Ett av årets mer nyskapande spel kommer från franska Volumique, som börjat bygga upp en repertoar av hybridspel. World of Yo-Ho använder mobiltelefoner som piratskepp på en klassisk analog spelplan.
Men mycket längre än så sträcker sig tyvärr inte innovationslustan. Mobiltelefonerna känner själva varken igen var de befinner sig på spelplanen eller förhållandet mot andra mobiler, mer än att synka via en gemensam hotspot eller trådlöst nätverk. Förflyttandet sker istället ruta för ruta genom att tala om till telefonerna till vilken ruta man skall flytta genom att använda dess inbyggda accelerometer.
Jag är troligtvis mer teknikglad och positiv till experiment att integrera appar i brädspel än många andra brädspelare. Men det förutsätter också att hybridspelen uppfyller en tydlig funktion som inte gått att uppnå utan apparna, för att berättiga det digitala inbrottet. Det är inte vad World of Yo-Ho erbjuder.
Spelet erbjuder förvisso häftiga visuella spektakel som belöning i stridsmomenten, men spelmekaniken är så tunn att den troligtvis kunnat spelas lika lätt utan appar, med kortlekar för de olika momenten. Och då erbjudit en betydligt mer interaktivt och fysiskt stimulerande upplevelse. Detta är något man inte minst märker av att spelarna fråntas möjlighet att ens studera sina skepps arsenal och uppdrag, när de inte är den aktiva spelaren. Det gör downtime-momentet än mer tråkigt att genomlida mot obeslutsamma spelare.
App-upplevelsen för World of Yo-Ho blir därför inte mycket mer än gimmick, men som piratspel beaktat, så är det ändå en välkonstruerad och snabbspelad upplevelse. Lite som en light-variant av Sid Meier’s Pirates med fabeldjur som kaptener och skepp. Spelkult rekommenderar därför spelet till er som vill ha en kort och intensiv piratupplevelse.
