Efter en lyckad Kickstarterkampanj har nu första delen av fyra i Joe Devers postapokalyptiska soloboksserie Freeway Warrior släppts av Åskfågeln.
Dever som är mest känd för solobokserien Ensamma Vargen gick nyligen bort så det känns både vemodigt att ge sig in i äventyret samtidigt som det känns som en passande hyllning till honom. Freeway Warrior kom först ut i mitten på 80-talet och i och med denna utgåva har historien moderniserats och omslag och bilder har fått en uppdatering.
Genom boken iklär vi oss rollen av Cal Phoenix som har växt upp instängd i en gruva med släktingar under de värsta åren efter kärnvapenapokalypsen. Väl tillbaka ute på jordytan ansluter de sig till “Dallas Colony 1”; ett gäng överlevare som vill bruka jorden och leva i fred. Efter en värmebölja och missväxt blir deras situation ohållbar då gäng från närbelägna städer börjar ta sig allt närmare och de beslutar sig för att i konvoj lämna sitt hem och ge sig av ihopp om att hitta en säkrare plats. Din roll blir att skydda konvojen med hjälp av din fräsiga bil.
Innan spelet börjar får du slå fram vissa grundförmågor och fördela ett visst antal poäng mellan färdigheter. De olika scenarion du möter testar dina färdigheter med hjälp av tärningsslag eller en slumptabell, såvida du inte råkar ha ett relevant verktyg med dig vilket kan underlätta det hela.
Förutom ylande motorcykelbusar stöter du även på rabiessmittade hundar och skallerormar samt naturliga hinder som raviner och ökenlandskap utan vatten. För att klara dig har du förutom vapen och ammunition andra nödvändiga resurser som vatten och medicin och om du får slut på någon av resurserna ligger du risigt till.
Genom äventyret är det framförallt praktiska val du gör, ska du smyga/attackera eller underöka vägen åt norr eller åt söder för att ge några exempel. Tyvärr är det ganska sällan du får någon indikation om vad ett val kan få för konsekvenser . Spelet håller sig borta från etiska dilemman och bilden av den postapokalyptiska världen är inte så mörk och dyster som temat annars inbjuder till. Istället berättas en historia om mod och hjältedåd med spännande biljakter och intensiva eldstrider som snarare för tankarna till en äventyrsfilm. Beskrivningarna och dialogerna är ganska korthuggna men målar ändå en levande bild av karaktärerna och landskapet. Personligen hade jag nog velat se lite mer människoöden och gått mer på djupet, men som boken är utformad passar den kanske både fler och yngre spelare
Innan jag tog mig igenom bokens handling dukade jag under tre gånger. Vid ett tillfälle var det på grund av ett otursslag och de båda andra gångerna för att jag sakta men säkert blev svagare då jag saknade resurser. När jag väl kom till bokens slut var det med tom vattenflaska, utan mat och med en ensam patron i loppet på min hagelbössa. Postapokalypsen är alltså inte bara ett tema för att måla en intressant värld utan avspeglar sig i regelsystemet på så sätt att resurshanteringen blir en central spelmekanik och att en som spelare känner sig tvungen att ta risker.
