Trots att jag lajvat i ganska många år nu, hade jag aldrig tidigare varit på ett High Fantasy-lajv. Så vad kunde vara mer passande än att låta debuten bli Project Lazarus – den mörka Horisontens Drottning. Blandningen av folk var stor, allt från det onda mörkersamfundet, till relativt snälla och odöda Lux Tenebris, till det två kringresande underhållsgrupperna Varité Zaldi och Det Märkliga sällskapet. Den första med gycklare, dansare och hantverkare. Den andra med märkliga varelser som ekorralven, ormkvinnan och sjöjungfrun. Projekt Lazarus är öppet för de flesta. Det finns allt, politik, starka känslor, boffer, monster, magi och myslajvande kring lägerelden.
Själv spelade jag elev på magiker akademin Astra Lycsea. Jag var en överklass flicka som mer och mer började att tappa sin goda uppfostran under dåligt inflytande från bästa vännen Alsinda. Kanske påverkades Amanda även av att umgås med Varité Zaldi. Dels ville många av dem ha med henne. Dels så var hon förälskad i en av medlemmarna, en godisförsäljare och som inte bara hade sött att sälja utan även vara det själv, åtminstone i Mirandas ögon.
Lajvet var stort, ca 450 personer med sina egna episka äventyr. Självklart var det omöjligt att vara med överallt och hänga med i allt som hände. Det vore ju dessutom opassande för en fin adelsflicka som Miranda att vara med under den stora slutstriden eller andra obehagligheter.
Några höjdpunkter för min karaktär var att sitta med min lärare CalCalos och ha ett förtroligt samtal om känslor. Eller snarare om det finns magier som tar bort känslor, och då framför allt svartsjuka och kärleken överlag. Att behöva välja ord för att inte avslöja för mycket, men samtidigt göra mig förstådd då han var helt fel ute i gissningar om vem det kunde gälla.
En imponerande insats gjordes av Lukas Johansson som spelade fanatisk häxjägare. Han vågar, inför en stor samling magiker av olika typ börja gapa om sina åsikter. Han till och med ville ställa upp i valet som Primagus, alltså högst i magikerhiarkin. Häxjägaren hade dessutom späkt sig själv genom att slå en spikklubba i ansiktet och ha sönder sitt öga, så resten av lajvet hade han bindel för och en del introkat blod. Även de grupper som var bittra fiender kunde enas om att häxjägaren var någon att avsky. Han förde folk samman ond som god. Att Lukas dessutom är relativt nybörjareinom lajv gör det mer imponerande, att ta en sådan roll kräver sin lajvare.
Andra att imponeras över är de som lagt mycket tid och energi på sina dräkter. Ett exempel är Rebecka Hammare Thalin som spelade isdraken Hrimeria. Allt utom skorna är egentillverkat. Inte nog med ett imponerande hantverk så spelade hon även trovärdigt. Kunde gäspa och slänga blickar på ett sådant sätt att hon framstod som en uråldrig och väldigt mäktig varelse. Men trotts sin överlägsenhet var hon öppen för spel med de flesta. Hennes skapelser till lajv och cosplay kan ni se här.
Lajvet avslutas när den mystiska lådan som stigit upp i marken mitt i byn öppnas. Himlen lyses upp av fyrverkerier, drottningarna stiger upp till skyn och tjock rök bolmar upp. Miranda står med cider i hand bredvid en ond hob/halvvarulv. Hon är trött efter att ha bränt sin magi när hon i all godtrohet försökt hjälpa mannen vid sin sida. Hon har skrattat och nästan gråtit. Precis hjälpt till att förgifta den enerverande vitlöksprästen från en kult som predikade om sin lökdyrkan. Inte så han dog, men så han grät inför alla, mitt i byn. Miranda som stött på ondingar med skelett ansikten, hjälpt sådan as om fått sinnet förstört av ilithrider och känt ordentlig svartsjuka för första gången står och ser på allt och vet inte vad hon ska göra. Det är nog försent att fly. Och jag är trött efter att ha sovit dåligt, sprungit i skogen och knappt hunnit tänka. Trött men lycklig. Det var episkt och det lämnar väldigt många öppningar, men arr sa en sak, att vi får veta mer på nästa lajv.
