldigt nöjd med känslan i Icecool. Barn eller inte, vem vill inte springa runt och fånga fisk eller jaga busungar? Så här såg det ut när resten av familjen förklarar hur det går till
Jag brukar normalt inte länka till reklamtrailers för spelen vi recenserar, men för att ni ska få en uppfattning om vad man faktiskt kan göra om man är duktig så känner jag att det kan vara påkallat att göra det i det här fallet.
[boardgamepricebox id=18721 destination=SE currency=SEK stock=Y]
