Vad betyder alla konstiga spelbegrepp?

4X (EXplore, EXpand, EXploit and EXterminate) är en strategigenre för både brädspel och dataspel, där spelarna tillåts att såväl utforska, expandera, utvinna resurser som kriga under spelens gång. Termen myntades av Alan Emrich i hans recension av Masters of Orion (1993).

Ett ARG (Alternate Reality Game) eller Alternativt Verklighetsspel är ett spel som använder element från den verkliga världen för att sudda ut gränserna för vad som är ett spel och vad som är verklighet. “This is not a game” (TINAG), är en designfilosofi som används i skapandet av ARG.

Det första stora ARG:et skapades inför lanseringen av filmen A.I. (2001). Spelets skapare namnger filmen The Game (1997) och fenomenet “Paul is dead” som inspirationskällor.

BR (Battle Royale)-spel kännetecknas av överlevnadsmoment och ett tävlingsmoment där endast de sista överlevande vinner spelet. Ofta är det bortåt 100 spelare som tävlar där en ensam spelare eller lag vinner matchen. Ordet kommer från den japanska filmen Battle Royale (2000), men det var först 2012 som ett antal moddar till Arma 2 och Minecraft skapades på temat. En av Arma 2-moddarna, som skapades av en spelare vid namn PlayerUnknown, levde vidare som ett eget fristående spel vid namn PUBG eller PlayerUnknown’s Battle Grounds.

CCG (Collectible Card Game) eller Samlarkortspel är kort och gott en kombination av kortspel och samlarbilder, där varje spelare får bygga ihop en startlek av de spelkort de själva köpt och samlat ihop. Det har lett till kritik mot att spelmekaniken i grund och botten är pay-to-win (p2w) och det finns även kontroverser om spelens boosterexpansioner som påminner om dataspelens loot boxar.
Det första samlarkortspelet var Magic: The Gathering (1993) skapat av Richard Garfield.

F2P (Free to Play) kallas ibland istället för Free to Start, då spelen är gratis att börja spela, men skiljer sig från helt gratis spel (Freeware) i den mening att spelarna ändå förväntas betala för olika tjänster inuti spelen, där betalningen flyttats från att äga och starta spelen, till att faktiskt spela dem. Ofta är totalkostanden för F2P-spel högre än engångskostnaden av spel med normal försäljningsmodell.

FPS (First-person Shooter) eller Förstapersonsskjutare är en spelgenre där man i motsats till spel i tredjepersonsvy ser det spelpersonen ser genom spelpersonens egna ögon, ofta i 3D. Det första genredefinierande FPS-spelet var Wolfenstein 3D (1992).

Friform är en rollspelsgenre där berättandet sätts i fokus och de få spelmekaniska reglerna endast är till för att lyfta berättandet. Ofta är friform helt utan tärningsslag och traditionell rollspelsmekanik. I stället kan ett spelpass påminna mer om en hybrid mellan levande rollspel (lajv) och sedvanligt bordsrollspelande.

Friform hade sitt genomslag i Sverige under mitten av 90-talet där bland annat friformsföreningen Askims Spelförening (ASF) var tongivande.

Spelifiering handlar om att använda spelmekaniker i verksamheter som traditionellt inte är sammankopplade med spelande (som lärande eller marknadsföring) för att öka interaktionen och engagemanget hos deltagarna.

I dataspel är Loot Boxar en virtuell resurs som kan spenderas för att få ett slumpvist urval av virtuella föremål i spelet. Loot boxar används oftast som en form av monetarisering i spelen, där spelarna betalar riktiga pengar för att antingen köpa loot boxar direkt eller nycklar som i sin tur används för att låsa upp loot boxar. Dessa lotterisystem kan ibland även kallas för gacha (från gashapon, japanska leksaksautomater).

MMORPG (Massive multiplayer online role-playing game) och MMO-spel överlag är en dataspelsgenre som möjliggör att ett stort antal spelare kan samverka i samma spelvärld. Begreppet myntades 1997 av Ultima Online:s skapare Richard Garriot.

Det finns dock ingen fast spikad gräns för hur många spelare ett spel skall kunna stödja för att räknas som MMO, varför vissa även räknar vanliga multiplayerspel till MMO-genren.

MOBA (Multiplayer Online Battler Arena) är en strategispelsgenre där spelarna kontrollerar var sin hjälte i två lag av datorstyrda arméer som automatiskt attackerar och rusar mot varandra i tre olika banor, med försvarstorn längs banorna. Det lag som når och besegrar motståndarbasen vinner spelet.

Det finns ett antal inspirationskällor, men det som startade genren var den tidens mest populära spelarmod Defense of the Ancients (DotA) till WarCraft III. Senare nämnvärda iterationer är spel som League of Legends, Heroes of Newerth, Demigod och Heroes of the Storm.

Nyckelbegreppet för en NFT (Non-fungible token) är just att de är “non-fungible”, det vill säga icke utbytbara. Varje NFT är ett unikt ägarbevis. I spelsammanhang kopplas ägarbeviset till en spelresurs, varpå spelprylen kan köpas, ägas och säljas på en öppen marknad.

NFT:er använder blockkedjor för att lagra ägarskapen med kryptoteknik, men själva innehållet kräver fortfarande att spelens servrar hålls vid liv för att nås och bibehålla sitt värde. Därför hävdar många att NFT:er ännu inte bevisat ett existensberättigande i spelsammanhang mer än en cashgrab för spelföretagen och spelens fans har vid flera fall tvingat spelbolagen att skrota sina planer på att införa NFT:er. Trots detta finns fortfarande flera spel i startgroparna vars hela affärsmodell bygger på att sälja NFT:er. Vart utvecklingen leder oss får vi se i framtiden.

I Open World-spel tillåts spelaren att ströva fritt i spelvärlden utan synliga eller osynliga barrirärer, som annars brukar begränsa spelaren längs en snitslad bana.

Open World används i bland synonymt med speltermen Sandbox, men medan Open World syftar på friheten i själva spelvärlden, så handlar Sandbox om friheten i spelmekaniken.

Det finns ingen konsensus kring vilka Open World-spel som var först eftersom det inte heller finns en klar definition av hur stor en spelvärld behöver vara för att räknas som Open World.

OSR (Old School Renaissance eller Old School Revival) är rollspel som tagit inspiration från en viss typ av traditionella rollspelssystem från 70- och 80-talet. Mer specifikt tidiga Dungeons & Dragons. Rörelsen startade i början av 2000-talet och numera finns det varianter som “Classic OSR”, “OSR-Adjacent”, “Nu-OSR” och “Commercial OSR”.

OSR kännetecknas ofta av mer “friformiga” regler, öppnare scenarion och högre dödlighet. Reglerna undviker att balansera hoten och i kontrast till de tidiga spelsystemens regel- och tabelltyngd så förespråkar OSR paradoxalt nog ändå lättare improviserade regler och större frihet för spelledaren att avgöra situationen.

När något spelinnehåll, föremål, förmåga eller karaktär är dåligt balanserad, så används ofta OP (Overpowered) eller UP (Underpowered) som termer för att beskriva att de är för kraftfulla eller underpresterar i förhållande till övrigt spelinnehåll.

På samma sätt används termerna Nerf och Boost för att beskriva när något behöver balanseras ned eller upp, eller när det redan har balanserats om av en tidigare patch.

P2W (Pay to Win) syftar på spel som tillåter spelarna att köpa fördelar för riktiga pengar i spelen. Må det så vara föremål, förmågor, erfarenhetspoäng eller tillgång till områden. Exakt var gränsen går är ofta debatterad. Vissa hävdar att endast saker som spelare inte kan spela sig till utan pengar räknas, medan andra menar att alla typer av köpbara fördelar och försprång gör spelen till P2W.

Permadöd syftar till spelmekaniken där en spelare inte tillåts fortsätta, spawna om eller ens ladda in en tidigare sparning av spelet, när spelarkaraktären dött. Denna spelmekanik kan ibland även kallas Hardcore eller Iron man och blandas lätt ihop med Roguelikes/Rogue-lites, även om de vanligtvis har fler kriterier än endast permadöd.

PvE (Player versus Environment) innebär att man spelar mot spelledarstyrda eller datorstyrda fiender istället för andra spelare. Termen kan användas både i digitala som analoga spel. Motsatsen till PvP.

PvP (Player versus Player) innebär att spelarna spelar mot andra spelarstyrda karaktärer. Motsatsen till PvE.

RAW (Rules As Written) syftar till att spela enligt hur de formella spelreglerna bokstavligen skrivits ned och undvika egna tolkningar eller husregler.

Alternativ till RAW är att spela RAI (Rules As Intended eller Rules as Interpreted), tolkat av hur man man tror att spelskaparna menade att reglerna egentligen skulle ha fungerat, eller hur spelarna tolkar om spelreglerna.

Roguelike är en spelgenre som inte bara kan härledas från utan också definieras från spelet Rogue (1980). Rogue var en textbaserad, turordningsbaserad och minimaliserad hack’n’slash med rutnätsbaserad utforskning, resurshantering, procedurellt skapade dungeons och permadeath. Nu för tiden har det även tillkommit begrepp som rogue-lite och roguelike-like för att beskriva spel som bara har några element kvar av ursprungskonceptet, men ändå har dungeon crawling, procedurell generering och permadöd.

I RTS (Real-Time Strategy eller Realtidsstrategi) utspelas varje spelares drag simultant i realtid, i kontrast till strategispel där man turas om att spela var sin runda (TBS). Det första genredefinierande RTS-spelet var Dune II (1992). Termen RTS myntades av spelets producent Brett Sperry i spelets marknadsföring. Tidigare föregångsspel som kanske inte fullt ut kan definieras som RTS-spel, var Mega Lo Mania (1991), Supremacy (1990) och Herzog Zwei (1989).

TBS (Turn-based Strategy eller Turordningsbaserad strategi) syftar till att varje spelare turas om att spela var sin runda. En term som mest används för att beskriva dataspel, eftersom brädspel till sin natur normalt sett alltid är indelade i spelrundor, även om det också finns en kategori av brädspel som faktiskt utspelas i realtid.

Ofta är rundorna i ett TBS helt utan tidspress, vilket gör dessa strategispel rätt avkopplande. Ett av de första TBS-dataspelen var Chris Crawfords Tanktics (1977), som var en datorspelsadoption av Avalon Hills brädspel Tanktics: Computer Game of Armored Combat on the Eastern Front.

VR (Virtual Reality), Virtuell Verklighet (VV) eller Datorsimulerad Verklighet (DV) innebär att användaren får uppleva en simulerad verklighet med hjälp av dedikerade VR-glasögon, där varje öga får en egen skärm och på så vis kan simulera riktigt tredimensionellt djupseende.

Termen myntades först i scifi-litteraturen, men det första riktiga försöket var Segas VR-Powered Shades (1993) och spelet Space Harrier 3-D. Prototypen fick dock dras tillbaks efter att spelarna blev desorienterade och illamående. Åksjukan är något som plågat VR-spel ända tills i dag, även om flera innovationer gradvis har förbättrat upplevelsen.