Jag skulle vilja berömma Ubisoft för att våga sig på något så udda som uppföljaren till en ubåts-simulator. Det är knappast varje dag man får tillfälle att kontrollera en ubåt och tyvärr missade jag förra delen i Silent Hunter-serien. När jag tänker efter var mitt senaste ubåts-spel i formen av Silent Service till C64:an på 80-talet. Från det spelet skiljer sig Silent Hunter III ofantligt mycket, vilket det med all rätt också bör göra, men stämningen är fortfarande kvar. Den tryckta Das Boot-atmosfären där man smyger runt under havsytan och lever ett eget litet liv av ubåts-mikrokosmos. Den känslan har spelet även lyckats förstärka genom att man kan gå runt bland de olika stationerna i ubåten, prata med manskap, dra i spakar och riktigt leva sig in i hur det skulle vara i en tysk ubåt under andra världskriget.
Realismen går att ställa in beroende på om det är ett arkadspel eller historieskildring du är ute efter. Med lägsta inställningen siktar och trycker du av torpeder precis som i vilken förstapersons-pangare som helst. Den högsta inställningen tvingar dig istället detaljinställa bäring, avstånd och dessutom hålla koll på blindgångare, kvarvarande luftmängd och batteri-urladdning, samt en himla massa annat. Det vore dåraktigt att ens försöka beskriva alla egenskaper i spelet. Efter att ha spelat det i två veckor hittar jag fortfarande nya detaljer och funktioner, så att det känns som man bara skrapat på ytan.
Ovanligt mycket valuta för pengarna, förutsatt att du är intresserad av ubåtar förstås. Det är också här jag blir tvungen att dra av en sticka i betyget, för tillgängligheten är liksom de flesta simulatorer starkt begränsad. Det krävs ett väldigt stort intresse för att orka sig igenom bara de grundläggande introduktionerna, men har du intresset så har du definitivt hittat rätt spel.
[divider ]Fakta[/divider]
Från 7 år, 1-8 spelare (Ubisoft)
Systemkrav: Windows XP/2000, 1.4 GHz processor, 512 MB minne, 2 GB hårddisk.
