Just nu pågår en Kickstarter för ett spel med betydligt mörkare grund än många andra rollspel. Ett spel om övervakning, rättfärdigad paranoia och att aldrig kunna vinna men göra uppror ändå. Spelet heter Oceania 2084, och är skrivet av Johan Eriksson på Jocher Symbolic Systems.
Oceania 2084 bygger på George Orwells bok 1984, som varit i public domain sedan 2021. Boken är en klassiker, inte bara inom genren dystopi, utan inom litteratur i allmänhet. Många av bokens termer och mörka visioner om det totalitära och auktoritära övervakningssamhället har läckt in i vårt dagliga språk – Storebror ser dig är nog det mest kända exemplet.
Johans tidigare spel är betydligt mer fokuserat på roligt och lattjo. Spelet A one in a million chance at adventure återskapar istället Sir Terry Pratchetts böcker om Skivvärlden / Discworld. Så varför satsa på något helt annat? Varför något som ligger så långt bort från vårt vanliga rollspel och äventyr? Vi på Spelkult skickade frågorna direkt till författaren.
Intervju med Johan Eriksson
Vad är Oceania 2084 för spel egentligen?
Grunden till spelet är att jag ville skapa ett spel som tar sig an det genomtunga och dystra som Orwell målar upp, utan att behöva falla in i humor eller satir, som Paranoia redan gör mycket framgångsrikt. Jag ville att det faktiskt skulle, rent estetiskt, vara troget boken 1984. Spelet utgår från att det är de personliga små vinsterna som utgör motstånd och hopp i boken.
På samma sätt så handlar spelet om ens karaktärs olika relationer och att undgå avrättning tills det inte längre går. Det är ett spel som utforskar hur vi lever våra liv, det är ett spel som får oss att börja tänka på vad förtryck är, hur det formas kring oss, och vilka vi är i världen. På många sätt är det ett spel som är ett politiskt och personligt uttryck av en självupplevd verklighet. Spelet är i mer speltekniska termer ett spelledarlöst, asymmetriskt och konfliktbaserat samberättarspel.
De här termerna är ju inte så vanliga att kombinera, och kan vid första anblick kännas som rappakalja, men i centrum av spelet finns ett system som reglerar den narrativa kontrollen; vem som får beskriva omgivningar och personer i vilken scen. Världen en spelar i vävs samman av alla runt bordet och vad som händer bygger på ett samarbete mellan alla spelare. Det är asymmetrisk i det att det finns två typer av spelare, motståndsspelare (Resistance players) och Storebrorsspelaren (the Big Brother player). Storebrorsspelaren spelar staten och tankepolisen, förtrycket, och Motståndsspelarna är hans motståndare. Storebror försöker lyckas med att stävja upproret genom att utreda och förhöra och slutligen avrätta samtliga Motståndskaraktärer. Motståndsspelarna spelar en rad olika motståndskaraktärer som försöker lyckas hålla sina vänner nära och sina ovänner borta.
Det finns en hel del ovanliga mekanismer i spelet som går utanför normen för vad vi förväntar oss av ett traditionellt bordsrollspel, exmpelvis finns det inget tärningsslag som reglerar ifall ens karaktär lyckas med något hen försöker genomföra, istället finns det tillfällen då tärningsslag avgör ifall ens känslor kanske hindrar en från det, eller färgar hur en gör något. Det finns för Storebror en mängd regler som begränsar av hans frihet, han är beroende av motståndskaraktärernas handlingar för att kunna agera i spelet.
Varifrån kom idén att göra spel av just Orwells 1984?
Oceania 2084 är ett spel som ursprungligen kom sig ur tre förutsättningar. Den första var att jag har varit politiskt intresserad och organiserad sedan tidigt 2000 tal, jag har varit en del i en rad olika motståndsrörelser och jag har försökt mitt bästa att kämpa emot samhällets olika auktoritära strömningar.
Jag ser mig som anarkist och minns att när jag läste Orwells bok slog den an en hel del känslor i mig kring hur samhället i stort känns. Jag har nog aldrig riktigt sett boken som en science fiction bok, utan snarare som en sorts modern varnande saga. Den andra förutsättningen var att jag för några år sedan arbetade på ett spelsystem som sedan dess blivit släppt under namnet Control. Det är ett system som i sig självt inte är ett komplett spel, utan mer en sorts mekanisk motor avsedd att skapa spelupplevevlser som handlar om att försöka hålla masken, och inte låta andra se ens riktiga känslor.
När jag utvecklade det så tänkte jag egentligen på Jane Austens olika aristokratiska romansböcker. Det systemet hade ett antal värderingar som är kopplade till ens känslor, vilket är grunden för en massa olika tärningsslag för att se ifall en klarar av den emotionella belastningen av situationen en befinner sig i.
Den tredje förutsättningen var en Reddit-tråd. Den handlade om vilket fiktivt universum som ALDRIG skulle kunna bli ett bra rollspel. Utmaning antagen.
Hur känns det att spela Oceania 2084 vid bordet? Hur simulerar spelet känslan av förtryck?
Som Motståndsspelare är spelet ett nervöst och oroligt spel som påminner om exmpelvis Alien eller andra skräckspel, det är också ofta lite av ett kuppspel (heist-game) i det att motståndskaraktärerna ofta försöker komma över nån sorts hemlig information, komma undan med nån sorts förbjuden handling eller få tillträde till nån sorts ottillåten plats.
För Storebror är spelet mer likt ett resursfokuserat strategispel, där han konstant försöker komma på sätt att få spelarna att agera på vissa sätt med de begränsade medel som finns till hands. Hur det simulerar förtryck är en större fråga. Det är något som genomsyrar hela speldesignen, från vilka värden som utgör ens karaktärer till otryggheten i att inte veta vilka konsekvenser ens handlande kommer kunna få i ett givet ögonblick.
Spelet tvingar en att väga eventuella konsekvenser mot möjliga vinster i ens handlande. Om att bry sig om andra än sig själv när man försöker beräkna konsekvenserna. Och till sist så är det genom de kampanjredskap som spelarna får via regelsystemet som hjälper gruppen att forma deras “äventyr” efter vissa mönster.
Spelet känns som om det har ett mer filosofiskt mål än mer traditionella rollspel. Stämmer det?
Ja, det är i allra högsta grad ett filosofiskt drivet spel. Att beskriva det kort är svårt. Men den stabila grunden är i tankar kring vad motstånd är, vad det är att vinna när strukturerna är för stora för att rå på och vilka vi är när vi är förtryckta. Det är ett anti-auktoritärt spel som går emot allt vad makt heter.
Det handlar inte om någon särskild ideologi eller parti, utan snarare om vad jag anser händer med alla ideologier och samhällskrafter när de ges för mycket makt och motståndet är för svagt. Det är ett spel som verkligen tror på frihet och som ser den även i den lilla motståndshandlingen.
Vem skulle du rekommendera spelet till? Vilken typ av spelare och spelledare?
Jag skulle rekommendera det till grupper som uppskattar kampanjspel, där en tillåter spelet att ta med en på en längre resa. Jag skulle rekommendera det till alla som någonsin har uppskattat dystopiska filmer, böcker eller spel. Jag skulle rekommendera det till spelfantaster som vill vara med om något nytt.
Det behövs ingen tidigare rollspelserfarenhet, men det kan vara bra att ha ett genuint intresse för att ta till sig spelets regler och att gruppen är ok med att utforska tyngre ämnen. Det är inte ett spel för barn. Spelet fungerar som bäst när gruppen är med på att de gemensamt kommer behöva beskriva världen och spela fler karaktärer än bara en spelarkaraktär.
Det finns mycket mer att berätta om spelet men jag tror jag får nöja mig här.
Kickstarter pågår
Kickstartern för Oceania 2084 pågår till 10 maj, och vill du kolla in spelet finns redan nu en PDF-version på Jocher Symbolic Systems itch.io-sida.
