Vi måste akta oss för Kickstartersjukan

“Inget som helst samband” – så uttryckte en bekant driver spelbutik det när jag frågade om spel som gått bra på Kickstarter automatiskt sålde bra i butik. När Kickstarter var nytt hade han gått på den niten ett par gånger och köpt in alldeles för mycket av spel som hade rekordstora Kickstarters. “Säljargument på Kickstarter är inte säljargument i butik”.

Kickstarter och annan crowdfunding har gett en ordentlig injektion till både rollspels- och brädspelsbranschen, och är antagligen anledningen till att vi ser spelsläpp som aldrig förr. Men är det verkligen helt av godo? Jag vill mena annorlunda. Att flytta risken från företaget till kunderna gör visserligen att det går att skapa med små medel, men det skapar också en rad problem.

För det första så förskjuter det just risken från utgivaren till kunderna. Att man tar en risk när man backar något på Kickstarter är nog de flesta medvetna om, men vid flera uppmärksammade tillfällen har kunderna nog inte kunnat känna sig annat än blåsta när utgivaren stuckit med pengarna och bara lämnat damm och tomma löften i backspegeln. Eftermälet blir alltid spaltmeter av kommentarer, dålig stämning och krossat förtroende. I en värld där man inte får betalt förrän produkten är klar hade det kanske sett annorlunda ut, men nu får vi alltför ofta höra att “pengarna är slut”; som att det hade varit ett argument om skon satt på den andra foten.

Crowdfunding fungerar bäst när det ser till att saker får en sista knuff som gör att det kommer ut över huvud taget, men det används inte alltid (nästan aldrig?) på det viset numera, utan man ser också många Kickstarters från väletablerade företag som snarare använder plattformen för marknadsföring, och för att det helt enkelt är betydligt trevligare att slippa riskerna. Det visar sig också att insatsen som behövs för att göra en crowdfundingkampanj har ökat kraftigt, vilket har tagit dem än längre bort från sitt ursprungliga syfte.

Det tar oss till det andra stora problemet – kvalitetsincitamentet. När utgivaren redan har fått betalt för sin produkt minskar incitamentet radikalt att se till att den blir det bästa den kan bli, och extra ansträngningar blir istället bara en kostnad – så fort produkten går att släppa finns ju nästa peng att tjäna istället i att få klart nästa Kickstarterlansering. Följaktligen är det många Kickstarterprodukter som är en besvikelse när de väl kommer fram till kund och placeras på spelbordet första gången. Upplevelsen matchar helt enkelt inte den tänkta upplevelsen som såldes in långt tidigare.

Här blir det extra tydligt att det som säljer ett spel på Kickstarter inte är det samma som det som skapar en bra spelupplevelse. Artwork, spelfigurer och en bra film skapar snarare en *tänkt* spelupplevelse, och det är den som säljer. Spelsystemet är dock det som är centralt för den *faktiska* spelupplevelsen – och det är svårt att visa upp, det måste upplevas! Kanske är det inte så konstigt att man ofta ser hela pledges läggas ut på annons i köp och säljgrupper, och att de ofta hamnar på spelhyllorna snarare än spelborden.

Sammanfattningsvis så finns det flera skäl till att vara lite skeptisk till den nya “frälsningen” – vi får kanske se fler släpp, men sämre släpp, och relativt regelbundet går folk också på en nit. Personligen skulle jag hellre se färre men bättre produkter, som säljer för att de ger en faktisk och inte en tänkt spelupplevelse. Sett i ljuset av hur många av ens spel som man faktiskt spelar, så är det kanske lämpligt att fundera både en och två gånger innan man backar ännu en Kickstarter som man förhoppningsvis får se om ett par år. Har du gott om pengar är det kanske vettigare att satsa dem på att arbeta mindre, så att du har tid att spela?

Karl Bergström, som oftast väntar tills saker finns i butik

Fler berättelser
Ibland är det okej att spela med märkta kort