Vår recensent Johan har spelat The Outer Worlds och sammanfattar sina tankar i filmen. Vi har sedan låtit fyra av våra skribenter testa och gemensamt diskutera vad The Outer Worlds försöker vara och hur det uppfattas. Håller du med våra recensenter Henrik (XONEX), Frank (PC), Johan (XONE) och Fredrik (PS4 Pro)?
Nyligen släpptes The Outer Worlds, vad är det för något?
Henrik: I en mening, Fallout 3 i pastell möter Mass Effect.
Fredrik: Ja, exakt. Fallout-känslan är starkt närvarande hela tiden. Bara pastellfärger istället för grått.
Frank: Ett RymdDetektivRollspelsÄventyrEpos i klassisk Obsidian-stil (Tänk Fallout New Vegas i rymden) som lånat lite av varje från typ alla andra rymdspel som någonsin släppts fast i enklare kostym.
Johan: Ett vanligt, bra, enkelt, snyggt och kvalitativt FPS-RPG-openworld-spel.
Kan ni kortfattat försöka beskriva vad Obsidian Entertainment försökt göra med The Outer Worlds?
Henrik: Det känns lite som om Boyarsky och Cain (Game directors) försökt skapa en given hit med sina erfarenheter från Fallout. Fast förankrade i vinnande RPG-koncept och i en spelmotor (Unreal Engine 4) som de varit bekväma med, på gott och ont.
Fredrik: Man har försökt göra ett säkert kort, allting är välbeprövat, välanvänt, konventionellt och funktionellt.
Frank: Man har mixat en massa genrer på ett ganska smakfullt sätt och gjort dem till något eget. Jag är fri och tuff, men samtidigt sansad och kontrollerad. Jag har kompanjoner som växer fast på mig med sina unika egenskaper. De har försökt skapa en värld jag kan leva mig in i och lyckas ganska bra.
Johan: Min tanke är att de har velat göra ett skönt spel med mycket humor. De har tittat på vad som fungerat på tidigare, liknande spel och sen tagit godbitar och förvaltat dem väl.
Så vad gör The Outer Worlds unikt?
Henrik: Hahaha – ingenting! Men det är bra! De har hållit sig till koncept som alla känner till. Speciellt om man är förtrogen med spel i mötet mellan adventure och RPG, som ovan nämnda Fallout, Mass Effect och Bioshock.
Frank: Jag håller med – inget, höll jag på att säga. Men det har en härlig humor, med många populärkulturella referenser, lite som Monkey Island, men inte så centralt.
Johan: Som sagt, knappast något. Kommer inte på en enda grej som gör det unikt. Möjligen att det är så mycket bra som också är buggfritt redan från början?
Fredrik: Ja men då blir det väl så att det mest unika med The Outer Worlds är hur det totalt lyckas med att vara helt generiskt? Det är ett välbeprövat koncept, en välbekant spelmotor och inga revolutionerande nyheter.
Kan ni säga något om världen som de målat upp?
Henrik: Kapitalet visar sitt rätta ansikte! Tänk att industrin tagit över världsordningen, eller ja, de har kanske haft den en längre tid men nu dragit bort skynket. Alla individer har en djupare relation till sin arbetsgivare och de styrs nästan på en själslig nivå av de bolag som slåss om herraväldet. Det är en kul ansats, särskilt i samband med spelets plastiga yttre. Och hela tiden ställs du inför frågan om du är för eller emot bolagens världsordning. Är kapitalet gott eller ont?
Fredrik: Man skulle kunna säga att spelets story skrivits av en vänsterradikal, eller är det en kapitalistisk utopi? Oavsett ens personliga tolkning, så är det en värld som lämpar sig för ett datarollspel. Dialogmöjligheterna är goda och det finns många olika sätt att lösa problem på. Min personliga spelstil är smyga/gömma och övertala, vilket fungerar mycket bra. Det jag inte gillar, som är tyvärr väldigt vanligt nuförtiden, är att världen är så krympt. Vad jag menar är att avstånd mellan intressanta punkter, byar, uppdragsplatser är så liten att det blir orealistiskt. Om jag t.ex. slåss mot en trave marauders på en punkt, så “hör” inte marauderna ett stenkast bort att det pågår en strid, eftersom de inte är länkade under huven i spelet. Jag förstår att man vill minska dötid för resande, men man har här gått så långt så att det blir rent ut sagt löjligt.
Frank: Världen påminner på många sätt om både vår egen samt alla andra sci fi världar vi är vana att se. Inget särskilt unikt utan den är snarare kryddad med många fascinerande karaktärer. Som vanligt försöker man inte maskera de begränsade banorna utan lägger energi på en story som motiverar många val i en begränsande värld.
Johan: Det finns en djupare plot i spelet men den ska ni alla få upptäcka själva. Det är en snygg, färgsprakande värld som handlar om kapitalets makt och motståndets frustration. Den är byggd på att död inte är någon stor sak och människoliv är en resurs att slösa med som du vill. Som i så många olika spel av denna genren. Det är en lättsam värld om en bortser från att du skjuter ner mellan 80 och 100% av alla du möter. Lite serietidning från min barndom är det allt.
Hur känns det att spela?
Henrik: Återigen bekant. Väldigt mycket Fallout. Men det är rätt kul vapen och rustningar. Ett karaktärssystem som känns skoj, utan att på något sätt vara revolutionerande. Jag tycker röstskådespelarna är bra faktiskt.
Frank: Obsidian har en förmåga att göra ganska stöpta scener som frustrerar mig och detta är inget undantag. Dess enkla motor och många statiska lösningar är dock tvärt om vad man kan tro – ganska befriande! Man kör inte sitt skepp utan snackar med en pixlig AI. Striderna är simpla och AI:n lite småkorkad. Men jag drivs framåt av storyn och glömmer avsaknaden av allt lull-lull andra lägger så mycket energi på. Jag saknar det inte heller nämnvärt.
Johan: Det är lätt, det är vant och det är snabbt att fatta. Du bör gilla listor, sortera utrustning, dialoger och att modda saker. Då känns spelet än bättre. Det kittlar också nyfikenheten på ett bra sätt, vilka dialoger som kommer, vad för side quest som dyker upp. Det lockar till en timme till framför konsolen.
Fredrik: Jag kan inte skaka av mig känslan av att jag spelar Fallout, hur jag än vrider och vänder det, så känns det som om jag spelar Fallout med pastellfärger. Å andra sidan är Falloutserien bra spel, 76:an undantaget. En “bugg” jag irriterar mig på, är att med förvald knappuppsättning på PS4 så är det samma knapp för att ladda om, ta fram/bort vapen som att tala med och interagera med omgivningen. Så när jag åker hiss sliter min snubbe fram bössan, pratar jag med en NPC som inte har fullständig dialog, så fram med bössan. Det är egentligen inte hela världen, men för min upplevelse så är det mycket irriterande.
Finns det några detaljer ni vill lyfta fram?
Henrik: Jag är lite smygkär i både både Parvati och skeppet The Unreliable. Parvati är en av de medhjälpare du kan värva längs vägen och jag tycker de har fått till hennes ungdomliga personlighet på ett fint sätt. The Unreliable känns som en “modern” version av The Millenium Falcon, en skrothög med personlighet, där ADA (skeppets AI), både drar dåliga skämt och spelar upp reklamjinglar för att lätta upp. Det är kul inslag.
Fredrik: JA! Skeppet har den där fulsnygga kvalitén som ett skepp i denna typ av värld ska ha, en fullträff.
Frank: Ja, kompanjonerna och deras olika drivkrafter tillför storyn olika element. Humorn!
Johan: Det är kul att de beter sig som riktiga personer. De kan bråka, hjälpa dig med uppgifter, dekorerar om sina egna hytter i skeppet och lockar till mer än ett skratt i spelet. Jag vill också lyfta fram färgerna i spelet. Kul med en värld i kollaps som ändå inte är grå, tråkig och rutten. Nåja, det finns mögel här och där, men färgglatt mögel!
Så – till sist, vad tycker ni om The Outer Worlds?
Henrik: Jo men det är fint. Det är inte revolutionerande, men ändå välgjort. Kul med lite färg och nya frågeställningar. Vi får se om de väljer att bygga vidare på världen. Men jag kommer nog spela uppföljaren om det kommer en sån.
Frank: Det är ett rymdäventyr av normal standard som lånat lite av varje men ändå fått det balanserat. För att vara datorrollspel så funkar det prima, men förvänta dig inget storsvulstigt eller grandiost. Mer mys-lubbande och sakta uppnystande av små ledtrådar här och där.
Johan: Jag tycker det är ett störtskönt spel. Jag älskar det, men samtidigt känns det som jag redan har spelat det många gånger. Men det är som att fiska – jag har fått abborre förr, men det är lika kul när du är i en ny sjö och plötsligt får den perfekta firren för pannan.
Fredrik: The Outer Worlds är ett säker kort, men som saknar det där lilla extra för att verkligen suga i mig storyn. Jag drömmer fortfarande om ett nytt KOTOR, men jag får nog fortsätta drömma. Men det finns nog tillräckligt med variation i The Outer Worlds för att jag ska återkomma fler gånger.
