Alla vet att Kickstarter innebär en risk. Ändå behandlas det allt mer som traditionell försäljning när de stora spelbolagen lanserar sina spel genom Kickstarters. Frågan är vilken effekt det har på spelkulturen.
Indieutvecklare av dataspel såväl som den pågående brädspelsrenässansen har gynnats stort av Kickstarter och andra gräsrotsfinansieringssajter som IndieGoGo, GoFundMe och Patreon. Spel i alla dess former har länge varit bland det som gått bäst på Kickstarter och finansieringsrekorden har avlöst varandra, men frågan är om Kickstarter inte också riskerar att bli denna renässans fall?
Åsikterna går ofta isär om Kickstarter beroende på om man backat framgångsrika eller mindre lyckade projekt. Det finns å ena sidan de som haft mindre tur medan det finns de som aldrig gått på en nitlott och till och med fått alla sina backade spel levererade. Kors i taket!
Så ser inte min erfarenhet ut. Jag har troligtvis backat betydligt fler långt försenade och helt nedlagda spelprojekt än genomsnittet.
Vilka är gräsrotsfinansiering till för?
Detta må hända för att jag dras till de mer nyskapande, vågade, galna och omöjliga projekten. Såna som investerare och de traditionella förläggarna skrattar åt och aldrig i sitt liv skulle satsa sina pengar på.
Det är ändå dessa projekt som jag tycker att Kickstarter är till för. Projekt som aldrig skulle fått en chans med traditionella förläggare. Just det har också ofta varit drivmotorn för mig att backa projekt även om jag inte kunnat undvika att även backa en del större spel från välkända förläggare.
En majoritet av spelen försenas mer än ett år
Jag verkar ändå inte vara ensam om mina erfarenheter av saknade Kickstarterspel. Enligt GameDailys studie 2019 så klarade endast 15% av de 50 mest framgångsrika Kickstarterspelen släppa sina spel inom ett halvår efter utlovat releasedatum. Majoriteten, 55% av spelen, hade inte ens släppts ett år efter utlovad release. Och då handlar det ändå om de 50 mest framgångsrika Kickstarterspelen. Jag vågar knappt tänka på hur förhållandet ser ut bland de mindre populära projekten.
Men det är faktiskt inte alla de nedlagda och långt försenade projekt från mindre spelskapare som jag är som mest besviken på. Det är sånt som händer och svinn man får räkna med när det är nya och ovana spelutvecklare som får stånga med logistik och produktionsutmaningar utöver själva spelskapandet.
Min erfarenhet är ändå att det sällan handlat om bedrägerier. Snarare tidsoptimism, oförmåga att förutsäga projektens omfattning och i vissa fall även utbrändhet till följd av allt. De ackompanjeras ändå ofta av väldokumenterade utvecklarbloggar och videodagböcker, där backarna får följa med i arbetet bakom kulisserna och där inblicken i spelutvecklingen i sig själv varit värd backandet av projekten.
Det finns så klart gott om renodlade bedrägerier också, men de brukar jag missa rent instinktivt, då de inte förmedlar aldrig samma passion för sina projekt utan har mer handlat om en väloljad salespitch för att sälja in en tom spelidé som de aldrig haft en tanke på att göra verklighet av.
Rika bolag tigger dyr gräsrotsfinansiering
De Kickstarterprojekt jag är genuint besviken på är istället de där välkända etablerade och rika spelbolag åker snålskjuts på gräsrotsfinansieringskulturen för att hajpa och suga pengar ur välmenande spelare med dyra och oftast helt onödiga addons och stretchgoals som de passar på att kränga genom FOMO (Fear of Missing Out) för kända spellicenser.
Det som oftast missas är dock att Kickstarter inte är en förköpsmarknad. Det har aldrig varit byggt för det. Det är en finansieringsportal för privatpersoner, där privatpersoner får bära risken och ligga ute med pengarna istället för spelbolagen och förlagen. En överhängande risk som innebär att spelen kanske inte blev som man förväntade sig, floppar, försenas eller kanske inte alls blir av.
I utbyte brukar, eller “brukade”, de privata finansiärerna få en schysst deal på de spel de hjälpt backa, som självkostnadspris eller nära produktionskostnaden för spelen, då de hjälpt utvecklaren att komma upp i den volym som krävs för att en massproduktion skall bli gångbar.
När “belöningarna” istället handlar om olika exklusiva varianter och spelpriserna mer liknar fullpris. Ofta till och med högre pris än det butiker kommer sälja spelen för senare undrar man vad som hände. Butiker säljer ju spelen med vinstmarginal. Att butiker då ändå kan sälja flera populära Kickstarterspel till lägre pris än vad backarna betalade synliggör ett riktigt sjukt förhållande. Om något borde ju investerarna fått betala ett lägre pris än vad återförsäljare och butiker senare köper in de färdiga spelen för.
Backare ställs mot distributörer
Även om Petersen Games kanske inte riktigt kan betraktas som en större spelproducent trots att Sandy Petersen själv är en välkänd spelskapare, så råkade deras senaste Cthulhu Wars-Kickstarter avslöja det sjuka förhållandet mellan distributörer och backare som andraklassens förköpare ännu tydligare när Sandy publicerade sin rent fåfänga situation i somras.
Petersen Games hade fått för många efterbeställningar från distributörer. Ett lyxproblem och positiv nyhet skulle man kunna tänka, men eftersom distributörer “självklart inte är villiga att betala i förväg” som hans backare av det mer än ett år försenade spelet redan gjort, så har det satt dem i en rävsax där de pausat produktionen ytterligare för alla för att samla ihop pengar till att utöka upplagan så att de ändå kan tillgodose distributörer som inte hjälpt till att finansiera tryckningen.
En riktigt cynisk förköpskultur
Är det bara jag eller är det inte ändå jävligt cyniskt av stora etablerade spelbolag att tigga finansiering från privatpersoner till välkända spellicenser eller att alls kränga spel mångdubbelt dyrare till de som hjälpt finansiera produktionen? En finansiering som påminner om förköp, då det ju ändå handlar om stora välkända spelbolag och spelutvecklare. Utan att skänka en enda tanke åt att det inte handlar om ett köp utan en finansiering.
Ett tiggande som är som ett hån mot alla nya och mindre indieutvecklare och spelprojekt som inte skulle existera utan Kickstarter. Ett sjukt beteende som riskerar tränga ut dem som gräsrotsfinansieringen från början skapades för.
Den frälsning och revitalisering Kickstarter utlovade spelbranschen riskerar nu istället bli dess fall. Likt hur mikrotransaktionerna sög glädjen ur mobilspelen.
